# ID: svediakorp-gov423503
# author: Lalumière (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 469
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär!
I denna debatt om utvidgningen skulle jag vilja betona en aspekt som inte tas upp direkt i själva förhandlingarna, men som kommer att få stor betydelse för att de kommande anslutningarna skall bli en framgång.
Jag vill tala om de uttalanden som kommer då och då - enligt min mening alltför ofta - från ansvariga personer i kandidatländerna.
Dessa politiska uttalanden understryker de bilaterala konflikterna mellan centraleuropeiska grannländer, länder som i dag gör anspråk på att komma in i Europeiska unionen.
Jag tänker till exempel på en fråga som ni själv tog upp, herr kommissionär, dvs. de senaste och hätska uttalandena från den ungerske premiärministern angående Bene? -dekreten, vilka följdes av bryska svar från den slovakiske premiärministern, hans tjeckiske motsvarighet och talmannen i det tjeckiska parlamentet.
Resultatet av denna polemik blev att man sköt upp toppmötet i Visegrad, då fyra länder - Polen, Ungern, Tjeckiska republiken och Slovakien - hade för avsikt att samordna sina ståndpunkter inför den sista förhandlingsfasen, vilket hade varit mycket värdefullt.
Det jag uttalar mig om nu rör inte innehållet i Bene? -frågan.
Det gjorde ni för övrigt mycket bra själv, herr kommissionär.
För egen del beklagar jag verkligen det klimat av ömsesidig misstro som denna polemik tyder på.
På samma sätt kan man inte annat än frukta det faktum att alltför starka nationalistiska tendenser fortfarande håller i sig bland somliga ledare och delar av allmänheten i kandidatländerna.
Visst kan man förstå den oerhörda törsten efter frihet och oberoende efter så många år av förtryck.
Eftersom jag själv lärde känna de här länderna väl efter kommunismens och Sovjetunionens fall tror jag att jag har ganska bra förutsättningar för att förstå och begripa de intressen och reaktioner som visar sig där.
Men en anslutning till Europeiska unionen innebär för Guds skull inte att man skall glömma bort det förgångna, utan att man skall ha förmåga att lämna det förflutna bakom sig.
Jag har ofta beklagat att anslutningsförhandlingarna endast handlar om Köpenhamnskriterierna, dvs. mål som visserligen är objektiva, men som i allt väsentligt är materiella.
Politiska kriterier ur psykologisk synvinkel - sinnelag, mentaliteter, bakomliggande tankar, som självklart är svåra att mäta - spelar knappast någon roll, och det har ni ofta påpekat, herr kommissionär.
Men detta säger jag kandidatländerna i all vänskaplighet: deras inträde i unionen, som vi hoppas på, förbereder oss på och väntar på, måste förverkligas i ett klimat präglat av förtroende med en mycket stark vilja att leva tillsammans, och inte i ett klimat som utmärks av skepsis, eller till och med misstro.
