# ID: svediakorp-gov423234
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 531
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill än en gång gå in på några påpekanden i den mycket intressanta diskussionen om prioriteringarna för budgetåret 2003.
För det första frågan om det låga utnyttjandet av medlen inom strukturpolitiken under de båda senaste åren.
Puerta hade krävt att kommissionen alltid skall rapportera om användning av strukturfondsmedlen.
Jag vill än en gång påpeka att kommissionen varje vecka rapporterar till budgetutskottet och budgetkontrollutskottet om detta.
I enlighet med strukturfonderna måste vi återbetala de medel som ges ut av medlemsstaterna; om genomförandet av strukturfonderna förhalas i medlemsstaterna, kan vi naturligtvis inte göra någon återbetalning.
Här måste vi tyvärr konstatera att genomförandet av de nya strukturfondsprogrammen har tagit längre tid än vad som ursprungligen avsetts i budgetplanen.
Som jag ser det måste rådets och parlamentets beslut komma tidigare vid nästa budgetplanering för att man skall kunna garantera ett bättre genomförande.
Beträffande frågan om flaskhalsarna i enskilda kategorier vill jag än en gång påpeka att vi naturligtvis totalt sett har en utomordentlig situation för den europeiska budgeten för år 2002, som säkert inte kommer att upprepas de närmaste åren.
Ty vi har ju i år hamnat långt, långt under vad som föreslogs i den ekonomiska planeringen: 4,6 miljarder under ansatsen!
Det kan inte någon medlemsstat göra om, att så att säga utöva budgetdisciplin på ett sådant sätt.
Nästa år kommer vi att behöva mer medel för strukturfonderna, eftersom medlemsstaterna nu kräver utökade löptider för alla de program som egentligen skulle ha avslutats för länge sedan.
Därför kommer situationen att bli lite annorlunda.
Trots detta kan man redan nu säga att man inom jordbrukspolitiken förmodligen inte kommer att behöva hela anslaget.
Det betyder att man kan förvänta sig besparingar där.
Tyvärr är det budgettekniskt inte möjligt att använda besparingar i en sektor för att finansiera nya krav inom utrikespolitiken eller för att förbereda institutionerna på utvidgningen.
Denna omfördelning är inte möjlig, utan för detta ändamål har vi bara flexibilitetsinstrumentet till förfogande.
Med tanke på utvidgningen vill jag än en gång klargöra att det som avsatts i budgetplanen för finansieringen av nya medlemsstater år 2003 uteslutande var avsett för detta ändamål.
Det kan vi inte omfördela, och jag avvisar det också, men vi har ju flexibilitetsinstrumentet.
Jag vill än en gång göra er uppmärksamma på det: Så snart utvidgningen har fullbordats finns också nya medel avsatta för förvaltningen.
De är dock inte avsedda för förberedelserna.
Men förberedelserna är naturligtvis av central betydelse för att vi skall kunna klara av utvidgningen på ett bra sätt.
Här måste alla institutioner, parlamentet, rådet, EG-domstolen, revisionsrätten och även kommissionen, göra lämpliga förberedelser under 2003.
Vi talar här inte om alltför stora belopp, utan vi talar om belopp som inom flexibilitetsreserven skulle ge plats för andra åtgärder.
Därför bör vi ju prova detta instrument på allvar.
Just medborgarna i de nya medlemsstaterna har ju rätt att kräva att man förbereder sig inom de europeiska institutionerna, så att utvidgningen kan genomföras på ett framgångsrikt sätt.
