# ID: svediakorp-gov423594
# author: Meijer (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 229
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Under det gångna året har alla Europaparlamentets ledamöter blivit bombarderade med e-post om kosttillskott och vitaminpreparat.
Det ligger både en vetenskaplig teori och ett ekonomiskt intresse bakom detta.
Linus Paulings teori, mannen som tidigare blev känd för sitt motstånd mot kärnvapen, är intressant.
Matthias Raths ekonomiska intressen, mannen som sänder varor från Nederländerna till kunder i Tyskland där hans produkter är förbjudna, kan däremot inte vara en anledning att anpassa lagstiftning.
För dessa kosttillskott borde detsamma gälla som för andra omstridda produkter som konsumeras av människor som förväntar sig att de skall vara fördelaktiga för deras hälsa.
Om statsmakten ingriper borde detta ske uteslutande för att skydda människor mot skada.
Oavslutade diskussioner, vetenskaplig osäkerhet och fortsatta meningsskiljaktigheter om vilken verkan ämnen har kan inte avslutas genom en lagstiftning som i förväg utropar allt som avviker från den etablerade medicinska vetenskapen till kvacksalveri.
Jag konstaterar att många människor använder dessa produkter och att de upplever varje förbud som onödigt förmynderi från en byråkratisk statsmakt.
Under dessa omständigheter måste EU begränsa sig till att bekämpa skadliga ämnen.
Eftersom det är bättre om de överlåter eventuella andra åtgärder åt den nationella lagstiftaren, som i högre grad och snabbare kan ta hänsyn till förändringar i den allmänna opinionen, röstar jag för förkastande.
