# ID: svediakorp-gov423178
# author: Cashman (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 219
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kommissionen har hävdat att både rätten till tillgång till handlingar och rätten till privatliv är lagliga rättigheter och att det är nödvändigt att göra en avvägning när hänsyn måste tas till båda.
Idén att göra en avvägning mellan dem i varje enskilt fall när ett namn nämns ger dock en missvisande bild både av hur öppenheten behandlas i den offentliga sektorn och av hur rätten till privatliv fungerar.
Öppenhetsprincipen innebär att offentliga organ bör fatta beslut så öppet som möjligt, och den definieras i förordningen om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.
Denna förordning medger undantag från rätten till tillgång.
Kärnpunkten i undantaget är att ett offentligt organ, då det utför sina offentliga uppgifter, kan komma i besittning av information om enskildas privatliv och familjeliv.
Det finns dock ingenting i artikel 286 i EG-fördraget eller i direktivet om skydd av uppgifter som antyder att bestämmelser om skydd av uppgifter bör tillämpas som en allmän diskretionsprincip i offentliga förvaltningar, så att det krävs en offentlig avvägningsövning när ett namn nämns i en handling.
En sådan övertolkning skulle inte bara skada allmänhetens rätt till tillgång till handlingar, utan även själva syftet med uppgiftsskydd, och det skulle försvåra utövandet av funktionen som datatillsynsman.
