# ID: svediakorp-gov423135
# author: Pronk (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 514
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Fastän vi har fört en mycket intressant debatt tycker jag ändå att den är lite ensidig.
Det har gjorts många hänvisningar till såväl New York som till Porto Alegre.
Jag tycker att båda dessa forum är ensidiga.
Om man bara lyssnar till New York ägnar man för mycket uppmärksamhet åt alla Enron i denna världen och glömmer de fattiga.
Om man lyssnar för mycket till Porto Alegre kommer ekonomin snart att gå i stå, för då glömmer man att det också måste bedrivas handel och att man inte kan ordna allt med Tobinskatter och den sortens mirakelformler.
Det är helt enkelt omöjligt.
Majoriteten i denna kammare har också upprepade gånger förkastat denna Tobinskatt.
Det är anledningen till att vi också är nöjda med kommissionens slutsatser på den här punkten.
Finns det då inga problem?
Jo, det finns det herr talman, men man får inte glömma att styrelsesättet, styrelsesättet i länderna själva, är ett av de viktigaste problemen.
Vi har för närvarande två exempel.
Det ena är Afghanistan, där vi har sett att talibanerna inte har bidragit i någon nämnvärd utsträckning till utvecklingen av det landet och lika lite till utvecklingen av sin omgivning.
Men vi har för närvarande även valet i Zimbabwe, där Mugabe inte heller bidrar till landets utveckling.
Man kan naturligtvis inte förvänta sig av världssamfundet att det skall rätta till alla misstag från talibanernas och Mugabes sida i ett slag.
Det är ett stort problem.
De styrande i den här världen är tyvärr fortfarande till största delen diktatorer eller halvdiktatorer, och jag tycker att det är lite sorgligt att man glömmer bort detta.
Alltså, om den lokala statsmakten inte duger, om rättsordningen i ett visst land inte respekteras, då kan man helt enkelt inte förvänta sig någon ekonomisk utveckling.
Det är helt omöjligt, och alla som tror det, tror enligt mig på sagor.
Vad detta beträffar har en del sagor förts på tal här, inte av alla naturligtvis, men av vissa.
Men om man antar detta, då ser man också de begränsningar som nu en gång för alla existerar när det gäller internationellt styrelsesätt.
Det nationella styrelsesättet måste vara ordnat, vårt nationella styrelsesätt måste också vara ordnat liksom vårt europeiska styrelsesätt måste vara ordnat.
Det är av den anledningen som Barcelona är så fruktansvärt viktigt.
Om vi når goda resultat där, då förbättrar vi vårt bidrag.
Det betyder ändå inte att det automatiskt kommer att gå bättre med världen, men däremot betyder det att vi i varje fall kan lämna vårt bidrag till detta.
På det sättet skulle vi behöva se på saken, och mirakelmedel som Tobinskatt kommer inte att fungera, herr talman, eftersom vi då automatiskt ger pengar till Mugabe och hans gelikar i denna världen, och det är fullkomligt oacceptabelt, det är ett slöseri med skattebetalarnas pengar.
