# ID: svediakorp-gov423528
# author: Elles (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 530
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill tacka rådets ordförande och kommissionären för deras kommentarer denna förmiddag.
Jag anser att vi har nått ett av dessa kritiska steg i utvecklingen av de transatlantiska förbindelserna i sina globala sammanhang.
När vi, för det första, bedömer de övergripande förbindelserna, är det tydligt - som våra två talare har sagt - att vi efter den 11 september 2001 har sett en betydande förändring i det sätt på vilket amerikanerna betraktar sin plats i världen.
Vi ser ett Amerika som har angripits - och vi visade vår medkänsla den 12 september i denna kammare, men vi kanske inte har lika mycket medkänsla nu, när sex månader har passerat.
För det andra, riskerar vi att få en tilltrasslad säkerhetsaspekt i våra förbindelser, där ett politiskt samförstånd i förhållande till Nato nu inte kan tas för given när det gäller skyldigheter utanför Natoområdet.
Vi ser att den militära klyftan breddas och kanske även svårigheter när det gäller utvidgning av Natooperationer.
För det tredje, det starka incitament som följde på den nya transatlantiska dagordningen från 1995, verkar nu vara i fara, p.g.a. brist på politiska visioner och, kanske, frustration över bristen på resultat hos många av de parter som deltar i samtalen.
När det gäller importtullarna på stål, kan jag bara välkomna de negativa kommentarer som kommissionären gjorde när det gäller Förenta staternas beslut.
Kommissionen bör vidta åtgärder för kompensation, och ta reda på om det finns några rättsliga medel för att vidta motverkande åtgärder.
Jag vill också lägga till att det skulle vara mycket bra, som Aldonas från det amerikanska handelsdepartementet har föreslagit, om Förenta staterna kopplade denna ståldispyt till de större problemen i den globala ekonomin.
Detta kan inte vara rätt sätt att komma till rätta med saken.
För det fjärde vill jag ta upp det som vi kanske kan göra under rådande omständigheter.
Det är förvisso frestande att tänka sig att vidta motverkande åtgärder genom tullar.
The Times skrev emellertid den 7 mars, att Bush i sin dårskap ser tullarna som ett mål i sig.
Det skulle helt enkelt vara meningslöst av amerikanerna att försöka bevara ineffektiva arbetstillfällen inom stålbranschen.
Vi bör därför eftersträva ett bredare transatlantiskt partnerskap för att fastställa Europas roll och Förenta staternas roll, och tillsammans bygga på våra gemensamma intressen.
När det gäller Nato, innebär detta att se till att vi kan ge Nato fler globala skyldigheter.
Under vårt sammanträde den 2 maj vid toppmötet mellan Europeiska unionen och Förenta staterna för att modernisera den nya transatlantiska dagordningen för att kunna ta itu med nya utmaningar, måste vi dessutom se till att de politiska organisationerna får delta på ett lämpligt sätt.
Sammanfattningsvis, är det upp till er att visa ledarskap.
Vi måste visa beslutsamhet och vidta nödvändiga åtgärder för att skydda våra intressen i denna ståldispyt, men också tänka på det större sammanhanget och skapa en vision om hur det transatlantiska partnerskapet bör se ut under 2000-talet.
(Applåder)
