# ID: svediakorp-gov423494
# author: Verheugen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,882
# sentences: 87
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Låt mig inledningsvis på kommissionens vägnar tacka er, herr talman, för ert uttalande om situationen i Mellanöstern och klarlägga att kommissionen fullt ut ställer sig bakom ert, rådsordförandens och gruppordförandens uttalanden.
Jag menar att läget kräver att vi demonstrerar den politiska gemenskapen och den gemensamma starka viljan i EU: s politiska institutioner att få ett slut på våldet i Mellanöstern och att ge förnuftet en chans.
Herr talman, mina damer och herrar!
Låt mig så komma in på ämnet för debatten: År 2002 är i högsta grad ett helt avgörande år för utvidgningen.
Toppmötena i Göteborg och Laeken och motsvarande beslut i Europaparlamentet har skapat en sådan situation och sådana förväntningar att det inte är möjligt att ytterligare dra ut på processen.
All fördröjningstaktik skulle nu få okontrollerbara och ödesdigra konsekvenser och leda till att den politiska och ekonomiska stabilitet som redan har nåtts i hela området mellan Östersjön och Svarta havet skulle kunna komma att äventyras.
Därför är målet fortfarande att välkomna alla tillräckligt förberedda kandidatländer som nya medlemmar före Europavalen 2004.
Och läget ser bra ut.
Förhandlingarna löper enligt planerna.
Vi ligger helt i linje med tidsplanen.
Tack vare det utmärkta samarbetet med den spanska ordförandegruppen är jag optimistisk och tror att vi under den spanska ordförandeskapsperioden, med undantag för finanspaketet och kapitlet? Institutioner?, kommer att kunna slutföra samtliga förhandlingskapitel med de tio länder som i Laeken nämndes som möjliga kandidater för medlemskap år 2004.
I enlighet med tidsplanen för förhandlingarna kommer kommissionen under de absolut närmaste veckorna att lägga fram förslag till gemensam ståndpunkt rörande kapitlen jordbruk, regionalpolitik, budget och institutioner.
Dessutom har vi för avsikt att under året öppna upp samtliga resterande förhandlingskapitel med Bulgarien och Rumänien samt att lägga fram en utvecklad och förbättrad förberedelsestrategi för de två länderna.
Låt mig så ta upp ett par politiska frågor som under de senaste veckorna, delvis under de senaste dagarna, har visat sig kunna innebära problem och hinder.
Först vill jag gå in på diskussionen om Bene? -dekreten.
Detta är enligt kommissionens uppfattning inte enbart ett rättsligt problem utan i första hand en politisk och moralisk fråga som kommissionen och många andra i flera år har försökt lösa genom förtroliga samtal.
Enligt kommissionens uppfattning står de Bene? -dekret som rör berövande av egendom i strid med såväl nuvarande rättsordning i Tjeckien som den europeiska rättsordningen.
Därmed är de föråldrade och saknar giltighet.
Vi bör således gemensamt sträva efter att återvända till sakfrågorna och inte belasta utvidgningsprocessen med frågor som tillhör det förgångna.
Målet skall vara att skapa förståelse så att alla inblandade kan bygga upp stabila och varaktiga förbindelser och god grannsämja sinsemellan för att gemensamt utforma Europas framtid.
För samexistensen inom EU är det givetvis viktigt att fråga sig om tjeckisk rättspraxis för återgäldande av egendom får diskriminerande följder.
Jag har med tillfredsställelse kunnat notera att den tjeckiska regeringen har tagit upp frågan för granskning.
Likaledes välkomnar jag att Europaparlamentet efterlyser ett oberoende utlåtande om detta.
Även kommissionen går just nu på nytt igenom alla rättsliga synpunkter i frågan.
Jag kan dock redan i dag meddela att den tjeckiska regeringen för kommissionen har förklarat sig beredd att agera och be de tjeckiska lagstiftarna om en ändring av rättsläget i Tjeckien om det visar sig att nuvarande rättspraxis inte är förenlig med EG-rätten.
En annan fråga som vi måste ägna större uppmärksamhet i år är frågan om området Kaliningrads framtid.
I och med att anslutningsprocessen för Polen och Litauen avslutas blir Kaliningrad till en rysk enklav inom EU.
