# ID: svediakorp-gov423181
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 770
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Syftet med detta utkast till beslut är att garantera ett fullständigt genomförande av artikel 286 i Amsterdamfördraget och av förordning (EG) nr 45 / 2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter, antagen i enlighet med medbeslutandeförfarandet den 18 december 2000.
Låt mig innan jag fortsätter betona att den förordning som vi nu diskuterar antogs av detta parlamentet med medbeslutande efter en enda behandling, så det är lite sent för vissa parlamentsledamöter att klaga över förordningens innehåll, till exempel att den föreskriver att det skall finnas en biträdande tillsynsman på detta område.
Det är lite sent att börja klaga över det, men vi behandlar i dag andra frågor, och jag skulle därför vilja fortsätta mitt inlägg i denna debatt med att säga att det handlar om att sätta skyddet av uppgifter i förhållande till medborgarnas rätt till en öppen förvaltning.
Några ledamöter som har talat i kväll har uttryckt oro över att detta initiativ skulle kunna hejda, eller till och med vrida tillbaka, de betydande framsteg som görs i riktning mot att uppnå största möjliga öppenhet i gemenskapens förvaltning.
Jag måste försäkra dessa ledamöter om att öppenhetsprincipen, och särskilt principen om allmänhetens tillgång till handlingar såsom den formuleras i Amsterdamfördraget, i förordning (EG) nr 1049 / 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, gäller för gemenskapens institutioner och organ, och särskilt för Europeiska datatillsynsmannen.
Å andra sidan har ingen av de två principerna - om uppgiftsskydd, å ena sidan, och om allmänhetens tillgång till handlingar, å den andra - oinskränkt giltighet eller företräde framför den andra.
Enligt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, såsom den tolkas i Strasbourgdomstolarnas rättspraxis, och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, skall en avvägning göras i specifika fall i syfte att förena de olika intressena i fråga.
Varje försök att ändra på detta genom att ge tillämpningsområdet för de grundläggande rättigheter som styr skyddet av uppgifter en konstgjort smal tolkning genom att neka företrädarna för det nya organ som skall inrättas den institutionella status som de behöver för att hävda sitt oberoende, skulle stå på en ostadig grund.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna här i Strasbourg har byggt upp en rättspraxissamling om tolkningen av räckvidden för skyddet av privatlivet och familjelivet som inte kan och inte bör ifrågasättas i detta beslut.
I enlighet med denna rättspraxis undantas inte enskildas - varken arbetstagares eller arbetsgivares - yrkesliv från tillämpningsområdet när det gäller skyddet av uppgifter.
Ändringsförslag 1 skulle införa en oacceptabel tvetydighet i detta hänseende.
Statusen för Europeiska datatillsynsmannen och hans ställföreträdare, som tillsammans bildar en sorts minikommitté, måste framför allt garantera deras oberoende i gemenskapens institutionella sammanhang bortom de rent budgetmässiga aspekterna.
Ombudsmannen är en bra referenspunkt på gemenskapsnivå, med tanke på hans roll som övervakare av förvaltningsförfaranden.
På nationell nivå - jag skulle vilja säga detta särskilt till Harbour, men även till andra - tar man ofta en domare, eller till och med en överdomare, som referenspunkt.
I utkastet till beslut tas hänsyn till de två referenspunkterna.
Varje sänkning av ställföreträdarens status skulle innebära minskat oberoende utan några motsvarande budgetbesparingar.
Ändringsförslagen 10, 11, 13 och 14 är inte tillräckligt exakta för att fastställa lönenivån för ordföranden och hans ställföreträdare.
Ändringsförslagen 12 och 16 innehåller förträffliga idéer, men det föreliggande beslutets rättsliga grund - artikel 43 i förordning 45 / 2001 - är inte tillräckligt vid för att omfatta dem.
Ändringsförslagen 9 och 15 avser endast delar av uppgifterna och måste omformuleras för att bli mer balanserade.
Parlamentet och övriga berörda institutioner har ett stort ansvar gentemot Europas medborgare för att se till att systemet för skydd av uppgifter, omfattande den tillsyn som föreskrevs i fördraget redan 1999, införs snarast möjligt.
Med det i åtanke har kommissionen för avsikt att vara mycket flexibel när det gäller de ändringsförslag som godkänts i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i trepartsdialogen i syfte att fastställa en slutlig text för beslutet genom en överenskommelse mellan de tre institutionerna.
Den hoppas också att rådet, som redan har uttryckt sitt samtyckt till kommissionens förslag, kommer att kunna handla på samma sätt.
