# ID: svediakorp-gov423765
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,483
# sentences: 110
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Fru talman!
Detta är en gemensam debatt om tre ämnen.
Jag vill börja med betänkandet som utarbetats av Lipietz.
Jag börjar med att berömma honom för detta utmärkta betänkande.
Han har bemästrat ett förslag som både är tekniskt komplicerat och viktigt i ekonomiskt hänseende.
Jag kan därför utan reservationer godta ändringsförslagen 2, 3, 7-10; ändringsförslag 9 i dess lydelse genom ändringsförslag 50; ändringsförslagen 18-30, 35, 36, 40 och 42.
Dessa är välkomna förbättringar och faktiska förtydliganden av förslaget.
På samma sätt finns det en rad ändringsförslag som jag kan stödja andemeningen i.
De når långt i rätt riktning, men behöver omformuleras något för att undvika förvirring eller möjlig oförenlighet med texten.
Ändringsförslag 6 skulle kunna förbättras genom att man kombinerar delarna i ändringsförslag 9, för att få en bra uppsättning med makroekonomiska kriterier för att bestämma vilken grupp som omfattas av direktivet.
Genom ändringsförslag 17 klargörs hur man skall omfatta särskilda gruppstrukturer.
Detta är också ett välkommet klargörande, men ordalydelsen skulle gå att strama upp.
I ändringsförslag 31 uppmanas kommissionen att samråda med branschorganen.
Jag instämmer.
Men vi anser att ändringsförslaget är för begränsat.
Det begränsar samrådet till en handfull organ i Bryssel.
Kommissionen stöder ett så brett och representativt samråd som möjligt.
Jag tror att även parlamentet anser detta vara nödvändigt.
Genom ändringsförslagen 32-34, 44, 46 och 48 försöker man att ändra det som skall dras av från kapitalet, för att förhindra s.k. dubbelräkning av det egna kapitalet och att man på ett konstgjort sätt ökar ett företags kapitalbas.
Jag stöder andemeningen i dessa ändringsförslag.
Den 20-procentiga tröskeln för försäkringsavdrag verkar vara en bra kompromiss.
Den föreslagna ordalydelsen behöver bara förbättras något, för att säkra textens övergripande sammanhang.
Men ändringsförslagen 43, 45 och 47, som är fullständigt oförenliga med ändringsförslagen 44, 46 och 48, är sålunda inte godtagbara.
Det finns bara ett fåtal ändringsförslag som jag tyvärr inte kan godta.
För det första ändringsförslag som på ett betydande sätt begränsar direktivets räckvidd, nämligen ändringsförslagen 4, 5, 11, 12 och 49.
De kommer att begränsa åtgärderna till att endast omfatta grupper där företagen är moder- och dotterföretag.
Detta återspeglar inte de förhållanden som faktiskt råder.
Det finns grupper som är organiserade på ett annat sätt, och som sålunda skulle undvika tillsyn, t.ex. övergripande kooperativ eller ömsesidiga grupper som t.ex.
Rabo Bank i Nederländerna eller DG Bank i Tyskland.
Dessa ändringsförslag utesluter också alla med nära band till ett konglomerat.
Efter det spanska Banestofallet, vet vi alla hur viktigt det är att ta med sådana fall i vår tillsyn, särskilt när det gäller transaktioner inom gruppen.
En andra grupp av ändringsförslag som jag tyvärr inte kan stödja, har att göra med bedömningen av kapitalkrav.
Dessa är ändringsförslagen 15, 16, 37 och 39.
Jag kan godta att flytta innehållet från bilagan till artiklarna i direktivet, men jag kan inte stödja de återstående betydande ändringarna av definitionen av kapital.
Dessa skulle på ett grundläggande sätt undergräva kapitalstandarderna för branschen.
För det första ändras ett ord i det ursprungliga förslaget genom den engelska versionen av ändringsförslag 16, och öppnar följaktligen dörren till godkännande av alla typer av kapital för att täcka risker, oaktat kvaliteten på detta kapital.
