# ID: svediakorp-gov423659
# author: Herzog (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 344
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill tacka Bruno Trentin för hans utmärkta arbete och förmåga att lyssna.
I sin diagnos understryker han att Europa inte är ett område som är konjunkturellt beroende av Förenta staterna, att klyftan mellan de båda sidorna av Atlanten riskerar att fördjupas när det gäller forskning och tekniska innovationer, då unionens eftersläpning i fråga om offentliga och privata investeringar är särskilt påtagliga.
Men hur skall man reagera?
Vårt utskott ville hålla sig till en samordning av ländernas politik, inom ramen för stabilitetspaktens bindande ram.
Men hur kan man inte se de ytterst svaga resultaten av denna samordning?
Hur är det möjligt att inte se att denna pakt visserligen fastställer en värdefull disciplin för staterna i fråga om underskott, men inte alls de politiska åtgärder som krävs för att förverkliga utvecklingsambitionerna från Lissabon?
En ökad skattekonkurrens gör det tvunget att minska de offentliga utgifterna, även när dessa är nödvändiga.
Och hur är det möjligt att inte heller se att staterna förbjuder unionen att förse sig med finansiella och skattemässiga redskap som kan stödja en politik för utveckling och investeringar?
Därför anser jag, till skillnad från Radwan och ordalydelsen i betänkandet, att man inte kan hålla sig till vad de nuvarande fördragen tillåter.
Vi måste gå längre än till samordning och försöka utvidga befogenheterna.
De allmänna riktlinjerna och stabilitetspakten måste ses över, om vi vill ha verkliga möjligheter till samarbete, och vi måste kämpa för att unionen äntligen förses med de finansiella och skattemässiga instrument som krävs för att den skall kunna föra en riktig ekonomisk politik.
Därför bör parlamentet gripa tag i den historiska möjlighet som nu erbjuds, genom att formulera förslag till konventet.
Det vore en grym besvikelse och enligt min mening ett allvarligt politiskt misstag om konventet inte strävade efter att stärka den ekonomiska unionen och dess förmåga att föra en ekonomisk politik, i ett skede då det råder stor osäkerhet kring gemenskapens utveckling och sammanhållning.
