# ID: svediakorp-gov423764
# author: García-Margallo y Marfil (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 436
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
När det gäller regleringen av värdepappersmarknaden bör man försöka kombinera två mål: i första hand att ge de europeiska företagen fler möjligheter att få tag på billigare pengar och i andra hand skydd för investeraren.
Jag anser att man lyckats kombinera dessa mål i betänkandet om otillbörlig marknadspåverkan.
Tack vare några kompromissändringar till direktivet har man även lyckats reglera beskattningen och kontrollen över finansiella konglomerat.
Tyvärr tycker jag att jag kan utläsa tre attacker mot principen om rättsligt skydd i Huhnes betänkande: definitionen av värdepapper som utbjuds till allmänheten, valfrihet när det gäller tillsynsmyndighet för prospekten och slutligen avskaffandet av skyldigheten att informera de små och medelstora företagen.
Jag tar det i omgångar.
När det gäller definitionen av offentligt utbud föreslår föredraganden att denna information skall tillhandahållas investeraren i den sista fasen, precis innan avtalet sluts.
Enligt min åsikt bör denna information ställas till förfogande och offentliggöras från det ögonblick när man begär betalning från investeraren och det är uppenbart att mitt förslag, som sammanfaller med kommissionens, inte utesluter att man på så vis kan undersöka de yrkesmässiga investerarnas investeringsmöjligheter.
För det andra: när det gäller förslaget om fritt val av tillsynsmyndighet, anser jag, som i en tidigare reinkarnation har varit finansinspektör, inte att det är en bra idé att skattebetalare skall kunna välja inspektör från skatteverket eller att finansinstitut skall kunna välja slutlig tillsynsmyndighet.
Jag anser att den metod som har föreslagits av kommissionen är mer sammanhängande och att de föregående direktiven respekteras i högre grad i kommissionens förslag, detta är sunt förnuft - det är den nationella myndigheten som bäst känner till vilken nationell lagstiftning som är tillämplig, vilken myndigheten måste informera investeraren om - och framför allt finns det mindre risker med den här metoden, eftersom valfrihet enligt min åsikt ger upphov till konkurrens, till en kapplöpning mellan tillsynsmyndigheterna för att sänka ribban och dra till sig investerare, vilket skulle skada den rättsliga säkerheten.
När det gäller den sista punkten, de små och medelstora företagen, håller jag inte med föredraganden om att dessa företag skall undantas, särskilt inte med tanke på att små och medelstora företag är företag som har ett kapital på 350 miljoner pesetas, vilket skulle innebära att man undantar 80 procent av de börsnoterade företagen.
Jag beklagar att jag inte kan avsluta mitt inlägg, jag kommer att avsluta dialogen med herr Huhne skriftligen och jag hoppas att vi kan ta det muntligen vid ett senare tillfälle.