Den ryska regeringen har tagit upp en rad frågor som rör problemen att nå området, gränsöverskridande trafik och energiförsörjning.
Jag tror att vi måste se dessa frågor i ett större sammanhang tillsammans med utvecklingen i hela Östersjöområdet.
Det handlar om mycket, mycket mer än om en överenskommelse som reglerar genomfart, det handlar om mycket, mycket mer än att lösa viseringsfrågan.
För att reglera genomfartstrafiken och för att lösa viseringsfrågan försöker vi få fram regler inom ramen för gällande Schengenavtal.
Kommissionen redogjorde redan i fjol för sina tankar om alla de frågor som skall lösas och underströk då sin samtalsvilja.
Inom ramen för befintliga organ skall dessa samtal föras målmedvetet mellan EU och Ryssland.
Jag vill dock poängtera att utvidgningsprocessen inte tillåter att Ryssland särbehandlas i Kaliningradfrågan.
Vi kan inte driva förhandlingar om tredje parts rättigheter och särskilt inte träffa överenskommelser som är till men för tredjeland.
Den avgörande frågan blir hur vi lyckas inlemma Kaliningrad i den dynamiska utvecklingen i Östersjöområdet.
Det stora problemet blir de växande socialekonomiska skillnaderna mellan Polen och Litauen å ena sidan och Kaliningradområdet å den andra, om vi inte lyckas finna ett sätt att göra Kaliningrad delaktigt i den starkare ekonomiska dynamik som utvecklas i regionen.
För att förhindra att den tillväxtskjuts som utvidgningen kommer att innebära inte leder till sociala och politiska spänningar i denna del av Östersjöområdet, måste skillnaderna jämnas ut.
Det egentliga hotet är nämligen att olika utvecklingstakt kan leda till sociala och politiska spänningar som en vacker dag kräver sin urladdning.
Låt mig också säga något om Cypern: Jag hade under veckan som gick tillfälle att föra en rad politiska samtal i Cypern, särskilt med Klerides och Denktash, ledarna för de båda gemenskaperna.
Det var med stor tillförsikt jag återvände från Cypern.
Jag har intrycket att de båda förhandlingsledarna beslutsamt, seriöst och engagerat strävar efter en hållbar politisk lösning på Cypernfrågan i de direkta samtal som just nu förs.
Ännu har man inte nått ett genombrott, det saknas konkreta överenskommelser, men jag kunde konstatera att parterna nu närmar sig varandra på ett sätt som relativt nyligen skulle ha betraktats som omöjligt.
Därför vill jag på nytt uppmuntra båda sidorna att fortsätta föra konstruktiva samtal och utnyttja den öppning som faktiskt finns för att enas om en bärkraftig och varaktig fredslösning innan medlemskapsförhandlingarna avslutas.
Särskilt nöjd är jag över att såväl Klerides som Denktash försäkrade mig om att de står fast vid målsättningen att till juni i år utarbeta grunddragen i en politisk överenskommelse.
Kommissionen fortsätter sina intensiva kontakter med FN för att garantera att den politiska lösningen blir förenlig med rådande europeisk rätt.
Från vår synpunkt är det naturligtvis nödvändigt att Cypern som folkrättssubjekt blir internationellt handlingskraftigt och talar med en röst i EU: s institutioner, liksom att Cypern även i det egna landet klarar av att genomföra de åtaganden man accepterar på internationell nivå.
Den 30 januari lade kommissionen fram sina förslag till gemensam finansieringsram för utvidgningen.
Målet är därmed att säkerställa förhandlingarnas förenlighet med områdena jordbrukspolitik, strukturpolitik och med budgetkapitlet.
Dessutom vill vi få till stånd en utvidgning som är godtagbar för alla sidor.
Det får inte och det kommer inte att bli fråga om ett andra klassens medlemskap.
Utvidgningen måste dock ha en solid finansiering och kunna kalkyleras på lång sikt.
Under kommande veckors förberedelse av den gemensamma förhandlingspositionen kommer kommissionen att stödja sig på följande principer: För det första att spelreglerna är klara sedan beslutet om Agenda 2000 i Berlin år 1999.
De globala övre gränser som beslutades i Berlin kommer inte att överskridas, trots att vi nu välkomnar tio nya medlemsstater medan Berlinbesluten utgick från sex nya medlemmar.
