# ID: svediakorp-gov423206
# author: Stenmarck (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 722
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Låt mig också få inleda med att tacka för det hittills goda samarbetet med min medföredragande Göran Färm.
I de riktlinjer för den administrativa budgeten som vi nu har att ta ställning till finns tre prioriteringar.
Det handlar för det första om utvidgningen.
Detta är den viktigaste prioriteten och den största utmaningen för hela EU, och därför är det också det viktigaste som Europaparlamentet och de övriga institutionerna har att förbereda sig inför.
För det andra handlar det om institutionella reformer som blir helt nödvändiga i ett utvidgat EU som på kort tid kommer att gå från 15 till 25 medlemsländer.
För det tredje handlar det om att klara utvidgningen och de institutionella reformerna inom de budgetramar som slogs fast i det finansiella perspektivet i Berlin 1999.
Vi måste respektera dessa gränser och hantera EU: s budget innanför dem.
Eftersom vi har ett underskott på i storleksordningen 130 till 140 miljoner euro hittills, behövs det en strategi för hur vi hanterar detta.
Kortsiktigt är detta helt möjligt att klara av.
Det handlar om nedskärningar hos samtliga institutioner.
Detta är också det viktigaste budskapet som jag får tillfälle att framföra vid alla mina möten och kontakter med EU: s olika institutioner.
Det ger dem en möjlighet att göra sina prioriteringar med respekt för att de vet bäst vad som kan göras på deras områden.
Om de inte är villiga att göra detta tvingas vi göra prioriteringarna, men då blir de kanske inte lika bra.
I ett längre perspektiv behövs det mer av systemförändringar i budgeten för att komma till rätta med ständigt ökande underskott.
Vi hade en informell trilog i Madrid för en dryg vecka sedan.
Det är nog ingen tvekan om att det åtminstone i ord finns en utbredd förståelse både hos kommissionen och rådet för problemets storlek.
Trots detta är kommissionen uppenbarligen beredd att söka den enklast tänkbara lösningen, nämligen att genom flexibilitetsinstrumentet skjuta till extra pengar till kategori 5.
Det finns anledning att understryka att detta är en lösning med utomordentligt många brister.
För alla oss som inte arbetar inom en anonym kommission utan som i stället dagligen skall möta våra väljare, borde det faktiskt vara en omöjlighet att se dessa väljare i ögonen och samtidigt förklara att EU behöver mer pengar för att det skall anställas fler byråkrater i Bryssel.
Det går bara inte!
Mot just denna bakgrund är det oerhört viktigt att Europaparlamentet visar fasthet och konsekvens i sitt ställningstagande och i sin uppmaning till alla institutioner att medverka till budgetnedskärningar.
Låt mig få säga några ord om de viktigaste prioriteringarna i betänkandet.
När det gäller utvidgningen är ett antal frågor särskilt viktiga.
Det handlar för det första om språket, om rätten för varje medlem i detta parlament att bli behandlad på samma sätt som alla andra.
Det finns egentligen bara två möjligheter.
Antingen skall vi alla tala ett gemensamt språk eller också skall var och en få tala sitt språk.
Om jag som svensk har rätt att tala svenska och en portugis har rätt att tala portugisiska, då måste en ungrare få tala ungerska och en litauer får tala litauiska.
Budgetutskottet har ställt sig bakom det som den s.k.
Podestà-gruppen kallar för kontrollerad flerspråkighet.
Samtidigt uppmanar vi arbetsgruppen att överarbeta sitt förslag och komma fram till sina slutsatser i tid innan budgeten för 2003 skall antas.
Utvidgningen kommer också att medföra nödvändiga investeringar i byggnader, kontor och tolkbås.
Allt detta är särskilt svårt, eftersom vi inte känner till utvidgningens storlek.
Det kommer vi inte att göra förrän i samband med toppmötet i Köpenhamn i december.
Om utvidgningen skall börja genomföras med tio länder i januari 2004, innebär det att vi har oerhört mycket att göra på bara 21 månader.
Egentligen har vi ännu kortare tid än så på oss, eftersom de nya medlemsländerna skall ha rätt att skicka observatörer redan när avtalen är undertecknade.
Därigenom har vi kanske bara ett drygt år på oss.
På denna tid återstår väldigt mycket att göra.
Därför måste också det som skall göras ha allra högsta prioritet.