Jag förstår att detta är ett skrivfel - ibland gör man sådana - men jag skulle vilja få bekräftat att de franska och tyska texterna, som lämnar den ursprungliga texten oförändrad, är de korrekta texterna.
För det andra kan jag inte godta att minoritetsintressen inkluderas i kapitalet - dvs. den sista meningen i ändringsförslag 15 - om alla risker i gruppen inte täcks samtidigt.
Den tredje gruppen av ändringsförslag som jag inte kan stödja är dem som ger våra finansiella grupper frihet att välja sätt på vilket de bedömer sitt kapitalkrav.
Det handlar om ändringsförslagen 1, 13, 14, 38 och 51.
Denna roll och detta ansvar ligger på våra offentliga myndigheter.
De kan inte överlämna uppgiften till finansbranschen, så att denna skall sköta saken genom självreglering, men jag håller med om att myndigheterna bör diskutera och komma överens med respektive grupp hur dess kapitalkrav bör bedömas.
Jag är säker på att vi kan komma fram till en godtagbar kompromiss, men jag ber om er förståelse om jag säger att dessa ändringsförslag är för långtgående.
Sammanfattningsvis är detta ett mycket välkommet och stödjande betänkande.
Jag vill understryka detta.
Med några få undantag som jag har nämnt, bidrar det verkligen till att ett avtal snabbt kommer till stånd, och jag är säker på att det går att få fram godtagbara kompromisser om följande ändringsförslag: 1, 4, 5, 11-16, 37-39, 49 och 51.
Man gör framsteg i rådet och samförstånd mellan institutionerna verkar ganska nära förestående.
I samband med den andra punkten, dvs.
Goebbels betänkande, vill jag börja med att säga att man har gjort mycket goda framsteg i detta sammanhang.
För det första vill jag tacka föredragande Goebbels väldigt mycket för allt det arbete han har utfört under hård press, som vi alla gör ibland.
Det är ett mycket komplicerat och känsligt ämne, och jag vill applådera det faktum att föredraganden på ett bestämt sätt har försvarat syftet med detta direktiv, dvs. att avsevärt förstärka de europeiska finansiella marknadernas integritet.
Jag vill också tacka medföredraganden och ledamöterna i utskottet för ekonomi och valutafrågor för deras beredvillighet att behandla ärendet så snabbt som möjligt.
Jag vet att vi alla inte vill att finansmarknaden i Europeiska unionen skall hålla på med giriga och skumma affärer.
Vi vill ha stabila, öppna, integrerade och effektiva europeiska marknader för alla konsumenter och investerare.
Detta direktiv måste bidra till ett ökat skydd för investerarna, och se till att göra de europeiska finansmarknaderna säkrare och attraktivare i framtiden.
Det måste skingra den internationella oro som funnits under de senaste åren när det rör insideraffärer och otillbörlig marknadspåverkan på de europeiska marknaderna.
Jag är säker på att alla ledamöter anser att den senaste tidens händelser har visat hur pass viktiga dessa frågor är.
Det är inte bara angreppen den 11 september som har pekat på nödvändigheten av ett starkt marknadsskydd.
Skandaler, som t.ex.
Enron-affären, som man hänvisat till vid ett flertal tillfällen i kväll, visar tydligt på behovet av bestämmelser som gör marknaderna säkrare och som ser till att de hålls fria från missbruk och bedrägerier.
Att finansmarknaderna fungerar friktionsfritt och att allmänheten känner förtroende för dem, är de villkor som gäller för att vi skall få en hållbar ekonomisk tillväxt och välstånd.
Marknadsmissbruk ökar kostnaderna för finansiella företag, skadar marknadens integritet och avskräcker investerare.
Vi måste göra allt vi kan för att förhindra detta.
I och med detta direktiv säkrar vi en hög marknadsintegritet, och upprättar gemensamma standarder mot marknadsmissbruk i hela Europeiska unionen, och gör därmed de europeiska finansmarknaderna attraktivare i framtiden.
