# ID: svediakorp-gov423669
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,466
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag kommer snabbt att försöka kommentera de flesta frågor som togs upp.
För det första vill jag tacka herr Trentin för hans betänkande.
Det är ett bra bidrag till dagens diskussionsämne, de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, och jag anser att betänkandet koncentreras till två mål, vilka överensstämmer med de faktorer som bekymrar oss mest just nu: ett mål på kort sikt - hur vi skall se till att den återhämtning som vi börjar se får fäste och hur vi skall förvandla den till varaktig tillväxt i Europa - och det andra - hur vi skall ta itu med våra problem när det gäller tillväxtpotentialen och gå vidare med målen från Lissabon - en fråga som är av särskilt intresse nu precis innan toppmötet i Barcelona.
Jag håller med några av er om att våra svårigheter inte började i och med den 11 september.
Den ekonomiska tillväxten hade redan dämpats och jag håller även med om teorin att effekterna av den amerikanska ekonomins utveckling har varit större än vad vi väntade oss från början, men jag anser att det måste sägas att unionen har agerat korrekt i sin ekonomiska politik under denna period.
De monetära myndigheterna har utnyttjat den minsta risken när det gäller prisstabilitet för att sänka räntesatserna och i budgetpolitiken har man stöttat den ekonomiska aktiviteten genom att använda de automatiska stabilisatorerna och man har utnyttjat de skattesänkningar som har gjorts under den här perioden.
Däremot håller jag inte med om teorin att vi har fört en procyklisk politik.
Det räcker med att nämna den effekt i procentuella termer som de automatiska stabilisatorerna har haft i Europa.
De goda förhållandena i den makroekonomiska politiken gör nu att vi kan nå goda resultat.
Jag anser att vi i dag kan säga att avmattningen nådde botten under sista kvartalet förra året och att de främsta indikatorerna visar en början på en återhämtning.
Vi arbetar för närvarande med beräkningarna för år 2002 och jag kan redan nu säga att tillväxten tar fart under detta år enligt våra beräkningar, och vi tror att den kommer att närma sig den potentiella tillväxten eller att den till och med överstiger den i slutet av året.
Det finns dock två faktorer som är av särskilt intresse för oss: för det första har vi löneutvecklingen, vilken har varit till stor hjälp för oss under den här perioden - såväl för att stabilisera priserna som för att skapa arbetstillfällen - och vi hoppas att den fortsätter på samma sätt.
För det andra har vi behovet av att utnyttja återhämtningen för att konsolidera budgeten.
Enligt vår åsikt är detta en grundläggande faktor.
De svårigheter vi har varit tvungna att ta itu med under de senaste månaderna har främst berott på att vi inte nådde jämvikt eller överskott i budgeten under den förra perioden av förbättrade ekonomiska förhållanden.
I det här sammanhanget skall mina ord absolut inte tolkas som - vilket någon av talarna tog upp - att jag har haft för avsikt att gå in på en debatt om intern politik, jag har helt enkelt velat påminna om något som jag har sagt många gånger, nämligen att alla skattesänkningar för att uppfylla våra budgetskyldigheter enligt min åsikt måste utgå från budgetöverskott och de måste kompenseras med utgiftssänkningar.
Detta är det enda jag har sagt, jag har sagt det många gånger och jag upprepar det igen, men jag anser inte att det är det enda som är sammanhängande med våra budgetåtaganden.
I vilken riktning bör vi gå på lång sikt?
Det råder inget tvivel om att vi måste öka vår tillväxtpotential, det vill säga genomföra åtagandena från Lissabon.
Dessa mål finner vi även i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Hur skall vi gå tillväga för att öka vår produktionspotential?
I det betänkande kommissionen har sänt till Lissabon tar vi upp några av de utmaningar som vi anser vara grundläggande.
Lissabon är visserligen ett program som sträcker sig över tio år.
För närvarande funderar vi på vad vi bör göra under de kommande tolv månaderna och i det här sammanhanget är det nödvändigt att definiera de prioriteringar vi anser vara viktigast, naturligtvis på arbetsmarknaden.
Trentin tog upp den här frågan och i sitt förslag till resolution betonar han vikten av livslångt lärande, rörlighet, flexibilitet och säkerhet samt även de arbetskraftskostnader som inte är lönekostnader, framför allt när det gäller låginkomsttagarna.
