# ID: svediakorp-gov423523
# author: Piqué (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,063
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag vill tacka alla ledamöter i parlamentet som talat.
Jag har lyssnat väldigt noga.
Tyvärr har jag inte tid att svara individuellt, som jag skulle önskat.
Jag anser att det varit ett utbyte av idéer och uppfattningar som varit till stor nytta för alla och som bekräftar det fullständiga samarbetet mellan Europeiska unionens olika institutioner, särskilt mellan rådet, parlamentet och kommissionen.
Jag skulle däremot vilja göra en del kommentarer av allmän karaktär som kan vara relevanta.
Jag tror att det finns ett klart stöd med absolut majoritet, nästan utan sprickor, för detta stora historiska projekt som utvidgningen innebär.
Och dessutom den klara medvetenheten att vi bör uppfylla den tidplan vi ställt upp för oss för att många av de länder som i dag är kandidater skall kunna anslutas och delta vid nästa val till Europaparlamentet år 2004.
Det har talats om utvidgningens historiska aspekt och det är alldeles sant.
Det är ett politiskt projekt men dessutom ett historiskt projekt inriktat mot en definitiv återförening av Europa efter delningen med det kalla kriget och terrorbalansen, då Europa delades upp i block.
Men det är sant att vi med denna utvidgning förmodligen inte kan säga att vi är klara med det europeiska bygget ur geografisk synvinkel.
Vi talar alla om att avsluta förhandlingarna med maximalt 10 länder - vilket jag nu skall tala om - i slutet av 2002.
Vi arbetar på det: Det är fortfarande många svårigheter och många hinder.
Vissa ledamöter i parlamentet har talat om situationen i Bulgarien, Rumänien, Turkiet, Balkanländerna och Ukraina.
Jag vill säga att många gånger, när vi överdriver kritiken mot den nuvarande processen att bygga Europa och själva det politiska unionsprojektet, glömmer vi att det är en tydlig historia om en framgång som började med sex och i dag är 15.
Inom kort kan vi vara 25, därefter 27, 28.
Vem vet om vi i framtiden är väldigt många fler.
Ingen vill ansluta sig till ett misslyckande, till en klubb som inte fungerar bra.
Det vanliga är att alla vill gå med, som i det här fallet, i det som fungerar bra och som visar ett framgångsrikt resultat.
Jag skall ta Balkan som exempel, såväl östra som västra.
Därför kan jag också tala om Bulgarien och Rumänien.
Jag sade i mitt inlägg, vilket kommissionär Verheugen bekräftade, att vi behöver sända ut mycket solida, mycket seriösa och mycket positiva budskap till Bulgarien och Rumänien i syfte att inleda alla kapitlen under dessa kommande månader med dem och att maximalt skynda på förhandlingarna för deras framtida anslutning.
För dessa länder är det europeiska perspektivet ännu viktigare, som det var för mitt land en gång i tiden.
För Spanien betydde Europa frihet, demokratisk konsolidering, social rättvisa, modernisering och ekonomiska framsteg.
Och för dessa länder är det samma sak och de har precis samma rätt som vi på den tiden att integrera sig i Europeiska unionen.
Och samma reflektion, även om det är på längre sikt, kan vi göra avseende västra Balkan.
Vad är det vi erbjuder dessa länder?
En framtidsutsikt, en integrering i horisonten.
Vi erbjuder dem en möjlighet att fortsätta sin demokratiska konsolidering och sina interna reformer, eftersom det inte finns alternativ till framtidsutsikten och den europeiska integreringen i horisonten.
Detta är det bästa motgiftet för att undvika att konfrontationer åter skall uppkomma och den krigssituation som dessa länder genomlevt för inte så länge sedan.
Därför inleder Europeiska unionen inom ramen för stabilitetspakten associerings- och stabilitetsavtal med flera av dessa länder.
De går i olika takt men vårt klara mål är att de alla, någon gång, skall kunna sträva efter att bli kandidatländer för anslutning till Europeiska unionen.
Detta är det projekt vi är inne i och därför är det så viktigt att vi gör saker bra.
Vi måste vara seriösa, rigorösa, disciplinerade och realistiska.
Jag har med mycket stort intresse lyssnat på hur några ledamöter i detta parlament talade om att återuppta långtidsbudgeten och de sade att utvidgningen inte kan vara gratis.
Den kommer naturligtvis inte att vara gratis, utan något helt annat.
Den kommer att innefattas i den långtidsbudget vi nu har.
Jag har också hört några inlägg som sade att vi måste börja tänka på reformer av gemenskapspolitiken.
Naturligtvis, men den som i dag säger - och jag vill vara klar och koncis- att dessa diskussioner, såväl om långtidsbudgeten som om reformerna av de gemensamma politikområdena, skall blandas samman med anslutningsförhandlingarna bör veta att då skulle uppfyllandet av tidsplanerna för anslutningen hindras.
Den som vill ha utvidgningen med de tidsplaner vi lagt upp bör veta att vi antingen agerar på detta sätt eller så uppnår vi det inte.
Jag tror att det finns en fullständig samstämmighet mellan rådet och kommissionen och jag hoppas naturligtvis också med parlamentet.
Endast utifrån denna stora enighet kan vi göra det som alla medborgare begär av oss.
Jag vill avsluta med en sista kommentar som jag också tycker verkar relevant.
Europeiska unionen har en klar politisk vilja att utvidgas.
Men denna politiska vilja innebär inte att man redan tagit det politiska beslutet att nödvändigtvis avsluta förhandlingarna med de 10 kandidaterna i slutet av året.
Den politiska viljan är nödvändig men inte tillräcklig eftersom vi måste följa förhandlingstakterna och kandidatländerna måste visa sin administrativa, rättsliga och politiska kapacitet, inte bara att införliva gemenskapsrätten i sina lagstiftningar utan för att vi alla skall vara övertygade om att de är kapabla att uppfylla den.
I annat fall kommer det att gå dåligt, såväl för de nuvarande medlemmarna som för dem.
Och vi har alla ett åtagande att det skall gå bra.
Jag hoppas att Europeiska unionens klara politiska vilja skall överensstämma med den klara politiska viljan i kandidatländerna att göra det de bör, så att vi då tiden är inne kan ta det politiska beslutet att avsluta förhandlingarna, med 10 länder inledningsvis, och i framtiden med fler.
