# ID: svediakorp-gov423645
# author: Lambert (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 871
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Låt mig först be om ursäkt för att Bouwman, vår utskottsordförande, inte är närvarande, eftersom han tyvärr har blivit sjuk.
I egenskap av parlamentets föredragande i detta sammanhang, har det har alltså fallit på min lott att presentera frågan.
Parlamentet har sedan länge känt till problemen rörande den rättsliga grunden för att omfatta medborgare från tredjeländer och att likställa dem med medborgare från Europeiska unionen, i enlighet med den föreslagna moderniseringen av förordning (EEG) 1408 / 71.
Som ledamöterna känner till försöker man genom denna förordning att samordna systemen för social trygghet i medlemsstaterna för personer som reser och arbetar över gränserna.
Vissa av de reservationer som jag har hört uttryckas om utvidgningen av denna förordning att även omfatta medborgare från tredjeländer, gränsar ibland till främlingsfientlighet snarare än det rationella.
Ni känner till att parlamentets rättstjänst, genom sitt rättsliga yttrande, ansåg att artiklarna 42 och 308 i Amsterdamfördraget, som föreslogs från första början av kommissionen, kan utgöra en lämplig rättslig grund för denna utvidgning, såväl som för förordningen i sin helhet.
Europaparlamentet instämde, vilket också huvuddelen av medlemsstaterna gjorde, och denna rättsliga grund tillhandahöll lika behandling för medborgare från tredjeländer som är bosatta i Europeiska unionen, och fullständigt deltagande från parlamentets sida genom medbeslutandeförfarandet.
Denna samstämmighet rörande den rättsliga grunden verkade för många av oss att ge en stark signal om erkännandet att medborgare från tredjeländer kan bidra till Europeiska unionens funktion, och uppfyllde förvisso de dubbla målen rörande ett förenklande av förfarandet och naturlig rättvisa.
För mig var denna samstämmighet en tydlig signal om ett allomfattande Europa.
Jag och många andra kan inte förstå - när vi läser Khalil-domen från EG-domstolen - varför denna i väsentlig grad kan ändra den rättsliga grund som rådet och kommissionen nu föreslår i samband med utvidgningen av förordningen.
Khalil-målet, i den mån som juristerna har förklarat saken för mig, omfattar personer som redan täcks av förordning (EEG) 1408 / 71, som därmed lagligt kan bosätta sig i en annan medlemsstat och sålunda resa över gränserna.
De omfattas av denna dom, därför att de är statslösa och har rätt till social trygghet motsvarande den som medborgarna får i den stat som de nu är bosatta i, som ett resultat av internationella avtal.
Men de får ingen rätt att röra sig fritt, genom att de omfattas av förordningen.
Fri rörlighet beviljas inte genom förordningen.
Den bevarar vissa rättigheter för dem som flyttar, genom samordning av systemen för social trygghet.
Rådets uttalande i december i fjol och kommissionens nya förslag förklarar inte ändringen av den rättsliga grunden.
De bara meddelar den, helt enkelt.
Parlamentet vill nu ha en förklaring.
Vilka specifika förhållanden i Khalil-domen, har fått rådet att dra slutsatsen att det är artikel 63.4 som är den korrekta grunden, när detta inte var majoritetens uppfattning tidigare?
Har inte målet Gaygusuz mot Österrike vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, där man kommer fram till att nationalitet inte är något hinder för lika behandling i förhållande till landets medborgare när det gäller social trygghet, lett fram till slutsatsen att man skall tillämpa lika behandling i förhållande till förordningen, och sålunda motsvarande rättsliga grund?
Och varför skulle inte Europaparlamentet delta på detta område, som direkt berör så pass många personers livssituation?
Av detta följer också vår önskan om att klargöra situationen för arbetstagare i anslutningsländerna under övergångsperioder då de inte kommer att ha rätt till fri rörlighet.
Rådet och kommissionen känner också till att kammaren är bekymrad över den komplicerade situation som de arbetstagare som pendlar över gränser står inför.
Det belgiska ordförandeskapet har lagt fram en rad förslag på detta område, men det samförstånd som hittills har uppnåtts är minimalt, som parameter 8 rörande medicinsk behandling visar.
Vilka är då utsikterna för ytterligare förbättringar för denna grupp av arbetstagare?
Vi uppmanar också kommissionen att redovisa sin åsikt om en rad frågor där rådet också verkar vara mindre intresserat av kommissionens åsikt.
Vi vill också fråga om de allt fler kopplingarna mellan skattesystem och system för social trygghet diskuteras i rådet och kommissionen, antingen i samband med förordningen eller ur annan vinkel.
Vi känner alla väl till rådets och kommissionens önskan om en ökad rörlighet hos arbetskraften och, som ledamot i utskottet för framställningar, känner jag också till att vissa personer som arbetar i andra medlemsstater anser att deras situation blir svårare genom bristen på relevant information, men också genom missförhållanden inom samordningssystemet.
Många av oss oroas över att rådet verkar hysa en motvilja mot att få till stånd en fri rörlighet som fungerar på ett smidigt sätt.
Vi vet att detta är en komplicerad administrativ fråga, men många spetsfundigheter om uteslutning från vissa förmåner och komplicerade bestämmelser fungerar helt enkelt som hinder.
Ibland verkar det som om det är lättare att flytta runt kullager än människor i Europeiska unionen.
