# ID: svediakorp-gov423631
# author: Morillon (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Händelserna den 11 september borde ha stärkt den transatlantiska förbindelsen till fördel för de känslor och den solidaritet som uttrycktes.
I dag verkar det i stället finnas ett större avstånd inom denna förbindelse.
Den atlantiska alliansen, som för första gången beslutade att tillämpa artikel 5 i sin stadga, befinner sig i kris på grund av att amerikanerna inte ansåg att de behövde vända sig till organisationen i kriget i Afghanistan.
Inom alliansen ställer man sig frågande till detta uttryck för ensidigt handlande, och ingen vill se att det skulle vara ett bevis på att amerikanerna brister i intresse för sina europeiska allierade.
Jag delar denna analys och den frustration som den leder till, men inte de slutsatser som i allmänhet dras.
Jag har alltid hyllat idén om att världssamfundets förebyggande och hantering av kriser måste regionaliseras.
Erfarenheten från början av krisen på Balkan visade att det visserligen hade ett stort symbolvärde men inte var särskilt effektivt att skicka ut soldater från jordens alla hörn, från Vancouver till Vladivostok och från Moskva till Buenos Aires.
För att ingripa effektivt i arbetet med att bevara och återinföra fred på ett antal platser på jorden måste man vara förtrogen med kulturen och historien i det land som befinner sig i kris.
Detta fick till exempel världssamfundet att främja inrättandet av en interafrikansk fredsstyrka.
Det var det som fick amerikanerna att besluta sig för att angripa Kabul med direkt stöd av de afghanska styrkor som var motståndare till talibanernas barbariska diktatur.
Natos uppgift, det sade jag redan i Bryssel 1993, är framför allt att ingripa på europeiskt territorium och Europas närmaste områden, framför allt kring Medelhavet och i Mellanöstern, för att garantera och utveckla ett område med fred och stabilitet.
Inom denna allians anser jag det legitimt att amerikanerna, som är medvetna om vår rikedom, kräver att vi i allt större utsträckning skall dela bördan att stå för det europeiska försvaret, vilket de hittills har tagit ansvar för nästan på egen hand.
Jag tror att européerna måste förbereda sig på att en dag ta över det ledarskap som amerikanerna är beredda att överlämna steg för steg.
Men det krävs att unionens regeringar har viljan till det och att de förser sig med medlen för att uppnå det.
Tror ni, herr rådsordförande, att de äntligen är beredda till detta?
