# ID: svediakorp-gov423518
# author: Kreissl-Dörfler (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 450
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Ingen tvekan om att ett av de svåraste kapitlen i utvidgningsprocessen är jordbruket som nu diskuteras.
Därför vill jag påpeka en sak redan på förhand.
Det varken får eller kommer att bli aktuellt med en sammanslagning, en hopkoppling av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och anslutningen av de nya länderna, även om vissa gärna skulle vilja ha det så.
Det ena måste behandlas isolerat från det andra, vilket dock inte betyder att en hel rad av krav och regler måste uppfyllas på båda sidor.
För det första skall det finnas garantier för att gemenskapens regelverk ratificeras full ut, framför allt med avseende på veterinärområdet och växtskyddsområdet, kvalitetsnormerna för livsmedelssäkerhet och respekten för föreskrifter om djurskydd.
Att flera sektorer kommer att behöva enstaka preliminära övergångsregler är ett faktum.
Vidare måste Sapard, som är ett stödprogram för kandidatländerna, äntligen börja tillämpas fullt ut, för vad som hittills har skett är otillfredsställande.
Vi stöder även kommissionens förslag att efter anslutningen inledningsvis göra etappvisa direktbetalningar till de nya medlemsstaterna i form av betalningar som beräknas på areal och inte på produktion, och att markant höja anslagen till produktionsoberoende utvecklingsprogram för landsbygden, bland annat för att undvika social snedvridning i länder som exempelvis Polen.
Jordbruket och landsbygdens utveckling är fortfarande en central faktor i dessa länder och kommer länge att så förbli.
Och inte bara där förresten!
I hela EU gäller det att göra det multifunktionella jordbruket i all sin mångsidighet till basen för stödet och att därmed fortsätta bygga ut andra pelaren, inte bara med tanke på WTO-förhandlingarna.
Jag vill upprepa att den solidaritetstanke som styr och kännetecknar gemenskapen varken får urholkas eller avskaffas.
Nu betyder inte detta att den gemensamma jordbrukspolitiken inte behöver reformeras, både här och i kandidatländerna, med eller utan utvidgning.
Det enda företrädarna för bönderna gör genom att påstå att den gemensamma jordbrukspolitiken inte behöver reformeras är att påskynda böndernas undergång som jordbrukare, något som de annars högljutt kämpar emot.
En fråga till rådets ordförandeskap: Kanske börjar det nu gå upp för en och annan att det skulle ha varit bättre att tänka lite mindre nationellt och mer europeiskt i 1999 års förhandlingar om Agenda 2000.
För ärvda gårdar förekommer väl inte, får väl inte förekomma längre, eller hur, herr rådsordförande?
Parlamentet vill ha en utvidgning och därmed en europeisk återförening, och jag är säker på att detta inte kommer att stupa på jordbrukskapitlet, det kommer kommissionär Fischler och Günter Verheugen att se till.
(Applåder)