Jag håller fullständigt med om alla dessa påståenden.
Jag vill dock lägga till en punkt.
Jag anser att vi även måste tänka på att arbetstagarna måste få kompensation för sitt arbete, vi måste ha ett system som gör det möjligt för oss att stimulera deltagande i arbetet och för att uppnå detta är det absolut nödvändigt att modernisera skattesystemen, de sociala systemen och lagstiftningen om arbetsskydd för på så vis att stimulera människor till att vilja arbeta.
Enligt min åsikt måste vi undvika arbetslöshetsfällan som helt klart är ett negativt bidrag till vår situation.
Säkerhet på arbetsplatsen måste grundas på utbildning och på kompetens och detta är en grundläggande aktiv faktor för alla.
Säkerhet på arbetsplatsen som endast grundas på en sträng skyddslagstiftning kan på kort sikt vara en fördel, men den bromsar moderniseringen och en ökad ekonomisk effektivitet.
Som det klart och tydligt framgår av resolutionen handlar problemen inom sysselsättningen inte bara om lönekostnader, utan även om lönestrukturer som måste vara väl anpassade till produktivitetsskillnaderna i varje yrkessektor.
I vår rapport tar vi även upp varor och tjänster och i parlamentets resolution understryks också vikten av integrerade infrastrukturnät och behovet av en stram konkurrenspolitik och man föreslår att konsumenten skall få möjlighet att välja mellan olika tjänstenät.
Kommissionen instämmer fullständigt i dessa förslag och vi betonar även behovet av att gå framåt med investeringar i prioriterade infrastrukturprojekt, en fråga vi anser vara av grundläggande vikt för att stimulera vår tillväxtkapacitet på lång sikt.
I den rekommendation vi nyligen lagt fram om genomförandet av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för år 2001 påtalar vi att de gamla operatörerna i några industrinät fortfarande bibehåller höga marknadskvoter, en indikation på att öppnandet av marknaden fortfarande inte är det önskvärda.
Därför är det absolut nödvändigt att vi gör framsteg för att ha en starkare konkurrens, vilket i slutändan kommer att gagna medborgarna.
En sista särskilt viktig punkt betonades av Trentin och även av några andra talare, nämligen behovet av att ägna större uppmärksamhet åt kunskapsmarknaden.
I parlamentets resolution understryks behovet av att ge särskild vikt åt forskning och utveckling.
Det är sant att FoU är en grundläggande faktor för att nå en hållbar produktivitetsökning och för konkurrensen, vilka är grundläggande faktorer om vi vill uppnå målet från Lissabon att bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi.
Det är sant att vi har gått framåt inom forskning och utveckling, men det är likaså sant att det främst är den offentliga sektorn som bidrar ekonomiskt, trots att de största skillnaderna när det gäller investeringar av denna slags verksamhet finns inom den privata sektorn.
Vi måste ägna uppmärksamhet åt den punkten.
Jag hoppas att man i Lissabon kommer fram till någon slutsats i den här riktningen och vi måste arbeta för att försöka förbättra denna situation, och vi måste även arbeta för att nå framsteg när det gäller gemenskapspatentet, som är av grundläggande vikt för den tekniska innovationen.
Trentin tog upp andra faktorer som är kopplade till de nationella parlamentens deltagande.
Från kommissionens sida skulle inget tillfredsställa oss mer än att de nationella parlamenten deltar i högre grad i detta slags debatter och ni som parlament, och särskilt Rådgivande kommittén för den inre marknaden, har spelat en viktig roll i det förgångna för att föra fram initiativ av det här slaget, som har varit enormt användbara.
Avslutningsvis vill jag säga att kommissionen för närvarande anser att arbetet med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, vilket är det grundläggande dokumentet om riktlinjer, måste fortsätta fungera i enlighet med överenskommelsen från Lissabon, och i det här sammanhanget är det mycket viktigt att vi tar till oss alla bidrag som Europaparlamentet kan komma med för att förbättra dessa riktlinjer.
Era bidrag, tillsammans med de debatter som kommer att hållas efter Lissabon, kommer att bli mycket viktiga för att definiera den rapport som vi som vanligt kommer att lägga fram i april för att sedan diskutera den under de följande månaderna.
