# ID: svediakorp-gov423662
# author: Blokland (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 303
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Det verkar som om Europa inte är fullt belåtet med sin nyaste leksak? euro?.
Nya politikområden måste tolerera inblandning av europeiska institutioner eller annekteras av Bryssel.
Jag tänker då särskilt på sysselsättningsfrågan som nu står i Brysselbyråkratins strålkastarljus.
I Trentins betänkande nämns i synnerhet nationella politikområden som undervisning och arbetsformer.
Det är ett betänkande som gör anspråk på att handla om det ekonomiska läget, men som i stället på ett normativt sätt föreskriver att sysselsättningen i medlemsstaterna måste främjas genom undervisning och flexibelt arbete.
I välformulerade meningar tydliggörs att främjandet av sysselsättningen måste regleras utifrån Bryssel.
Undervisning, vetenskaplig forskning och arbetspolitiken nämns som områden där Europa måste spela en samordnande roll för att förverkliga målsättningarna från Lissabonprocessen.
Men hur skall Europa göra detta?
Och kommer Europa verkligen att kunna föra politiken inom dessa områden?
Och kanske den viktigaste frågan: vill vi egentligen att Europa uttalar sig om detta?
Undervisningspolitik och den politik som skall underlätta för människor att ta del i arbetslivet hör hemma i medlemsstaterna.
Där vet man vilken sorts undervisning och vilken arbetsåtgärd som behövs för att låta alla som kan delta i arbete och omvårdnad.
Just i medlemsstaterna, där statsmakt och medborgare står närmare varandra, är det möjligt att låta medborgarens önskemål komma till uttryck.
Enligt min åsikt hör dessa frågor inte hemma i ett betänkande om läget för den europeiska ekonomin.
Jag vill framhålla att jag helt och hållet står bakom målsättningarna för främjande av sysselsättning, god undervisning och ett rättvist socialt system.
Men enligt min bestämda övertygelse är det inte Europeiska unionens uppgift att bidra aktivt till beslutsfattandet på dessa politikområden.
Det skulle också vittna om förstånd om parlamentet visade prov på återhållsamhet.
