# ID: svediakorp-gov423247
# author: Herzog (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 519
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Alla stater har beslutat att inrätta en gemensam marknad för el och gas.
Det är ett bra val, men hela frågan är avhängig av hur denna marknad byggs upp.
I sitt nya direktiv har kommissionen en reglerad konkurrens som målsättning.
Råder det balans mellan konkurrens och reglering, dvs. beaktar man de grundläggande rättigheterna när det gäller offentlig service, miljöns kvalitet och energisäkerhet?
Det är det centrala kriteriet för att bedöma vårt arbete.
I utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi gick ett stort antal kolleger längre än kommissionens förslag.
Deras enda målsättning är att påskynda avregleringen och bygga upp ett level playing field.
Andra har velat utöka möjligheterna till en reglering av allmänt intresse.
Claude Turmes och Bernhard Rapkay har gjort avsevärda ansträngningar i den riktningen.
Men när allt kommer omkring kvarstår en obalans mellan valet av effektiv konkurrens och samhällets krav.
Vi kan inte acceptera denna obalans.
Det är anledningen till vårt strategiska ändringsförslag 177, som syftar till att tvinga staterna att respektera både skyldigheten till konkurrens och ökade och mer effektiva skyldigheter av allmänt intresse.
Vi instämmer inte i den franska statens attityd att vända sig emot att dess inre marknad skall öppnas, trots att den offentliga operatören köper marknadsandelar på annat håll.
Kompromissen man ber om i dag, och som består i att fastställa köpfrihet för industriella kunder, medan en reserverad sektor skulle kunna behållas för privatkunderna, är bra särskilt om det handlar om att säkerställa lika tariffer på nationellt territorium.
De största på marknaden har inte lagt fram något ekonomiskt argument för att motivera skyldigheten att till varje pris öppna marknaden för småkunder, när den skulle kunna vara en källa till merkostnader och bekymmer, snarare än frihet.
Det klokaste skulle här vara att respektera en princip med mångfald.
När det gäller skyldigheten till konkurrens utövas starka påtryckningar på länder som Frankrike eller Tyskland där de klassiska operatörerna är mäktiga och integrerade.
Kravet på öppenhet är motiverat liksom kravet på att inrätta en oberoende regleringsmekanism, men ownership unbundling eller uppdelningen mellan transport och distribution, bland annat, utgör ett hot om desintegrering av effektiva grupper.
Att lämna plats för nykomlingar när det gäller förnybar energi är motiverat.
Att ge sig på kärnkraftsindustrin och nationella fördelar hos grannländerna är det inte.
Jag tycker för övrigt att det är chockerande att vissa som besjunger konkurrensen motsätter sig en gemenskapsförordning om tillträde till marknaden.
Det förhandlade reglerade tillträdet för tredje part innebär egentligen att den tyska marknaden stängs.
Andra kräver ömsesidighet när det gäller tillträde till marknaden, vilket ändå strider mot begreppet med en stor marknad och skapar osämja.
Vi tror i stället att unionen, dvs. kommissionen, rådet, parlamentet och det civila europeiska organiserade samhället skall sköta uppdrag av allmänt intresse och skyldigheter när det gäller reglering.
I annat fall skulle ren och skär konkurrens allvarligt förvärra de nationella konflikterna.
