# ID: svediakorp-gov423673
# author: Huhne (ELDR) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 934
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Detta är en viktig milstolpe i samband med skapandet av den inre marknaden.
I dag kommer vi att diskutera två förslag till direktiv, däribland prospektdirektivet, för vilket jag har äran att vara parlamentets föredragande som införlivar de delegerade befogenheter som föreslagits av baron Lamfalussys grupp av vise män.
Vi hoppas alla att detta nya sätt att hantera finansiella föreskrifter kommer att visa sig vara ett steg mot skapandet av den inre marknaden, vars grund lagts på plats genom skapandet av euron och dess framgångsrika införande.
Prospektdirektivet är utformat för att upprätta de grundbestämmelser som en emittent av aktier, obligationer eller andra värdepapper skall rätta sig efter när denne sprider sitt prospekt bland investerare i de 15 medlemsstaterna.
För närvarande måste ett företag ansöka om 15 tillstånd hos tillsynsmyndigheterna för 15 olika uppsättningar av dokument.
Detta är nonsens.
Det innebär separata marknader för nya emissioner, högre tillsynskostnader, högre kapitalkostnader för företag och färre val för investerarna.
Jag tvivlar därför inte på att ett gemensamt system för prospekt kan vara av godo för alla, ge fler valmöjligheter och högre avkastning för investerarna, ge lägre kapitalkostnader och finansieringsmöjligheter för företagen.
En inre marknad ger ett läge där alla är vinnare, inte ett nollsummespel.
Vid utarbetandet av krav för ett EU-prospekt, är det viktigt att nå en balans mellan målet att minska företagens kapitalkostnader och målet att skydda investerarna.
Det borde finnas tillräckligt med potentiell nytta för att säkra båda målen, och vi ha försökt nå denna balans i utskottet - jag vill särskilt tacka mina kolleger Piia-Noora Kauppi och Harald Ettl i deras egenskap av medföredragande, och deras respektive grupper, för deras hjälp och samarbete.
Vi försökte att få till stånd ett genombrott för detta förslag i och med grundliga utfrågningar för att kunna förstå frågorna, och jag hoppas att vi har fått ett verkligt samförstånd i parlamentet när det rör många av de största problemen och hur vi skall lösa dem.
Vi kom alla överens om att vi ville, t.ex., undanta den yrkesmässiga handeln med euroobligationer från prospektkravet, men naturligtvis insistera på att ett skulle utarbetas om emittenten ville dra till sig icke-institutionella investerare.
Vi har i kammaren kommit överens om den breda ramen för detta.
Vi har en fråga kvar att lösa: Bör vi ha en minimienhet för varje undantagen euroobligation på 50 000 euro eller 100 000 euro?
Jag hoppas att ni håller med om att 50 000 euro är tillräckligt för att utesluta icke-institutionella investerare, eftersom den större summan t.o.m. kommer att visa sig innebära problem för institutionella investerare, som är vana att handla med enheter på 10 000 euro.
Den andra viktiga gruppen av ändringar tar upp frågan om företagen årligen måste uppdatera sina prospekt, eller om - om de inte emitterar fler obligationer eller aktier - inte behöver göra det.
På det hela taget stödde utskottet EU: s tillsynsmyndigheters - FESCO (Forum of European Securities Commissions), och numera CESR - ståndpunkt, och att det är förnuftigt att en sådan årlig uppdatering är frivillig, om emittenten av obligationer eller aktier vill emittera återigen.
Detta är dessutom inte ett direktiv som behandlar allmänna informationskrav för företag som är verksamma på marknaden.
Vi kommer i sinom tid att ta upp rådfrågningen inom detta område.
Det gläder mig också att kunna stödja ett ändringsförslag från den socialdemokratiska gruppen om att låta mindre företag uppdatera sina prospekt med, om de så önskar, den senaste årsredovisningen.
Vi har också i allmänhet försökt att få kommissionen - vi fick rådet av värdepapperskommittén - att ta hänsyn till olika värdepapper och emittenter, däribland små företag.
Informationskraven kommer därför att anpassas till specifika omständigheter.
Detta för mig in på ytterligare ett ändringsförslag som skulle låta en nationell myndighet, om den så önskade, att undanta företag med ett börsvärde som understiger 350 miljoner euro från EU-kravet, om de inte driver verksamhet utanför denna medlemsstat.
Detta verkar vara ett högt belopp, men jag kan bara påpeka att det finns en rad av de nämnda företagen som för närvarande uppfyller definitionen på små och medelstora företag, som faktiskt skulle omfattas av detta.
British Technology Group, t.ex., har bara en personalstyrka på 182 personer, en omsättning på 22 miljoner euro och en balansräkning på 32 miljoner euro.
Det tillhör gruppen små och medelstora företag, men har ett börsvärde som för närvarande uppgår till 1,6 miljarder euro.
Små företag kan värderas oerhört högt, och man behöver bara anställa en eller två nobelpristagare för att se till att detta sker.
Jag anser att, som en åtgärd för att skydda investerare, det är bättre att man tar hänsyn till dessa företag i sammanhanget.
Låt mig slutligen förklara varför jag tycker att det är viktigt att emittenter kan välja tillsynsmyndighet.
Vi vill att tillsynsmyndigheterna skall samarbeta, vilket de också gör i allt högre grad.
Vi vill också ge dem incitament för att göra det.
Genom att låta emittenter välja mellan tillsynsmyndigheterna, i stort sett som de gör för närvarande, t.ex. när det gäller alla värdepapper utom aktier på en inhemsk marknad, kan vi se till att samarbetet utvecklas och att vi gradvis börjar tillämpa grunden för en gemensam tillsynsmyndighet över hela unionen.
