# ID: svediakorp-gov423241
# author: Mombaur (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 654
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru vice ordförande, ärade kolleger!
Först beträffande den gränsöverskridande elhandeln.
Som föredragande från utskottet vill jag säga att utskottet stöder kommissionens förslag till förordning.
Den gränsöverskridande handeln måste äntligen komma i gång, så att producenterna kan leverera till andra medlemsstater, så att befintliga leverantörer alltså kan börja konkurrera i hela EU.
Det krävs fem förutsättningar för detta.
För det första: De nät som genomför transiteringen måste få ersättning för sina kostnader ur en fond.
För det andra: Detta går bara EU-enhetligt, alltså genom en förordning.
För det tredje: Producenter och konsumenter måste betala in till fonden.
För det fjärde: Dessa betalningar från producenterna måste harmoniseras i medlemsstaterna, så att det inte uppstår några ensidiga konkurrensfördelar.
För det femte: Det finns inga inre tullar, alltså inga betalningar genom s.k. exportörer och importörer, hur som helst ett abnormt begrepp på den inre marknaden, och inga tariffer när det inte längre finns några avtalsparter.
Här är det fysik som gäller och inte rätt.
Tre slutliga påpekanden i frågan.
Det är viktigt var elektriciteten produceras.
Det beror på många faktorer.
Utskottet kommer möjligen att visa sig vara öppet, även om det inom de av mig nämnda villkoren upptäcks och tillämpas ytterligare så kallade fördelningssignaler.
I Florens tänker ju tillsynsmyndigheterna, näten och kommissionen över detta.
Utskottet föreslår inte att man skall ändra befogenheterna i kommittésystemet och i instanserna.
Eftersom det ändå handlar om ett medbeslutandeförfarande, föreslår vi att man efter fyra år granskar om det förfarande som här eftersträvas motsvarar andan i medbeslutandeförfarandet.
När allt kommer omkring bör medlemsstaternas tillsynsmyndigheter och experter, exempelvis nätoperatörerna, delta i ett reglerat förfarande.
Denna förordning får inte träda i kraft före direktiven, där det också beslutas om ändringar inom elektricitets- och gasmarknaden.
Därmed har jag kommit fram till det andra ämnet: Här vill jag göra några påpekanden, inte som föredragande, utan som ledamot i utskottet, fru vice ordförande, nämligen i ert resebagage för Barcelona.
För det första: Den som i rådet återigen bara delvis vill öppna marknaderna - och vi vet exakt vem det är - han kränker de europeiska fördragen.
De vill jag här med all tydlighet fastslå, och det står också i utskottets förslag till beslut.
Dessa fördrag garanterar alla EU-medborgare etableringsfrihet i hela EU, frihet för tjänster och varor.
Dessa friheter har genomförts först när alla el- och gaskonsumenter fritt kan välja sin leverantör i hela EU.
Bara då har man upprättat en rättslig status för fördragen.
För det andra: Den som i egenskap av medlemsstat vill behandla alla budgetar i sin medlemsstat lika, alltså exempelvis mellan Lille och Pyrenéerna, han kan göra så, han kan besluta så; ändå kan han ordna ett anbudsförfarande för denna tjänst och fråga vilka konkurrenter som är bäst lämpade och kvalificerade för detta.
Leverantörsmonopol kan på så sätt inte rättfärdigas.
Också detta strider mot gällande lag.
Det göder misstanken om svarta affärer.
Beträffande betänkandena skulle jag kanske också vilja gå in på följande viktiga punkter.
Vi stöder det fria valet för alla konsumenter i hela EU.
Vi stöder att alla leverantörer skall ha tillgång till de tekniska näten, som måste förvaltas i egna bolag, så att det inte kan ske någon diskriminering av leverantörer och därmed inte heller något missbruk om det egna företaget behärskar marknaden.
Vi förespråkar regleringssystem i medlemsstaterna, som säkerställer detta.
Detta har - och här är jag helt och hållet överens med kollegan Rapkay - hittills inte lösts tillfredsställande i någon medlemsstat.
Tillsammans med rådet förespråkar jag en lösning som motsvarar de mycket olika nationella nätstrukturerna.
