# ID: svediakorp-gov423532
# author: Brie (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 465
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Väldigt mycket i rådsordförandens förklaring kan man hålla med om, inte minst om nödvändigheten av att ha strategiskt positiva förbindelser med USA.
Men jag är framför allt tacksam för att kollegan Lagendijk så tydligt satte fingret på de kritiska momenten.
Jag tror inte det är särskilt meningsfullt att vara feg inför sin partner och sudda över problemen i nuvarande förbindelser med USA.
Jag ser det som utomordentligt viktigt, egentligen vill jag använda mig av superlativ och säga ytterligt viktigt att vi är mycket öppna i diskussionerna om de transatlantiska förbindelserna.
Och det är där, herr rådsordförande, som meningarna går isär, vilket inte har sagts, vilket ni inte tog upp.
Vi vågar i nuläget uppenbarligen inte erkänna för oss själva att Europeiska unionens roll är starkt hotad i de internationella förbindelserna.
Vi vågar inte erkänna meningsskiljaktigheterna med USA.
Vi vågar inte erkänna att det för närvarande knappast alls är tal om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Även utanför stålområdet är utvecklingen mycket ödesdiger.
Visst är jag glad att åtminstone näringslivet i Europa uttrycker en annan åsikt i stället för att bara ge sitt fulla stöd.
Dels har vi avhoppet från ABM-avtalet (Anti Ballistic Missile), dels de ensidiga förklaringarna med entydiga rättsliga överträdelser.
Problemet i dylika fall är alltid att den som har hörlurarna på hör, medan de som står och pratar inte hör ett ljud av vad som sägs.
Vi har USA: s ensidiga uttalande om icke-spridningsavtalet.
Vi har blockaden mot konventionen om förbud mot biologiska vapen.
Vi har USA: s nedmontering av kontrollmekanismen för konventionen mot kemiska vapen.
Vi har varslet om utträde ur avtalet om rymdvapen.
Vi har brotten mot den humanitära folkrätten, vägran att skriva på Kyotoavtalet, den uteblivna ratificeringen av protokollet om Internationella brottsmålsdomstolen.
Jag är inte ute efter att ställa upp ett negativt scenario, men det är ju uppenbart att det på dessa punkter finns mycket stora meningsskiljaktigheter mellan USA och EU, och i fråga om kärnvapnen kan man bara hålla med Joost Lagendijk.
Jag är säker på att det finns ännu makabrare idéer både i USA: s och förmodligen i Rysslands planer, men att dessa blir offentliga syftar uppenbart till att förödmjuka Ryssland som så nitiskt har stött USA.
Jag vill uppmana Europeiska unionen att genom en sann multilateralism och genom att stärka FN motarbeta denna utveckling, att utnyttja sina möjligheter som civilmakt, som konfliktförebyggande makt och verkligen skapa en gemensam utrikespolitik.
Den viktigaste förutsättningen för detta vore att vi, bortsett från allt vi har gemensamt, plockar fram dessa skiljaktigheter ur EU-politikens döda vinkel.
