# ID: svediakorp-gov423205
# author: Färm (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,204
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Fru kommissionär, kära kolleger!
Budgetprocessen ser i år litet annorlunda ut än tidigare.
Vi är på väg mot en verksamhetsbaserad budget.
Vi hoppas förstås att detta på sikt skall leda till förenklingar och ökad tydlighet, även om vi just i år kommer att få parallella förfaranden med den gamla och den nya metoden.
En annan nyhet är att alla tre institutionerna kommer med politiska riktlinjer för budgeten vid ungefär samma tidpunkt.
Kommissionen gör numera ett annual policy statement, och rådet fattar beslut om riktlinjer.
Enligt min mening bör detta innebära att vi får en bättre politisk dialog om prioriteringarna och att kommissionens preliminära budgetförslag kan baseras på överväganden från alla tre institutionerna, således inte bara från kommissionen själv.
Detta borde naturligtvis leda till en bättre budgetprocess och till förenklingar.
Den största skillnaden för Europaparlamentets del är kanske den ökade tonvikt som nu läggs vid uppföljning och genomförande.
Vi kan nämligen inte bara nöja oss med att fatta beslut om en massa siffror i budgeten, som sedan bara stannar på papperet.
Såsom parlament måste vi också försäkra oss om att våra ambitioner och prioriteringar förverkligas.
I de riktlinjer som utskottet nu lägger fram för Europaparlamentet, förekommer en rad skarpare formuleringar än tidigare.
Det gäller formuleringar om vikten av att budgeten följs, även vad gäller Europaparlamentets, eller budgetmyndighetens, beslut.
Det gäller såväl själva beloppen som budgetanmärkningarna osv.
Från budgetutskottets sida har vi vid ett flertal tillfällen haft anledning att påpeka att en rad anmärkningar som Europaparlamentet har gjort i olika sammanhang dock inte har lett till att kommissionen faktiskt har handlat i enlighet med de fattade besluten.
Vid en rad tillfällen har vi också pekat på vikten av att budgetens belopp faktiskt får genomslag.
Riktigt bekymmersamt blir det förstås då budgeten år efter år går med stora överskott, som skall betalas tillbaka till medlemsstaterna, därför att viktig verksamhet inte genomförs.
Detta är särskilt allvarligt när det gäller politiskt prioriterade områden, som t.ex. de regionalpolitiska stöden inom strukturfonderna eller biståndet till prioriterade mottagare i andra delar av världen.
Vi har redan fått en förvarning om att det kommer ett förslag som innebär att medlemsstaterna vill ha en förtida återbetalning på 10 miljarder euro av 2001 års överskott.
Det gäller alltså en tiondel av hela budgeten.
Detta överskott har framför allt uppstått i och med att strukturfonderna inte har klarat av att genomföra sina program.
Vi menar att detta måste leda till ett starkt ökat tryck, både på kommissionen och på medlemsstaterna, att ta genomförandeproblemet på allvar.
Detta har faktiskt att göra med förtroendet för EU som institution.
Detta har lett till att vi försöker genomföra en något annorlunda budgetprocess.
Vi försöker få med oss utskotten på ett helt annat sätt än tidigare.
Det sker t.ex. genom offentliga utfrågningar med kommissionärer och genom att varje utskott granskar sin del av budgeten och ser hur den genomförs.
Därigenom skall hela Europaparlamentet bli inblandat i budgetprocessen på ett mer aktivt sätt än tidigare.
Budgetdebatten kommer också att bli litet annorlunda.
Under julisessionen kommer vi att ha en debatt som i stor utsträckning skall handla om genomförandet, men som kommer att äga rum samtidigt med debatten om mandatet till förlikningsförhandlingarna om rådets första behandling
I budgetutskottet hade vi en hel del ändringsförslag, närmare bestämt 129 stycken.
Här i plenum har det blivit betydligt färre, och orsaken är naturligtvis att vi har lyckats kompromissa ihop oss om en konsensuslinje när det gäller de viktigaste prioriteringarna.
Vi är helt överens om att den viktigaste politiska prioriteringen gäller EU: s utvidgning.
För oss gäller det mera konkret de förberedelser vi nu måste vidta för att denna historiska uppgift också skall kunna förverkligas.
Själva utvidgningen skapar i sig inget problem för budgeten 2003, men vi berörs ändå på olika sätt.
Vi måste påbörja debatten om utvidgningens effekter på sikt, och här vill Europaparlamentet vara med.
De överenskommelser som nu görs i förhandlingarna med medlemsstaterna kommer att påverka budgeten för mycket lång tid framöver.
Detta är därför i högsta grad en angelägenhet även för Europaparlamentet.
Vi måste också få till stånd en principdebatt om hur anslutningen skall förberedas.
Det gäller bl.a. föranslutningsstöden i kategori 7 och de kostnader vi själva har för administrativa utgifter för att förbereda tolkning, översättning, byggnader och lokaler som behövs för utvidgningen.
Det största, akuta problemet gäller naturligtvis de administrativa utgifterna i kategori 5.
Om inget radikalt görs löper vi risken att slå i budgettaket redan 2003 och dessutom en påtaglig risk för att taket kommer att överskridas rejält 2004.
Vi försöker därför sätta press på generalsekreterarna för våra institutioner så att de verkligen kommer med konkreta förslag till samverkan och besparingar.
Lyckas inte det, kommer vi att få en diskussion om antingen smärtsamma omprioriteringar eller tillförande av helt nya medel.
Jag är övertygad om att ingen i detta parlament vill riskera utvidgningens tidsplan av sådana här skäl.
Förändringar såsom ökat samarbete och rationaliseringar är för övrigt helt i linje med de idéer som vi själva driver när det gäller att reformera unionens institutioner, att reformera kommissionen osv.
Stor tonvikt kommer också att läggas på unionens utrikes- och biståndspolitiska roll.
I det avseendet riskerar vi i år att ytterligare öka det problem som dominerade fjolårets debatt, dvs. av vi ovanpå våra traditionella prioriteringar hela tiden lägger nya uppgifter såsom Balkan, Afghanistan, Global Health Fund och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Till slut blir det orimligt att ständigt pressa in nya uppgifter under oförändrade budgettak, särskilt som de gamla uppgifterna ofta är kopplade till konkreta åtaganden gentemot mottagare i andra delar av världen.
Även om vi inte har tagit ställning till kommissionens förslag till ett nytt flexibilitetsinstrument är det helt klart att vi välkomnar debatten om detta instrument eller alternativt en debatt om en mer planerad användning av den s.k. emergency reserve.
Jag vill också nämna ett par olika områden där vi intar en mycket offensiv hållning.
När det gäller kategori 3, de inre utgifterna, finns det nu möjlighet i spåren efter Barcelonaprocessen att betydligt mera aktivt använda medel för transeuropeiska nätverk, för små företags utveckling osv.
Det tror jag är otroligt viktigt.
Vi försöker också driva på för att översynen av jordbrukspolitiken, den s.k. midterm reveue, verkligen skall leda till rejäla förändringar.
Avslutningsvis vill jag tacka min medföredragande Stenmarck.
Det är ovanligt många nordiska föredragande detta år och budgeten kommer dessutom att slutförhandlas under det danska ordförandeskapet.
I den andan vill jag bara påminna om vad dåvarande revisionsrättens ordförande Jan O. Karlsson sade i sitt sista anförande här innan han avgick som ordförande.
Han sade att det viktigaste ni kan göra med EU: s budget är att göra den enklare, rakare och tydligare inför medborgarna.
Dessa ord hoppas jag att vi kan ta till oss.
