# ID: svediakorp-gov423441
# author: McKenna (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 384
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag anser att detta direktiv är ett oacceptabelt angrepp på medborgarnas rättigheter att välja hur de sköter sin hälsa och sitt välmående.
Ett stort antal EU-medborgare väljer att ta tillskott för att minska risken för att bli sjuka och för att behöva söka läkarhjälp för att få ut receptbelagda läkemedel.
Människor borde ha rätt att välja ett hälsosamt tillvägagångssätt, snarare än att vänta på att sjukdomen skall inträda och sedan tvingas tillgripa farmaceutiska läkemedel, varav många har farliga bieffekter.
Det förvånar mig inte att läkemedelsindustrin stöder detta direktiv, eftersom det spelar dem rätt i händerna och innebär fler affärsmöjligheter för dem.
Produkter som har använts i stor utsträckning och med säkerhet i många år i flera EU-medlemsstater begränsas utan några hälso- eller säkerhetsrelaterade motiveringar.
Jag anser att detta är gräsklipparharmonisering när den är som bäst, där allt klipps ned till den lägsta gemensamma nämnaren.
Konsumenterna borde vara fria att välja sin egen nivå för styrka och näringsämnen, under förutsättning att de är säkra och ordentligt märkta.
Tillgången till tillskott bör inte begränsas av andra skäl än säkerhetsskäl.
Detta förslag har djupa brister, eftersom det är baserat på den omoderna forskning som bygger på dagligt rekommenderade intag (RDA) av vitaminer och mineraler.
Under de senaste femtio åren har RDA utgjort grunden för den konventionella näringsmässiga kunskapen.
Men i enlighet med många rapporter som jag har läst i denna fråga är RDA-doserna alldeles för låga och borde höjas.
Lagstiftarna borde i stället förlita sig till de övre säkerhetsgränserna, som är en mycket bättre idé.
RDA för vitamin B6 är till exempel bara 2 mg, medan den övre säkerhetsgränsen ligger på 200 mg.
Två studier som offentliggjordes i New England Journal of Medicine 1993 visade att intag av tillskott som innehåller 100 IU med vitamin E under minst två år minskar risken för hjärtsjukdomar för både män och kvinnor med ungefär 40 procent.
Trots detta ligger RDA för Vitamin E kvar på futtiga 10 IU.
Jag anser att länder med en restriktiv politik borde mildra den, men inte under förutsättning att vi skärper vårt system och begränsar tillgången till vitamin- och kosttillskott för konsumenterna i våra länder.
(Applåder)
