# ID: svediakorp-gov423304
# author: Bonino (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 378
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Poli Bortone, som är katolik, krävde och har tidigare krävt en klar åtskillnad mellan kyrka och stat, eller ännu hellre mellan religion och politik, som hon själv uttryckte det.
Som icke troende kräver jag exakt samma sak, för jag anser att det skulle kunna ge de troende och de som har politiskt ansvar deras värdighet tillbaka.
Kära kolleger, problemet är precis detta: Åtskillnaden mellan religion och politisk makt och politiska beslut.
Detta är inte bara ett problem i samband med så kallade fundamentalistiska religioner; det handlar inte om de extrema fallen av könsstympning eller tillämpning av sharia, utan om det allmänna, normala fallet, det som är vanligt även i våra egna länder, det handlar om den nödvändiga skilsmässan mellan kyrka och stat, mellan religion och politik.
Detta är själva kärnfrågan, det är här vi måste visa mod.
Det är alldeles för enkelt att fördöma de extrema fallen eller Afghanistan, det är betydligt svårare att se om vårt eget hus.
Det är betydligt svårare att tala om den ständiga påverkan: Jag tänker till exempel på den vetenskapliga forskningen, jag tänker på förbudet mot att använda stamceller i vetenskapligt syfte, jag tänker på kyrkans inställning när det gäller kloning i medicinskt syfte, jag tänker på den underdånighet som den politiska klassen visar.
Och därför är meningen med denna diskussion, detta betänkande, för oss liksom för alla kvinnor som lever i arabländerna, extremister eller icke-extremister, att vars och ens värdighet och respekten för våra olika religiösa övertygelser går via vårt ansvarstagande, genom åtskillnaden mellan religion och politik, skilsmässan mellan kyrka och stat.
Jag tror att detta är den grund vi måste stå på och det mod vi måste visa, utan att vi stannar upp vid de mest extrema episoderna.
Det gäller att se upp!
Antingen gör vi en klar åtskillnad, för om vi gör eftergifter för ett slags kulturell relativism, så tror jag inte alls att vi hjälper kvinnorna i arabländerna och i våra egna länder som kämpar för sin rätt att själva ta ansvar och sin egen pliktkänsla.