Kommissionen kan godta alla ändringsförslag som Goebbels har lagt fram i sitt betänkande, förutom de ytterligare ändringsförslag som lagts fram av Echerer, dvs. ändringsförslagen 75 och 76, ändringsförslagen 88 och 89 av Lehne, och ändringsförslag 87 av Herzog.
Kommissionen hyser emellertid fortfarande tvivel om ändringsförslag 2, som tar upp kommittéförfarandet.
Detta ändringsförslag är, först och främst, inte nödvändigt, eftersom kommissionen redan har godtagit ändringsförslag 1, i vilket man gör en tydlig hänvisning till ordförande Prodis förklaring vid parlamentets senaste sammanträdesperiod den 5 februari, och till min skrivelse från den 2 oktober 2001 till ordföranden för utskottet för ekonomi och valutafrågor, Randzio-Plath.
Under debatten om lord Inglewoods betänkande om internationella redovisningsstandarder i måndags, betonade jag dessutom återigen vårt fullständiga stöd till denna viktiga förklaring rörande genomförandet av lagstiftningen om finansiella tjänster.
För det andra återspeglar inte ändringsförslagen alla delar som våra institutioner har kommit överens om, och det finns vissa skillnader i ordalydelsen i ordförande Prodis förklaring och ordalydelsen i ändringsförslag 2, som kan skapa missförstånd.
Dessutom - och detta är viktigt - vill jag säga till Goebbels att jag inte är säker på att rådet kan godta de olika ordalydelserna.
Jag kan inte uttala mig på rådets vägnar, men detta kan mycket väl innebära svårigheter som vi bör undvika.
Kommissionen föredrar därför att hålla fast vid det som tidigare har överenskommits.
Låt mig uppriktigt säga att kommissionen helt och fullt kommer att följa - till punkt och pricka - de åtaganden den har gjort i sin förklaring i plenum, såväl som i min egen skrivelse till Randzio-Plath.
Om kammaren antar ändringsförslagen som antagits av utskottet för ekonomi och valutafrågor, tillsammans med de ytterligare ändringsförslag som föreslagits till dagens sammanträde, hoppas jag verkligen att rådet också kan godta denna text, så att vi bara får en behandling.
Detta skulle vara ett viktigt resultat i samband med integrationen av de europeiska finansmarknaderna senast 2005, som vi alla strävar efter, och ett tecken på förtroende för Europeiska rådet i Barcelona.
Jag hoppas att alla ledamöter som är närvarande och de ledamöter som röstar i morgon håller med och antar direktivet.
Slutligen tar vi upp betänkandet av Huhne om direktivet om spridning av prospekt.
Låt mig börja med att tacka Huhne för hans betänkande.
Det har lagts fram många ändringsförslag, och de resulterar i ett förtydligande av vårt förslag.
Man har gjort ett bra arbete för att förbättra ordalydelsen om euroobligationer, som vi i stort sett stöder.
Vi kan godta 46 ändringsförslag, dvs. ändringsförslagen 1, 3, 4, 7-9, 13, 18, 19, 22-26, 29, 30, 38, 39, 41, 43, 44-56, 58-61, 63, 64, 66-72 och 75, men vi kanske måste omformulera en del av dem, för att säkra textens övergripande överensstämmelse.
Jag är emellertid bekymrad över vissa punkter som parlamentet kanske antar.
För det första är jag orolig att parlamentet i efterdyningarna av Enron-affären ytterligare försvagar grunderna i den befintliga gemenskapslagstiftningen, dvs. den lagstiftning som nu gäller, nämligen att företag som vill anskaffa kapital från allmänheten, måste ge information i ett prospekt som godkänts av tillsynsmyndigheten.
Ändringsförslag 35 handlar om detta.
Är parlamentet verkligen berett att stödja ett ändringsförslag som resulterar i att mer än 75 procent av alla noterade företag i Europeiska unionen kan anskaffa kapital utan att utarbeta ett prospekt?