För det andra att de nya medlemsstaterna principiellt bör delta i alla gemensamma politikområden, i vissa fall först efter avtalade övergångsperioder.
Det bör i sammanhanget påpekas att övergångsperioder föreslås såväl av kandidatländerna som, i ett eller annat fall, av oss.
För det tredje att de nya medlemsstaternas finanser inte skall försvagas efter medlemskap.
Självklart accepterar vi inte att de fattigaste nya medlemmarna under de första åren betalar för de rikare medlemmarna; en nettoposition från början för de nya medlemmarna är alltså helt oacceptabel.
För det fjärde att våra förslag ingalunda skall vara prejudicerande för den framtida utformningen av gemenskapens politik.
Det gäller även jordbrukspolitiken.
Därför föregriper kommissionens förslag heller inte nästa budgetplan för tiden efter 2006.
Som ni känner till är paketet framför allt ett strukturstödspaket eftersom det är där som det största behovet finns.
Jag bör kanske nämna några siffror.
Bara för struktur- och sammanhållningsåtgärder och för åtgärder på området landsbygdens utveckling avsätter paketet i sin helhet 76 procent.
76 procent av hela finanspaketet kommer att ta sig uttryck i direkta investeringar för utvecklingen i dessa länder.
Höjda anslag föreslår vi endast för Sammanhållningsfonden och inte för strukturfonderna.
Därmed läggs tyngdpunkten på projekt på områdena miljö och transportinfrastruktur, där även det största behovet finns och där kandidatländerna i förhandlingarna har åtagit sig förpliktelser som vi måste hjälpa dem att fullgöra.
Kommissionen ser det som särskilt nödvändigt att lägga tyngdpunkten på att utveckla landsbygdsområdet.
Det handlar om att aktivt stödja strukturåtgärder på landsbygdens område och att ta chansen till omstruktureringar.
Det är korrekt att inga konkreta beräkningar gjordes i Berlin i fråga om det direkta inkomststödet till jordbrukare för tiden fram till 2006.
Låt mig dock påpeka att kommissionen i promemoriorna i bilagan till Agenda 2000 på hela tre ställen understryker att gemenskapens regelverk är enhetligt, att det på sikt inte får finnas två parallella system för jordbrukspolitiken och att de direkta stöden hör till regelverket.
Därför är detta en fråga som vi måste reda ut i förhandlingarna.
Efter medlemskap kommer de nya medlemsstaterna att bidra till budgeten i full omfattning, medan några struktur- och jordbrukspolitiska åtgärder kommer att påverka budgeten först med viss fördröjning.
Kommissionen kommer därför att principiellt möjliggöra en viss schablonmässig budgetkompensation, precis som i tidigare utvidgningsrundor.
Konkreta beslut om detta kan givetvis inte fattas förrän i slutfasen av förhandlingarna.
Kommissionens anser att det ett politiskt och innehållsmässigt balanserat paket som har lagts fram.
Konceptet fungerar.
Förhandlingarna går snabbt framåt.
Tydliga konturer har dragits upp för nästa etapp.
Fram till Europeiska rådets möte i Sevilla handlar det om att utarbeta en gemensam förhandlingsposition för EU i fråga om jordbrukspolitiken, strukturpolitiken, kapitlen budget och institutioner, och med tanke på hur diskussionerna hittills har förlöpt i rådet är jag säker på att detta också kommer att uppnås.
Dessutom skall kommissionen för Europeiska rådet i Sevilla lägga fram en rapport om genomförande av åtgärdsplanerna för att stärka kapaciteten i kandidatländernas administration.
Under danskt ordförandeskap kommer Europeiska rådet i slutet av oktober i år att behandla framstegsrapporterna för 2002 och arbeta med konkreta rekommendationer från kommissionen.
Kommissionens konkreta rekommendationer i oktober 2002 kommer att gälla vilka kandidatländer som formellt kommer att kunna avsluta förhandlingarna under Europeiska rådets möte vid årsskiftet i Köpenhamn.
Därmed kan slutfasen i förhandlingarna inledas.
Ett fortsatt nära samarbete med och politiskt stöd från Europaparlamentet är en förutsättning för ett framgångsrikt avslut på processen.
(Applåder)
