# ID: svediakorp-gov423127
# author: Wurtz (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 672
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Debatten är välkommen, eftersom jag anser att Porto Alegre -effekten kräver en reaktion från Europeiska unionens sida.
För det första är det många människor på detta forum som väntar sig att Europeiska unionen skall göra sig fri från den ultraliberala modell som ligger till grund för den nuvarande globaliseringen.
Men Aznar har samtidigt i egenskap av Europeiska rådets tjänstgörande ordförande sammanfattat sin trossats för Europa med tre ord som är mycket avslöjande.
Jag citerar:? liberalisering, privatisering, konkurrens?.
Vi har långt till kravet på hållbar utveckling, långt till kravet att främja mänskliga resurser i norr och i söder.
Utan tvekan skulle en konsensus i rådet kring denna inriktning vid nästa toppmöte i Barcelona utgöra den mest negativa signal Europeiska unionen kan tänkas sända till vad jag skulle vilja kalla? Porto Alegre-folket?.
Visst kan man behandla denna grupp med förakt och säga som chefen för Sun Micro Systems på det världsekonomiska forumet i New York, och jag citerar:? globaliseringen är bra, det finns inget som behöver ändras?.
Jag tvivlar dock på att framtiden ger honom rätt.
I varje tidevarv har grupper i de härskande klasserna visat prov på denna typ av politisk blindhet, alltför fastlåsta i sina egna övertygelser och intressen för att kunna tillåta sig att se hur en rörelse som inte går att hejda växer fram och ifrågasätter deras dogmer och ställning.
Vi känner till det historiska exemplet med Frankrikes kung Ludvig XVI, som i sin dagbok på sidan för den 14 juli 1789 antecknade? inget att berätta?.
Jag hoppas att Europeiska unionen skall visa prov på större klarsyn.
Porto Alegre konfronterar också Europeiska unionen med dess ansvar gentemot den eskalerande och farliga ensidighet som präglar George Bushs USA.
Man kan inte å ena sidan vänta sig att hela världen skall uttrycka sin solidaritet när man faller offer för en brutal attack, för att sedan å andra sidan agera helt självsvåldigt inom andra områden och ställa sig över alla regler, alla principer och alla samvetsbetänkligheter.
I en globaliserad värld ökar ens skyldigheter gentemot andra och gentemot hela planeten, ju mäktigare man är.
Annars är det ju djungelns lag som styr globaliseringen.
Som jag ser det är Europeiska unionens främsta uppgift just att motsätta sig denna existentiella fara.
Ändå får man ofta intrycket att unionen är väldigt räddhågad i sina förbindelser med Förenta staterna.
Knappt hade rådet klart och tydligt tagit ställning i Mellanösternfrågan nyligen - den 8 februari i Caseres - förrän Washingtons främsta allierade snöpligen ångrade sig ett par veckor senare.
Det är nödvändigt att unionen växer upp och blir självständig och ansvarig.
Detta är vad en del av de människor som med rätta kritiserar ett parasiterande och omänskligt system fortfarande förväntar sig av Europa.
I Porto Alegre gav man i år även tydligt uttryck åt ett tredje krav, som i första hand riktar sig till den militära supermakten, men även berör Europeiska unionen och dess medlemsstater.
Det är oacceptabelt att man återigen försöker lösa världens problem genom krig.
Det är inte alltid så lätt att veta var trivialiseringen av kriget börjar, men vi vet alla var den kan sluta.
Jag vill här återknyta till vad jag vid sammanträdets öppnande sade om det häpnadsväckande avslöjandet i The New York Times att det i Pentagon finns en hemlig plan för att tillåta användning av atomvapen.
Denna ytterst allvarliga strategiska kursändring går hand i hand med ökningen av den redan nu groteskt överdimensionerade amerikanska militärbudgeten, en ökning som motsvarar det sammanlagda offentliga utvecklingsbiståndet från samtliga OECD-länder.
Herr talman!
Europa måste reagera, inte genom att försöka kopiera exemplet, utan genom att helt öppet samarbeta med våra medborgare för att försöka definiera den paroll som hädanefter har kommit att symbolisera Porto Alegre: en annan värld är möjlig.