Berès tog upp samma sak för en liten stund sedan.
Detta innebär att alla företag utom ett eller två stycken undantas på vissa marknader i EU.
Hur förklarar vi detta för de europeiska investerarna?
När det gäller kommissionen, har prospektförslaget två syften: Att underlätta kapitalanskaffning för europeiska emittenter och säkra en lämplig investerarskyddsnivå.
Båda dessa mål är lika viktiga.
Investerarskyddet har försummats alltför ofta under denna diskussion.
Det andra orosmomentet är att vissa ändringsförslag kommer att resultera i mer fragmentering, inte mindre.
Vi måste nå ett samförstånd om vad som är bra för hela EU, och vi vill inte se någon inblandning i de nationella systemen.
Låt mig vara tydlig i detta avseende, och låt mig tala klarspråk till kammaren, att mina kolleger och jag kommer att göra allt för att nå en överenskommelse med parlamentet om denna viktiga text för en gemensam kapitalmarknad, men vi måste lösa dessa problem.
Låt mig nu helt kort ta upp möjliga lösningar för vissa av de viktigaste politiska frågorna.
När det gäller små och medelstora företag är kommissionen emot ett fullständigt undantag av dessa från förslaget, men den är villig att hitta en kostnadseffektiv lösning som skulle se till att små och medelstora företag får tillgång till kapitalmarknaderna till rätt pris och enligt de rätta tillsynsnivåerna, med nödvändigt investerarskydd.
Vi har alltid förespråkat ett anpassande av informationsbestämmelserna till de små och medelstora företagens särskilda karaktär, och vi är beredda att överväga ett undantag för små och medelstora företag från skyldigheten att årligen uppdatera prospektet, som förslagits i ändringsförslag 71.
När det gäller euroobligationer stöder vi föredragandens idé att undanta euroobligationer med höga minimivalörer, men vi bedömer att den föreslagna nivån - 50 000 euro - är för låg.
Vi stöder därför ändringsförslagen 66 och 67, eftersom kommissionen anser att man har gjort ett bra arbete i detta sammanhang.
När det gäller den årliga uppdateringen av prospektet, kan vi tänka oss ett undantag för små och medelstora företag, men vi kommer förvisso att hålla fast vid vår linje för stora företag, inte minst därför att 300 av våra största företag som är noterade i Förenta staterna redan följer denna skyldighet.
Våra investerare bör få samma information som investerare i Förenta staterna.
Jag är säker på att vi alla håller med om att våra investerare inte är underlägsna de amerikanska investerarna.
Slutligen, när det gäller tillsynsmyndigheten, står vi fast vid vår ståndpunkt med en förvaltningsmyndighet per medlemsstat.
Vi är beredda att meddela att det är möjligt att delegera befogenheter, under förutsättning att det slutliga ansvaret ligger hos den enskilda tillsynsmyndigheten.
Vi stöder inte ett fritt val av tillsynsmyndighet, som kan leda till det berömda? race to the bottom?, dvs. att medlemsstaterna sänker sina krav för att locka till sig investeringar, men vi är beredda att överväga en viss flexibilitet för skuldebrevsemittenter och för dem som arbetar från tredjeländer.
För att sammanfatta: Kommissionen förkastar 29 ändringsförslag, dvs. ändringsförslagen 2, 5, 6, 10-12, 14-17, 20, 21, 27, 28, 31-37, 40, 42, 57, 62, 65, 73, 74 och 76.
När det rör ändringsförslag 10, godtar vi ändringarna i samband med kommittéförfarandet, eftersom dessa återspeglar vår överenskommelse i sammanhanget, men vi anser att ändringsförslag 10 är överflödigt.
Situationen är densamma som för ändringsförslag 2, rörande Goebbels betänkande, så jag behöver inte upprepa hela argumentet.
Vi anser att ändringsförslag 10 är överflödigt, med tanke på ändringsförslag 1, i vilket man hänvisar till parlamentets resolution och min skrivelse till Randzio-Plath.
