# ID: svediakorp-gov423732
# author: De Miguel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 438
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
När det gäller handelsförbindelser med utvecklingsländer vill rådet fästa ledamotens uppmärksamhet på att man måste komma ihåg att Europeiska unionen är den näst största exportören och den största importören i världen av jordbruksprodukter i synnerhet, och att unionen är den ojämförligt största importören av jordbruksprodukter från utvecklingsländer.
Europeiska unionen importerar ensam mer jordbruksprodukter från utvecklingsländer än Förenta staterna, Kanada, Japan, Australien och Nya Zeeland tillsammans.
År 1997-1999 importerade Europeiska unionen jordbruksprodukter från utvecklingsländer till ett värde av över 35 000 miljoner euro årligen, i de flesta fall utan att lägga på tullavgifter eller med en mycket låg tullavgift vid lätt räknade tillfällen.
Europeiska unionen för alltså en mycket aktiv politik till fördel för dessa länder och särskilt genom de två största programmen, vilka är avsedda att främja export till unionen från utvecklingsländer.
Det ena är det allmänna preferenssystemet och det andra det välkända initiativet, det så kallade EBA (everything but arms).
Rådet erinrar även om att man ingick en överenskommelse i Världshandelsorganisationen, -vilken är sammansatt av 144 medlemsstater, de flesta utvecklingsländer, -, om jordbruksfrågor i enlighet med Marakeshavtalen från 1994, vars mål bland annat är att minska de subventioner som orsakar snedvridningar av konkurrensen på världsmarknaden.
För en kort tid sedan, i november 2001, fastställde utvecklingsrundan som påbörjades med Dohaförklaringen målet att minska dessa snedvridningar av handeln ännu mer, och samtidigt hjälpa utvecklingsländerna att kunna utnyttja världshandelsutbytena på ett mer rättvist sätt.
Inom ramen för dessa nya multilaterala handelsförhandlingar har unionen åtagit sig att bidra till att ett balanserat multilateralt avtal sluts innan den 1 januari 2005, ett avtal som kommer att bli fördelaktigt för alla parter.
Gemenskapens ståndpunkt går ut på att fastställa ytterligare minskningar av exportsubventionerna, som till exempel exportkrediter, statliga handelsföretag eller andra slags exportmonopol som utnyttjar en marknad för att subventionera en annan, eller till och med vissa livsmedelsförfaranden, vars verkliga mål är att uppnå överskott, öppna marknader eller undanröja konkurrensen på marknaderna.
Rådet har inte fått några förslag från kommissionen ännu och som ni vet, ärade ledamöter, är det kommissionen som har exklusiv befogenhet för den gemensamma handelspolitiken, men när kommissionen lägger fram förslag kommer rådet att granska dem inom ramen för de riktlinjer som kommissionen för övrigt delar.
Följaktligen finns det inga risker för att det skulle uppstå problem mellan rådet och kommissionen för att uppnå målet att ge utvecklingsländerna större fördelar för att kunna exportera till unionens marknader.
