# ID: svediakorp-gov423496
# author: Schulz (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 600
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, ärade kolleger!
Kommissionär Verheugen talade helt riktigt om att vi befinner oss i slutet av en oåterkallelig process.
Utvidgningen kan inte längre stoppas, och den som vill försena utvidgningen skulle begå ett stort misstag och sträva efter att ta ett ohistoriskt steg.
Men inte heller jag tror att någon här i kammaren vill stoppa processen.
Denna oåterkalleliga process ställer dock krav på bägge sidor.
Vi har diskuterat kandidatländerna och deras uppgifter.
Mycket av det som har sagts är riktigt.
Men vi måste också se kritiskt på oss själva och granska bilden av oss själva här i slutfasen.
Är det inte så att EU redan i upptakten till utvidgningen uppvisar brister och står inför icke-avklarade uppgifter?
Därmed vill jag ta upp två punkter som har diskuterats de senaste 18 månaderna och kommentera det tidsperspektiv vi har framför oss.
Efter toppmötet i Nice sade alla medlemmar i dåvarande rådsordförandeskapet och kommissionen att unionen i och med Nicefördraget nu var redo för en utvidgning, ja det fanns även kolleger här i kammaren som mycket starkt betonade detta.
Lejonparten av ledamöter här i Europaparlamentet ansåg att så inte var fallet.
Parlamentet tog initiativ till en efter-Niceprocess, som det hette, och som tack och lov utmynnade i inrättandet av ett konvent, som nu tvingas reda ut de främst institutionella brister som finns kring utvidgningen.
I Nice antogs nämligen ett fördrag som framför allt har misslyckats på områden som förenkling av beslutsmekanismerna, reformen av rådet, en strukturell reform av kommissionen samt demokratisering.
Snarare är det så att man på toppmötet i Nice beslutade om en mekanism för att fatta majoritetsbeslut, en mekanism som ju snarare komplicerar än underlättar.
Om vi genomför utvidgningen med dessa strukturer som grund, då håller jag med er, herr Verheugen, om att utvidgningen förblir nödvändig och historiskt riktig och att den inte kan stoppas.
Men det skulle leda till en farlig statiskhet i EU och denna statiskhet i sin tur till att människor i än högre grad hotar att vända ryggen åt Europeiska unionen.
Därför finns det en koppling mellan den uppgift som konventet skall utföra och utvidgningen.
Konventet måste helt enkelt förbereda EU inför utvidgningen.
Ni pekade på att Europaparlamentet skall ge sitt stöd för detta.
Ja, Europaparlamentet är i två hänseenden en mycket viktig partner.
Vi är en viktig partner därför att vi kommer att se till att de nödvändiga demokratiska reformerna inom Europeiska unionen verkligen genomförs inför anslutningen, dvs. före kommande Europaval.
Likaså kommer vi att se till att vi som en gren av budgetmyndigheten bidrar till att uppfylla de finansiella kraven i godtagbar utsträckning.
Som kommissionär Verheugen så riktigt påpekade, är de övre gränserna klara, men inom dessa gränser återstår fortfarande stora problem att lösa.
För övrigt inte enbart sådana som växer fram i och med utvidgningen och frågan om hur denna skall finansieras, utan även beslut som ställer ytterligare finansiella krav på Europeiska unionen inom ramen för utrikes- och säkerhetspolitiken och som också skall finansieras ur budgeten, vilket leder till omfördelningsåtgärder.
Detta innebär att Europaparlamentet under de kommande två åren tydligt måste visa att vi är rådets och kommissionens partner i utvidgningspolitiken.
Vi är en stödjande partner men vi är även en partner som kritiskt kommer att följa kommissionen och rådet i fråga om demokratin, reformen och finansieringen av processen.
(Applåder)
