# ID: svediakorp-gov423478
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,441
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Detta förslag är den andra stora beståndsdelen i våra försvarsbarriärer mot galna ko-sjukan.
Den andra är naturligtvis TSE-förordningen.
Det är ett enormt viktigt förslag, en nyckel till den säkra bearbetningen av de miljoner ton animaliska biprodukter som varje år produceras inom unionen.
Den fortsatta avsaknaden av en välgrundad, förståelig och regleringsmässig ram för att hantera dessa biprodukter är riktigt farlig.
Till att börja med skulle jag vilja peka ut er föredragande, Paulsen, och framföra min särskilda uppskattning för hennes enorma ansträngningar och outtröttliga arbete under dessa månader i strävan efter en snabb överenskommelse med kommissionen och rådet med avseende på en tidig tillämpning av den föreslagna förordningen.
Många av de viktigaste bestämmelserna i den förordning som diskuteras är ett resultat av hennes personliga ansträngning och beslutsamhet.
Det uppmuntrar mig mycket att alla de tre institutionerna har uppnått en allmän enighet om tre huvudsakliga principer: kravet att endast animaliska biprodukter från djur som har befunnits lämpade att användas som livsmedel bör användas i foder, kosmetika och läkemedelsprodukter; förbudet mot återanvändning mellan arter; och behovet av att skärpa vissa bestämmelser i syfte att förbättra kontrollen och spårbarheten när det gäller animaliska biprodukter.
Trots de mycket goda framsteg som skett när det gäller förslaget beklagar jag dock att frågan om hur matavfall skall hanteras förblir ett huvudsakligt hinder för en slutlig överenskommelse.
Utfodringen med matavfall för med sig ett allvarligt hot när det gäller överföringen av allvarliga djursjukdomar som till exempel mul- och klövsjuka och klassisk svinpest.
Man vet till exempel med säkerhet att utbrottet av mul- och klövsjukan i Förenade kungariket förra året, som orsakade sådana enorma förluster för både lantbruket och samhället utanför lantbruket, hade sitt ursprung i utfodring med matavfall.
Jag skulle också kunna lägga till att utbrottet av klassisk svinpest i Nederländerna 1997 också orsakades av utfodring med matavfall i grannlandet Tyskland.
Ingen skulle vilja att detta inträffade igen.
Med tanke på de enorma skador som har orsakats på grund av utbrotten nyligen av dessa sjukdomar är medlemsstaternas krav på mycket höga skyddsnivåer förståeligt och det delas av kommissionen.
Jag är fullt medveten om era farhågor om att ett totalförbud kanske inte vore lämpligt, särskilt i medlemsstater med stränga kontroller.
Jag är dock också medveten om att medlemsstaterna inte är beredda att ta några risker som beror på att utfodring med matavfall tillåts.
Medlemsstaterna har redan beslutat om ett förbud i svinpestdirektivet, trots flera möjligheter att ompröva behovet av ett förbud.
Det finns inga indikationer på att denna ståndpunkt skall ändras.
Parlamentet måste också acceptera att det finns motsägelser i alla förslag att behålla utfodringen med matavfall.
Parlamentet begär till exempel att beståndsdelar i animaliskt foder skall vara fullt spårbara, och att det skall finnas ett förbud för vad som kan beskrivas som kannibalism.
Hur kan detta vara förenligt med ett upphävande som tillåter användningen av det avfall som samlas in från restauranger och sjukhuskök för att utfodra grisar och fjäderfän?
Hur kan parlamentet också begära att matavfall skall uteslutas från de stränga kontrollreglerna i förordningen, eftersom det oroar sig över att dessa regler skulle äventyra bruket av kompostering, och sedan på samma gång kräva att kommissionen skall lägga fram en ny förordning om säkert bortskaffande av matavfall?
Efter att ha hört kravet på behovet av ett förbud från 13 medlemsstater, och i syfte att uppnå en konsekvens, motsätter sig kommissionen fortfarande ett eventuellt mildrande av ett fullständigt förbud i denna förordning.
Vi måste därför förkasta ändringsförslagen 1, 10 och 25.
Vi motsätter oss också dessa ändringsförslag på institutionella grunder, eftersom kravet på en tidsfrist och på innehållet i framtida förslag undergräver kommissionens initiativrätt.
Bortskaffandet och återanvändningen av matavfall styrs vidare och kommer att styras av befintlig och kommande miljölagstiftning om biologiskt nedbrytbart avfall.
Slutligen har kommissionen redan officiellt förklarat att den är beredd att lägga fram övergångsåtgärder som skall antas genom kommittésystemet närhelst detta är berättigat och lämpligt, i syfte att ge de berörda industrierna tid att anpassa sig till de nya krav som införs i denna förordning.
