# ID: svediakorp-gov423572
# author: Berthu (NI) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 382
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Historien om de europeiska direktiven om att öppna postsektorn för konkurrens visar tydligt vilken metod kommissionen tillämpar: när det gäller allt från maktövertagande till hyckleri använder kommissionen skickligt de vapen som fördraget ger den, framför allt monopolet på initiativrätten, för att få igenom sina teser och få sina motståndare att backa steg för steg.
I det här fallet också Europaparlamentet, som i den aktuella frågan snarare var en anhängare av rim och reson.
Detta är dessutom beklagligt med tanke på att innehållet i kommissionens ståndpunkt är, i det här fallet som så ofta annars, helt ensidigt och diskutabelt.
Kommissionen har inte lagt fram några bevis för att en fullständig konkurrensutsättning av postutdelningen allmänt sett lönar sig i ett land som Frankrike.
Ändå är det mot detta mål kommissionen de facto leder oss.
Och med vilken rätt?
Precis som det verkar vara försvarbart att kommissionen ägnar sig åt gränsöverskridande postutdelning, anser vi att den interna utdelningen bör vara varje stats ansvarsområde.
Sådana distinktioner finns emellertid inte i kommissionens ögon.
Kommissionär Bolkestein förklarade just för kammaren att vi måste? fullborda den inre marknaden för posttjänster?.
Skulle denna inre marknad inte existera i dag?
Skulle det vara omöjligt att skicka ett brev från Frankrike till Danmark eller Förenade kungariket på bra villkor?
Allt detta är skrattretande.
Den inre marknaden existerar redan, och kommissionär Bolkestein avslöjar bara att det egentliga syftet är ett helt annat, nämligen ett enande, vilket vi inte har något som helst behov av.
Den här frågan väcker en annan, mer allmän fråga: att förena kommissionens befogenheter på konkurrensområdet (befogenheter som i dag är orimliga) och staternas befogenheter i fråga om organisationen av nationella offentliga tjänster.
När det råder osäkerhet anser vi att det är staten som bör ha sista ordet, men självklart under förutsättningen att det sker med stöd av en tydlig folkvilja.
Vi får inte låta kommissionen utveckla och hävda en extensiv uppfattning om sina befogenheter att öppna olika områden för konkurrens.
Konventet, som skall samlas för diskussioner om Europas framtid, bör därför skriva in denna viktiga fråga på sin dagordning.
