# ID: svediakorp-gov423654
# author: Trentin (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 646
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, herr ordförande i rådet, herr kommissionär!
Det verkar som om den ekonomiska tillväxten långsamt håller på att återhämta sig både i Förenta staterna och i Europa, även om det fortfarande är osäkert hur lång tid denna återhämtning kommer att ta och hur bestående den blir.
Framför allt framstår återhämtningen redan som mycket olika kraftig beroende på vilken sektor man tittar på, och den sammanflätas med omstrukturerings- och moderniseringsprocesser som ibland stöds av stora statliga investeringar och oacceptabla protektionistiska åtgärder, som till exempel för stålet i Förenta staterna.
Det problem som Europeiska unionen i vilket fall som helst står inför är hur vi skall undvika att en så motsägelsefull och differentierad uppgång efter recessionen sammanfaller med att den klyfta i nytänkande och konkurrenskraft som redan ger Europa nackdelar jämfört med Förenta staterna ökar i stället för att minska, på grund av att de europeiska regeringarna och unionen förhåller sig avvaktande.
Av detta skäl understryker jag i betänkandet att vi snarast - förhoppningsvis vid toppmötet i Barcelona - måste fastställa en förebyggande politik och framför allt en policy mix enligt riktlinjerna från Lissabon som gör den socialpolitiska dagordning som antogs i Nice till en integrerad del av en samordnad ekonomisk och social politik med målet att öka den aktiva befolkningen och skapa full sysselsättning.
Detta framstår som ett ännu starkare behov om man tar hänsyn till att stabilitetspaktens villkor måste uppfyllas, särskilt det som säger att budgetunderskottet inte får överstiga 3 procent av bruttonationalprodukten, vilket ger de enskilda staterna mycket blygsamma resurser över för att driva konjunkturpolitik.
Därför betonar vi att det inte handlar om att centralisera mer makt till Bryssel utan om att göra mycket selektiva val och samordna staternas insatser, så att vi på europeisk nivå uppnår en kritisk massa för de offentliga åtgärderna och de privata investeringarna som ger positiva effekter och synergieffekter.
Det handlar alltså om att välja.
I betänkandet hävdar vi att vi måste prioritera en ny investeringspolitik framför en sänkning av skattetrycket utan åtskillnad, med undantag för en fortsatt överföring av arbetskraftskostnaderna till att belasta statsbudgeten.
När det gäller offentliga och privata investeringar insisterar vi på att Lissabonstrategin, som i dag oroande nog är starkt försenad i framför allt vissa länder, skall återupptas.
Detta innebär att vi prioriterar avsättningen av gemenskapsresurser och nationella investeringsmedel till strategiska sektorer såsom forskning och innovationer, livslångt lärande som en integrerad och oupplöslig del av en reformering av arbetsmarknadens struktur samt skapandet av ett europeiskt nät av infrastruktur och tjänster, med början med telekommunikationerna.
Dessutom måste vi samordna gemenskapsprojekten bättre med regeringarnas ekonomiska och sociala politik, samordna dem bättre och i tid - i detta fall handlar det om tiden fram till sommaren - för att kunna påverka de nationella parlamentens beslut.
Dessa måste snarast informeras om och involveras i de initiativ berörda utskott i Europaparlamentet tar.
Det räcker inte att hoppas på en samordning, utan den måste främjas, till exempel genom att kommissionen föreslår former för ett öppet samarbete mellan olika regeringar om gemensamma projekt för forskning, innovationer, livslångt lärande och en aktiv äldrepolitik, en förutsättning för en reformering av trygghetssystemen som inte blir katastrofal för de anställdas pensioner.
Denna policy mix skall också omfatta den sociala dialogen, till att börja med behovet av att fastställa riktlinjer och finansieringsformer för det livslånga lärandet.
Att arbetsmarknadens parter deltar i utformningen av en modern välfärdsstat och omvandlar den till en avgörande faktor för den hållbara utvecklingen mot full sysselsättning är ett av grunddragen i den europeiska sociala modellen.
Därför måste vi i Barcelona ta avstånd ifrån alla försök att försvaga kollektivavtalen och tömma stadgan med grundläggande rättigheter på en stor del av dess innehåll.
