# ID: svediakorp-gov423508
# author: Krarup (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 278
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Denna diskussion innehåller ett övergripande budskap, nämligen att medlemskap i Europeiska unionen utgör vad man kan kalla, den maximala politiska lyckan för medlemsstaterna och för unionen som helhet.
Jag skulle önska att detta antagande stämde, men jag är tyvärr övertygad om att budskapet om unionsprojektet kommer att avslöjas som en gigantisk och skräckinjagande illusion.
Önsketänkande lägger hinder i vägen för en åtminstone någorlunda rimlig grad av realism.
Många problem har nämnts, men de problem som tagits upp är inte de avgörande.
Vi har de politiskt laddade problemen med Bene? -dekreten, Cypernfrågan, och ekonomin med de olösta problemen vad gäller jordbruket och strukturfonderna o.s.v., och dessutom budgetproblematiken och oron för att medlemsstaterna, kandidatländerna, skall bli andraklassens medlemmar.
Men de avgörande och grundläggande problemen är ju inte av politisk och ekonomisk karaktär.
De avgörande problemen består i att den process det är frågan om när det gäller kandidatländerna från öst innebär en enorm omvandling.
Det gäller att skapa de rättsliga ramarna för en omvandlingsprocess av historiska dimensioner.
Bakom dessa rättsliga problem, som kan vara nog så besvärliga, döljer sig de demokratiska problemen.
Det sista Köpenhamnskriteriet går ut på att åstadkomma en offentlig administration, som effektivt och korrekt administrerar, tillämpar och genomför gemenskapslagstiftningen.
Det finns inga upplysningar rörande detta gigantiska problem i de befintliga rapporterna.
Även om man får en effektiv juristkår, som är kapabel att genomföra omvandlingen, så kommer det att vara demokratiskt komprometterande.
För hur får man med befolkningarna i denna process?
Sanningens ögonblick närmar sig.
