# ID: svediakorp-gov423612
# author: Caudron (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 422
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Jag vill mycket varmt gratulera Izquierdo Rojo till hennes utmärkta initiativbetänkande, som är en uppföljning till utfrågningen? Kvinnor och fundamentalism?, som organiserades den 23 januari 2001.
Alla är överens om att fundamentalismen kan anta olika skepnader.
Den kan vara religiös, politisk eller ideologisk.
Man betonar alltför sällan det faktum att kvinnorna är de främsta offren, ofta med total likgiltighet!
Om Europeiska unionen skall kritisera det här fenomenet i tredjeland får den inte vara den som talar om hur det skall vara, eftersom unionen konfronteras med detta problem på sitt eget territorium.
Ett bevis på detta är den enorma mängd e-postmeddelanden som Europaparlamentets ledamöter har drabbats av, där vi uppmuntras att förkasta detta betänkande som? ett hot mot den kvinnliga värdigheten och för varje människas rätt till liv fram till sin naturliga död?.
Jag stöder i stället den begäran som framförs i betänkandet om att främja lika rättigheter för kvinnor, framför allt rätten till kontroll över sin egen kropp och rätten att bestämma tidpunkt för att bilda familj och att bestämma över livsstil och personliga relationer.
Lika viktigt är att medlemsstaterna antar en lagstiftning som förbjuder alla metoder som innebär en risk för det fysiska och mentala välbefinnandet och kvinnors hälsa, till exempel kvinnlig omskärelse.
Hur kan man låta bli att ta upp den mänskliga misär som talibanerna försatte de 11 miljoner afghanska kvinnorna i år 1996?
Som fångar i sin burkha, utan rätt till utbildning och vård, som offer för offentliga kroppsstraff? lever de för att överleva under omänskliga förhållanden?!
Det är vår skyldighet att utöva påtryckningar på den nya regeringen, så att den politiska förändring som Afghanistan är på väg att gå igenom tar sig uttryck i en verklig förbättring av kvinnornas villkor.
Kampen för ett erkännande av kvinnors rättigheter måste vara en viktig del av Europeiska unionens utrikespolitik.
Jag tänker på genomförandet av Meda- och Lomé-politiken.
Klausulen om mänskliga rättigheter stannar alltför ofta på papperet, för att inte äventyra några ekonomiska överenskommelser eller handelsavtal.
Föredraganden ger oss flera vägar att följa för att bekämpa fundamentalismen.
Jag vill framför allt insistera på konfessionslöshet, och följaktligen en tydlig och klar uppdelning av offentliga angelägenheter.
Det är en grundprincip!
För övrigt bör det politiska livet moderniseras genom att kvinnor får den plats de har rätt till i skötseln av det offentliga livet.
