# ID: svediakorp-gov423647
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 673
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Som svar på tvivlen som framkommer i Bouwmans muntliga fråga skulle jag för kommissionens räkning vilja betona följande: När det för det första gäller den rättsliga grunden instämmer vi i det som rådets ordförandeskap uttryckt, enligt vår mening är den lämpliga rättsliga ramen artikel 63.4 i EG-fördraget.
Jag behöver inte upprepa dess ordalydelse eftersom ordförandeskapet gjort detta.
Vi anser att Khalil-domen från oktober förra året visar på det olämpliga i den rättsliga grunden i artikel 51 (nuvarande 42) och tvingar oss att omvärdera den från det föreslagna beslutet år 1997.
Från ikraftträdandet av Amsterdamfördraget, med de nya bestämmelserna i fjärde avdelningen, anser vi att den lämpliga rättsliga ramen är artikel 63.4 i densamma, med hänsyn samtidigt till att artikel 308 i fördraget bara kan tillämpas om det inte finns någon annan rättslig ram.
Ni frågar också efter kommissionens åsikt om en rad parametrar som rådet lagt fram, konkret parametrarna 6, 10 och 11, angående avtalen mellan länderna, arbetslöshetsunderstöd och familjestöden.
Angående första punkten anser kommissionen att parameter 6 är godtagbar, eftersom denna möjlighet redan är upptagen i den befintliga förordningen.
Kommissionen anser att det är positivt att det i denna förordning, till skillnad från i den befintliga, fastställs kriterier för att upprätthålla dessa avtal, särskilt i de för den berörda personen mest fördelaktiga fallen.
För det andra, när det gäller arbetslöshetsunderstödet beklagar kommissionen de bristande framstegen när det gäller parameter 10, som inte bidrar med någon väsentlig förändring av de nuvarande bestämmelserna, framför allt för att den inte ger någon konkret lösning på gränsarbetarnas situation.
Angående familjebidragen svarar inte parameter 11 exakt mot kommissionens förslag, men hur som helst anser vi det positivt att det i denna planeras en garanti för mottagaren av maximibeloppet för bidrag.
Denna parameter förbättrar pensionärernas och de föräldralösas situation i jämförelse med förordningen, eftersom dessa personer kommer i åtnjutande av samma bestämmelser som tillämpas på samma kategori familjebidrag som gäller för arbetstagare eller egenföretagare.
Förhållandet mellan beskattning och socialförsäkring är en annan av era frågor.
Det är sant att förordning (EEG) nr 1408 / 71 handlar om samordning av socialförsäkringssystemen i medlemsstaterna.
Det finns inga uttryckliga bestämmelser för samordningen av dessa skattesystem och till största delen löses denna fråga genom bilaterala dubbelbeskattningsavtal som har skrivits mellan nästan alla medlemsstater.
Dessa avtal följer OECD: s modell, vilket innebär att inkomsterna från arbete (och även som företagare) i de flesta fall endast beskattas av det land där verksamheten utförs eller i det land där personen är bosatt.
De beskattas alltså av den medlemsstat där verksamheten sker, samma land är behörigt både när det gäller beskattning och socialförsäkring.
EG-domstolen har bekräftat att medlemsstaterna i brist på samordning på gemenskapsnivå är behöriga för att fastställa tilldelningskriterierna för skattebehörighet så att dubbelbeskattning undviks, men då de gör detta är det logiskt att de måste respektera gemenskapslagstiftningens principer och bland andra den som förbjuder diskriminering på grund av nationalitet.
Jag vill ge mina sista kommentarer angående utvidgningen.
För det första har förhandlingarna med kandidatländerna, som ordförandeskapet sade, om förordning (EEG) nr 1408 / 71, i den del som gäller kapitel 2, tillfälligt avslutats eller har avslutats med alla länder utom Estland, och inom kapitel 2, finns också samordningen av socialförsäkringssystemen upptagna.
Däremot återstår förhandlingarna när det gäller bilagorna.
Den administrativa kommissionen för socialförsäkringen för invandrade arbetstagare har fått i uppgift att inom kort för rådets arbetsgrupper presentera resultaten av dess debatter om anslutningarna, vilka kandidatländerna har bett skall tas med i dessa bilagor.
Slutligen kommer förordning (EEG) nr 1481 / 71 att tillämpas på medborgare från kandidatländerna så fort de kommer med i Europeiska unionen, eftersom ingen övergångsperiod är planerad när det gäller samordningen av socialförsäkringssystemen.
