# ID: svediakorp-gov423214
# author: Walter (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 880
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionär Schreyer!
Först vill jag naturligtvis också tacka de båda föredragandena för det arbete de lagt ned.
Det är ett utmärkt arbete.
Jag vill ändå utnyttja tillfället i dagens debatt om riktlinjerna till att komma med ett slags preliminär rapport respektive en halvtidspaus.
Vi har tillryggalagt hälften av vår mandatperiod, och när vi tänker tillbaka på vilka uppgifter vi hade framför oss i början av mandatperioden, vad som skulle finansieras med hjälp av budgeten och vad vi har och hade ställt till förfogande för detta, så inser vi att världen naturligtvis har förändrats avsevärt.
Vi måste klara av de problem som finns i världen och som vi naturligtvis inte kan undgå att påverkas av.
Europa har krympt, och hela världen kommer allt närmare.
Vi skall ta på oss och har tagit på oss uppgifter som hittills inte kunnat förutses.
Vi har nämnt det utrikespolitiska området: det omfattande stödet för återuppbyggnaden på Balkan, hjälpen till Afghanistan och de människor som där pinats och förföljts, bekämpningen av aids, världens hälsogissel, nödvändiga avrustningsåtgärder för att inte bara reducera antalet landminor utan också ABC-vapen, men exempelvis också att med hjälp av en polistrupp på Balkan se till att det kan bli fred där.
När det gäller inrikespolitik och rättsliga frågor har vi naturligtvis efter händelserna den 11 september också kommit överens om att stärka Europol och Eurojust och utveckla dem snabbare; att bygga ut katastrofskyddet är nu ett nytt förslag från kommissionen.
Vi talar i konventet om gemensamma strukturer, om framtida utveckling.
Vi talar om invandring och styrningen av invandringen på det inrikespolitiska och rättsliga området.
Utvidgningen har beskrivits som ett problemområde.
Här måste vi internt och externt lösa en hel del, och när kollegan Ferber säger att det här krävs att man tänker över hur förhållandet mellan rubrikerna 7 och 8 skall se ut, då måste man också konstatera följande: Gentemot de ursprungliga ansatserna, där man utgick från att de första sex staterna kunde anslutas redan år 2002, har naturligtvis grundvalen förändrats, och detta måste man få tala om.
Men vi inser naturligtvis att det föreligger ett underutnyttjande, och där man inte utnyttjar något fullt ut, skall man inte lägga på ännu mer.
Att budgetera betyder inte att man kräver mer, utan att budgetera betyder att man hushållar med skattebetalarnas medel på ett ordentligt sätt.
Men man måste också inse realiteter; alla har beskrivit - även era kolleger som rentav vill baka ännu större kakor - att det på vissa ställen finns saker som vi skall diskutera med varandra, om vi inte vill genomföra utvidgningen i ett klumpförfarande, där det kommer att ske en dramatisk förändring över natten; vi måste i stället förbereda oss.
Vi måste förbereda länderna, och hit hör naturligtvis att vi utrustar oss på lämpligt sätt och diskuterar det.
Att tala om det är en grundförutsättning för att kunna fatta bra beslut.
Om man nu av några demonstrativa anledningar säger:? Det får man inte ens tänka på?, så är detta enligt min åsikt oansvarigt.
Vi har under de senaste åren fått lov att driva på reformen av kommissionen.
Men vi har också interna problem som vi måste fortsätta att diskutera.
Bekämpningen av arbetslösheten får inte glömmas bort.
Det är en av de centrala uppgifterna, och genom samarbetsförfarandet har vi här naturligtvis också redan gjort framsteg.
Vi vill förhindra social utslagning.
Vi vill främja den tekniska utvecklingen och därför ställa stödmedel till förfogande för e-learning och för den nya tekniken.
Vi är inte ängsliga inför dessa stora utmaningar som vi har mött under de senaste åren.
Vi betraktar dessa utmaningar med självförtroende.
Vi vill utforma detta.
Det är bra att man samarbetar inom Europeiska unionen, att vi i ökande utsträckning försöker ge världen en helhetsbild av oss och att vi arbetar tillsammans med varandra.
Vi sitter inte här eller ställer oss upp och säger helt enkelt: mer pengar!
Vi måste noga se till vilka möjligheter vi har inom denna budget.
Naturligtvis hör detta till när man budgeterar seriöst, men vi måste också påpeka att det finns extra uppgifter som måste utföras; om dessa skall gå bra, om inte å ena sidan de fattiga skall bli lidande när man å andra sidan vill hjälpa de som förföljs, då måste man tänka över hur vi här skall umgås med varandra.
Det är inte automatiskt ett krav på mer pengar, utan det gäller att använda pengarna på ett målinriktat sätt.
Vi måste noga se till vad vi använder våra pengar för.
Har de satsats optimalt?
Om inte, måste vi omfördela dem, för övrigt bör ingen utfärda tankeförbud.
Vi vill inte ha mer pengar, vi vill ha en målinriktad användning, och vi vill ha de medel som man behöver för att fortsätta att utveckla EU, så som PPE: s ledamöter ständigt och med all rätt kräver i alla våra resolutioner.
