# ID: svediakorp-gov423671
# author: Lipietz (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 714
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, herr kommissionär, mina kära kolleger!
Det har nu gått nio månader sedan utskottet för ekonomi och valutafrågor fick Europeiska kommissionens förslag till direktiv om detta supertekniska ämne, som ändå är brännande aktuellt.
Redan förra våren blev vi genom e-Economics bubbla påminda om att banksektorn är en högriskindustri.
På hösten blev vi genom attentaten den 11 september - som kom ovanpå det ständigt ökande antalet industriolyckor och naturkatastrofer till följd av växthuseffekten - påminda om att även försäkringsbranschen är en högriskverksamhet.
Den kommer att bli det i allt större utsträckning.
Europeiska unionen har i flera år, precis som resten av världen, normaliserat de försiktighetsregler som gäller för dessa grenar, och även de olika former av övervakning som utförs av behöriga myndigheter.
I dag vore det bra att komplettera med finansgrupper som finns både i banksektorn och i försäkringsbranschen.
Detta arbete är särskilt brådskande i Europa, eftersom vår kontinent är en pionjär inom bank och försäkring.
Det är dessutom brådskande om man tänker på att utvecklingen av livförsäkringar och alla former av pensionssparande på börsen medför en stor risk för vårt samhälle.
Vad skulle hända om framtida pensionärers långsiktiga sparande åts upp i en krasch till följd av vågade investeringar?
Detta är vad man vill undvika med det här direktivet.
Att snabbt anta detta direktiv syftar till ingenting mindre än att göra Europa till det säkraste finansområdet i världen, genom att på ett avgörande sätt förbättra Europas konkurrenskraft med hjälp av kreditvärdighetsinstitutens geografiska faktor.
Jag skall inte dölja att vissa kolleger i början av våra diskussioner hade betänksamheter mot att införa nya försiktighetsbegränsningar för den finansiella branschen.
Man diskuterade, och här och där menade man att det vore lämpligt om Europa aviserade egna regler innan förhandlingarna i Basel om samma fråga har slutförts 2004.
Men en händelse kom att omkullkasta de här betänksamheterna: konglomeratet Enrons konkurs i Förenta staterna, beroende på misstag i respekten för försiktighetsregler och en misslyckad övervakning.
Genom att anta detta direktiv skulle Europa på något sätt bli en? Enron-säker? kontinent.
De sista betänksamma gav således med sig.
Ja, direktivet är brådskande.
Nej, det får inte urvattnas, varken när det gäller tillämpningsområde eller när det gäller strikta och öppna försiktighetsregler som myndigheterna skall få i uppgift att övervaka.
Under dessa stormiga nio månader har vårt utskott träffat företrädare för branschen och till stor del tagit hänsyn till deras argument, som överensstämde med sunt förnuft och det allmänna intresset.
Jag tänker särskilt på två grupper med ändringsförslag: den grupp förslag som rör val av redovisningsmetod och utnämning av samordnare för övervakarna, och den grupp förslag som rör en uppmjukning av kraven på egna medel för de grupper som ännu inte är konglomerat.
Som föredragande har jag slutligen under hela arbetets gång samarbetat med kommissionen och det belgiska ordförandeskapet, och sedan rådets spanska ordförandeskap.
Dessa båda institutioner skall ha ett varmt tack.
Vi har visat att unionens tre institutioner har förmåga att gå snabbt fram tillsammans så fort allmänhetens och Europeiska unionens intressen står på spel.
I den stund jag nu talar till er, dvs. kl.
17.15, har jag kunnat färdigställa en handfull kompromissändringsförslag som omorganiserar de viktigaste ändringsförslag som lämnades in i förra veckan, och som för mig verkar skapa ett samförstånd mellan de flesta grupperna och i hög grad förebåda den nödvändiga kompromissen med rådet.
Jag anser således att kammaren redan i morgon kan anta texten nästan enhälligt, en text som ligger mycket nära den som rådet kommer att anta.
Därför tror jag att vi redan efter första behandlingen, eller, om ni så önskar, efter en och en halv behandling, kan få detta direktiv att ratificeras, vilket gläder mig djupt.
Vi kommer att kunna undvika nya Enron-affärer i Europa och samtidigt få en lagstiftning som ger oss möjlighet att fördjupa diskussionerna i Basel, genom att visa hela världen bestämmelser som Europa har antagit och genom att direkt få utdelning på grund av en bättre värdering av våra finansverksamheter.
