# ID: svediakorp-gov423497
# author: Watson (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 665
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kommissionären har på ett mycket bra sätt redovisat de största utmaningarna i samband med utvidgningen - utmaningar som t.ex. har att göra med Kaliningrads problem, Bene? -dekretet och Cypern; och han talade mycket om kostnaderna för utvidgningen.
Det gläder mig emellertid i hög grad att rådets ordförande riktade uppmärksamheten på kostnaden som uppkommer om det inte sker någon utvidgning, som är långt större.
Det kan mycket väl vara så, som rådets ordförande säger, att dessa länder i vårt perspektiv? bara? har väntat i 15 år på att få bli medlemmar i unionen.
För dessa länder känns emellertid dessa 15 år mer än en och en halv gång så länge som det årtionde som Spanien fick vänta på att få komma med i vår union.
Jag menar att det åvilar oss att göra allt vi kan för att påskynda utvidgningsprocessen.
Det första steget i denna process ligger i ordförandeskapets händer under veckan, eftersom Europeiska rådet sammanträder i Barcelona.
Herr talman!
Ni har betonat att vi har ett ansvar för att återförena vår splittrade kontinent.
Vi måste välkomna dem som vill gå med i vårt samarbete, så snart som de är beredda.
Men det handlar inte först och främst om budgeten: Det finns enorma ekonomiska vinster i sammanhanget, och det är här toppmötet i Barcelona kommer in; därför att vi måste visa mod att själva genomföra de svåra ekonomiska reformer som vi med rätta förväntar oss att ansökarländerna skall genomföra.
Detta innebär att Europeiska rådet i Barcelona skall komma överens om viktiga ekonomiska reformer, och hitta ett sätt att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken, och verka för en reformering av våra institutioner.
Stats- och regeringscheferna får inte slarva bort möjligheten till faktiska ekonomiska reformer i Barcelona.
Vi måste avreglera gas- och elmarknaderna, både parti- och hushållsmarknaderna, senast 2005.
Vi måste återigen ta itu med lagstiftningspaketet i samband med handlingsplanen för finansiella tjänster, och lösa upp de blockerade diskussionerna i rådet.
Vi måste också få till stånd framsteg när det rör offentliga upphandlingar och ett europeiskt patent.
Om vi skall kunna uppfylla vårt mål och hålla oss inom budgetramarna, måste utvidgningen också innebära en reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Vi måste ta itu med den överproduktion och det slöseri som karakteriserar den gemensamma jordbrukspolitiken, och de oroande konsekvenserna av intensiva jordbruksmetoder för folkhälsan, när vi rör oss mot en modern landsbygdsutvecklingspolitik som kapar kopplingen till produktionen och skapar en miljömässigt hållbar stödpolitik till jordbruket.
Utvidgningsutsikterna kräver också att vi ser till att konventet blir en framgång.
Våra institutioner och vårt beslutsförfarande liknar en Trabant, fast vi behöver en Mercedes.
Vi måste få till stånd en modern författningsmässig lösning för unionen, som ser bortom Nicefördraget, och som grundas på gemensamma rättigheter och värderingar, och tar upp medborgarnas berättigade oro, genom att kombinera ansvar, demokrati och effektivitet.
Det som främst behövs här är ett ansvarsfullt förhållningssätt från medlemsstaternas sida.
Det är inte bra för den ekonomiska disciplinen om den italienske finansministern ifrågasätter kostnaderna för utvidgningen.
Det är skadligt - när en gemenskap på 25 eller 27 behöver en kommission med starka verkställighetsbefogenheter - när regeringschefen i en av våra stora medlemsstater anklagar kommissionen för att vara emot hans land, för att vilja krossa kulturen inom en av hans industriproducenter, och för att peka ut hans land.
Om vi vill att länderna i Central- och Östeuropa skall ha en ansvarsfull inställning, måste vi själva visa att vi tar ansvar.
Jag hoppas att vi, när vi närmar oss det danska ordförandeskapet senare i år och de historiska besluten om utvidgning, kommer att få se ett ansvarsfullt, enat och målmedvetet Västeuropa som välkomnar dessa nya demokratier till det demokratiska fadershuset.
(Applåder)
