# ID: svediakorp-gov423605
# author: Meijer (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 462
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Tidigare alstrades och distribuerades elektricitet småskaligt, organiserat per kommun eller provins, och ansvaret för detta låg på den folkrepresentation som valts för det området.
Nu är vi på väg mot att internationella koncerner, som demokratin inte har något som helst inflytande över, svarar för alstrande och distribution.
Nackdelarna med detta har numera visat sig till fullo i Amerika, i synnerhet vid strömavbrotten i Kalifornien och Enrons konkurs.
Men även i Europa ser vi redan nu negativa följder.
De nederländska energiföretagen, som till för inte så länge sedan tillhörde kommuner och provinser, har gjort stora investeringar i ren alstring av elektricitet.
Numera betraktas den rena produktionen som för dyr, och via det gränsöverskridande länknätet importeras smutsig elektricitet som härstammar från stenkol, brunkol och kärnkraft.
Det länknätet anlades en gång för att man skall kunna hjälpa varandra i händelse av katastrofer och vid uppkommande toppar i strömanvändningen, men nu används nätets kapacitet helt och hållet till internationell handel.
Jag avvisar därför inriktningen i Mombaurbetänkandet om gränsöverskridande elektricitetshandel, även om Turmes och Rapkay i sina förslag ägnar mer uppmärksamhet åt redovisning av växthusgaser och kärnavfall, åt stimulans av vindkraftverk och kraftvärme och åt konsumentskydd.
Dessa målsättningar kommer inte att visa sig vara förenliga med varandra i slutändan, så jag röstar emot.
.
(NL) Flygplatser har anlagts i tätbefolkade områden, och de drar fortfarande till sig ekonomisk tillväxt vilket gör att allt fler människor bosätter sig i deras närhet.
Flygbuller har därmed blivit en plåga för en allt större del av mänskligheten.
Ju mer ett område blir beroende av luftfart för sitt transportbehov, desto mer ökar det hälsovådliga bullret.
De enda sätten att motverka denna störning är begränsning av luftfarten till långdistansflyg, skapande av större avstånd mellan flygplatser och bostäder, lägre prioritet för ekonomisk tillväxt eller världshandel och vägran att godkänna bullersamma flygplan.
I Amerika och tredje världen har man en märkbart annorlunda åsikt om bullerstörningar.
Tredje världen är för fattig för att fästa uppmärksamhet vid sådana frågor, och i det rika Amerika är rörelsevinster viktigare än alla andra överväganden.
Den som verkligen vill begränsa bullerstörningarna i Europa får inte nöja sig med den nyligen uppnådda världsomspännande överenskommelsen inom ICAO, utan bör om det är nödvändigt själv utfärda strängare normer.
Förslaget om att dra tillbaka den därför avsedda hushkit-förordningen den 1 april är framför allt avsett att undvika ett handelskrig med Amerika.
Jag håller med Blokland, föredraganden av yttrandet, om att detta förslag inte går tillräckligt långt samt att det tillåter undantag under en för lång period, och röstar emot.
