# ID: svediakorp-gov423622
# author: Souchet (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 254
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Nästan exakt sex månader efter den 11 september kan man inte annat än bli mycket förvånad när man konstaterar att Europeiska unionens ordförandeskaps genomgång av de transatlantiska förbindelserna ägnar en relativt liten del åt de lärdomar vi bör ta.
Man hade kunnat tro att tragedin den 11 september skulle få de europeiska länderna att verkligen fundera över skälen till att den islamiska terroristinternationalen har valt Europa för att upprätta sina baser, varifrån Amerika angreps.
Vad är det våra länder erbjuder och hur kan vi förhindra det?
Vilka konsekvenser bör man ta av att terroristnätverken har gjort asylförfarandena till sitt redskap etc.?
Visst har våra poliskårer arbetat bra, i nära samarbete med den amerikanska polisen.
Deras utredningar avslöjar hur väl förankrade terroristerna är i våra länder.
När det däremot gäller analysen av innebörden av den 11 september uppstår en viktig skiljelinje mellan de båda sidorna av Atlanten.
En olycka för den ene, för andra ett avslöjande av den nya internationella arenans inneboende karaktär; superterrorismens dominans.
Rådets meddelande avspeglar att effektiva åtgärder för att bemöta det gemensamma hotet och dess omfattning inte står i centrum och att dessa åtgärder framstår som högst minimalistiska.
Det enda det är fråga om är ett vagt förhandlingsmandat för att utarbeta - oklart när - en konvention om inbördes rättshjälp.
Detta, herr talman, är ett märkligt och farligt avsteg som riskerar att få allvarliga konsekvenser för de transatlantiska förbindelserna och vår egen säkerhet.