Jag skulle också vilja hänvisa er till artikel 32, som kan ge er ytterligare hjälp inom detta område.
Om man går in på detaljerna, kan vi inte godkänna ändringsförslagen 3 och 5 om kravet på märkning för obearbetat kategori 1- och 2-material.
Ett godkännande skulle kräva en märkning av kadaver, inklusive husdjur, och av 1,2 miljarder ton gödsel.
Jag lämnar det till er fantasi att föreställa er möjligheterna för den EU-skeptiska pressen att utnyttja detta krav för att undergräva vår trovärdighet.
Vi kan inte heller godkänna ändringsförslag 9, eftersom detaljerade och tillräckliga krav angående åtföljande dokumentation och registrering fastställs i bilagan till förordningen, och dessa kan vid behov kompletteras med kommittésystemet.
Vi kan emellertid godkänna ändringsförslag 22 och 23 om matavfall i vilka hänvisning görs till miljölagstiftningen, eftersom de skulle garantera att målen i förordningen uppnås utan att de särskilda insamlingsplanerna undergrävs.
Därför är ändringsförslagen 17 och 19 onödiga och vi kan inte ge dem vårt stöd.
I ändringsförslagen 22 och 23 klargörs det också att det matavfall som innebär den största risken och som härstammar från internationella transportsätt borde fortsätta att omfattas av kontrollreglerna i artikel 7.
Därför är dessa ändringsförslag att föredra framför ändringsförslagen 7 och 8.
Vi kan inte godkänna ändringsförslag 18, som syftar till att utesluta privat köksavfall från definitionen för matavfall, eftersom detta vore oförenligt med den befintliga gemenskapslagstiftningen om klassisk svinpest.
Jag går vidare till en annan viktig fråga - slam från slakterier - vi kan inte stödja den första delen av ändringsförslag 2, eftersom det praktiskt taget förstör effekten av artikel 4 genom att avlägsna material från artikelns räckvidd som kommer från avloppsvattensystem från alla slakterier och från andra platser varifrån specificerat riskmaterial förs bort.
Det bör noteras att det inte fastställs några regler inom detta område i TSE-förordningen.
Men som en sidoreplik, och som svar till Goodwill, borde jag påpeka att jag har skrivit till dr.
Jackson angående denna särskilda fråga.
Jag har sänt en kopia på skrivelsen till ett antal ledamöter, och jag kommer att se till att en kopia sänds till er.
I min skrivelse förklaras ståndpunkten med avseende på slam, och där ges den typ av försäkran som ni tidigare eftersökte i ert anförande.
Vi skulle i allmänna ordalag kunna godkänna den andra delen av ändringsförslag 2, i vilket man vill klargöra att animaliskt material som samlas in vid rening av avloppsvatten är ett kategori 1-material endast om det innehåller BSE-specificerat riskmaterial.
Vi kan dock godkänna ändringsförslag 21, som har samma syfte, men som är klarare.
Ändringsförslag 4 kan inte godkännas eftersom det, i kombination med ändringsförslag 2 eller 21, skulle bli överflödigt och förvirrande.
Vi kan inte stödja ändringsförslag 14, som skulle föreskriva en 3-årig övergångsperiod utan att det finns några villkor att tillämpa under denna period.
Jag upprepar att kommissionen redan officiellt har förklarat att den är beredd att föreslå transnationella åtgärder som skall antas med kommittéförfarandet i samtliga fall där det är berättigat och lämpligt.
Vi kan stödja ändringsförslag 24, som syftar till att förlänga undantaget gällande utfodring av vissa djur med kategori 1-material för utrotningshotade och skyddade arter av till exempel asätare.
Vi kan inte godkänna ändringsförslag 11, eftersom det skulle utvidga detta undantag till att omfatta alla utrotningshotade eller skyddade arter.
Vi kan stödja ändringsförslag 20, i vilket man kräver att medlemsstaterna skall lämna in en rapport om genomförandet av förordningen, med undantag för hänvisningen till upphävandet av förbudet för kött- och benmjöl.
Detta omfattas redan på ett uttömmande sätt i TSE-förordningen.
Vi kan inte heller stödja grundtanken i ändringsförslag 13, som har samma syfte som första delen av ändringsförslag 20, med förbehåll för redigeringsmässiga ändringar.
Vi kan slutligen godkänna ändringsförslagen 6, 12, 15 och 16 till olika artiklar och bilagor, eftersom de är i linje med förordningens grundläggande syften.
Jag vill också påpeka att parlamentet inte har lagt fram några ytterligare ändringsförslag för det andra förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 90 / 425 / EEG och 92 / 118 / EEG när det gäller hälsokrav för animaliska biprodukter.
