# ID: svediakorp-gov423134
# author: Désir (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 620
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tror att vi i Porto Alegre var med om framväxten av ett civilt internationellt samhälle, som började manifestera sig redan i Seattle och vid andra tillfällen.
Det är mycket riktigt ett civilt samhälle som kritiserar globaliseringen i dess nuvarande form, och de maktförhållanden som styr den.
Jag tycker dock inte att man kan säga att det till största delen rör sig om en antiglobaliseringsrörelse.
Det är en rörelse som tvärtom strävar efter en annan sorts globalisering, som börjar organisera en globalisering grundad på solidaritet och som kräver en globalisering av rättigheterna.
För det andra är denna rörelse mångfacetterad och som det har sagts kan man ironisera över dess brist på enhetlighet.
Det har man gjort när det gällt andra sociala rörelser.
I slutändan är den dock mångfacetterad för att samhället är mångfacetterat på global nivå, och det är kanske just det som gör den så intressant jämfört med Davos, där man får intrycket att infallsvinklarna i någon mån är desamma.
Den är mångfacetterad, men den uttrycker i allt högre grad en begynnande samsyn kring ett antal gemensamma strävanden: en strävan på miljöområdet mot risken för en blind skövling av naturresurserna, biosfären och den biologiska mångfalden, en strävan efter solidaritet mellan nord-syd mot de växande utvecklingsklyftorna, en social strävan inför det faktum att hela näringslivet och samhällslivet underkastas en allenarådande börs- och finanslogik, och en strävan efter demokrati och öppenhet i förhållande till de internationella institutioner som spelar en allt viktigare roll för det internationella regelverket.
Europa måste luta sig mot detta framväxande civila samhälle och mot denna rörelse för att vidareutveckla sina begreppsramar.
Efter den 11 september hette det att inget skulle vara som förr.
Och vi tänkte att övertygelsen skulle komma att samma energi, samma kraft måste läggas på att bekämpa utvecklingsklyftorna i dagens värld som man lägger på att bekämpa terroristgrupperna.
Som ni har sagt kommer många industriländer och däribland länderna i Europeiska unionen tyvärr att komma tomhänta till Monterrey, med munnen full av löften om att äntligen uppfylla sina åtaganden, men utan nya instrument.
Därför tycker jag att vi måste granska de nya förslagen mycket uppmärksamt.
Ta till exempel beskattningen av internationella finanstransaktioner.
Professor Span från universitetet i Frankfurt, före detta rådgivare för Internationella valutafonden, har överlämnat en utredning till den tyska regeringen.
Jag tycker att den grupp som har granskat utredningen borde titta på möjligheterna att enligt denne expert organisera återbetalningen utifrån en skatt av Tobintyp.
Med hjälp av den skulle man på internationell nivå kunna börja finansiera tillträde till globala kollektiva nyttigheter, rätten till vatten, allas rätt till ren energi, rätten till utbildning, rätten till en framtid.
Jag tror att vi måste främja denna idé med internationella sammanhållningsfonder, precis som vi gör inom unionen när vi tar emot länder som ligger efter i utvecklingen.
Vi säger inte bara till dem att de skall delta på en stor marknad, vi säger att de skall delta i ett gemensamt projekt.
Visionen om konkurrens och konkurrenskraft kan inte vara den enda som gäller.
Där måste även finnas visionen om att leva tillsammans, om solidaritet mellan rika och fattigare regioner, och allas tillgång till ett antal grundläggande rättigheter.
Vad Europeiska unionen borde främja, likaväl som en mångskiftande värld, är detta: att hjälpa Mercosur att vara en demokratisk och medborgarvänlig organisation med större självständighet gentemot Förenta staterna, och låta ett medborgarnas regelverk ta form inför risken att de civila samhällena störtar samman under kapitalmarknadens ohämmade tryck.
