# ID: svediakorp-gov423459
# author: Korhola (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 421
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Till att börja med vill jag rikta ett varmt tack till föredraganden Emilia Müller som har skött sin uppgift under svåra förhållanden.
Många kolleger har varit utsatta för orimliga trakasserier och förtret från instanser som har utgett sig för att vara välgörare och försvarare av sjuka.
Min egen privata e-postadress har fått ta emot tusentals meddelanden per dag, som mest 8 000 onödiga meddelanden på en dag.
Det är verkligen inte längre fråga om någon medborgaropinion när en och samma person skickar 900 meddelanden på samma dag.
Det är helt enkelt fråga om brottsligt störande.
Jag kan bara föreställa mig hurudant kollegan Müllers arbete har varit!
Parlamentet borde redan inför detta fall, men framför allt för att förbereda sig för framtiden, undersöka vilka förfaranden man har inom de nationella parlamenten för att garantera medlemmarnas immunitet, säkerhet och arbetsro.
Allt detta störande och all denna manipulering av människor till åsiktsyttring har varit fullständigt onödig.
Det verkar snarast ha varit fråga om en enskild affärsverksamhets hänsynslösa marknadsföringskampanj, med vilken man inte ens har tänkt påverka parlamentets arbete.
Troligtvis har också den som dragit igång kampanjen själv varit medveten om att alternativa behandlingar och vitaminbehandlingar inte skall förbjudas eller förhindras inom EU.
Jag har själv många gånger tänkt den enkla tanken: redskapet är ett meddelande.
Om metoderna för att påverka oss har varit så här oförskämda är det också svårt att låta sig övertygas om uppriktigheten i den bakomliggande frågan.
Det två främsta syftena med direktivet är för det första att närma sig den nationella lagstiftningen, så att man kan upprätta en inre marknad för kosttillägg, och för det andra att skapa en ändamålsenlig konsumentskyddsnivå i alla medlemsstater.
I och med detta direktiv ger man därför en ändamålsenlig definition på kosttillskotten, utför en vetenskaplig utvärdering av alla beståndsdelar, fastställer informationen till kunderna och kraven på märkning, utvecklar kvalitetsstandarder och garanterar en tillräcklig övervakning.
För ärliga aktörer borde allt det ovannämnda vara fullt godtagbart och till och med direkt till deras fördel.
Samtidigt som man med hjälp av direktivet garanterar att alla tillverkare har tillgång till marknaden har parlamentet särskilt velat ta hänsyn till de små tillverkarnas problem.
Därför vill parlamentet i sitt eget kompromissförslag förlänga den tidsfrist på 18 månader som rådet föreslagit i den gemensamma ståndpunkten till 30 månader.
Under dessa förutsättningar ser jag ingen anledning att förkasta den gemensamma ståndpunkten.
