# ID: svediakorp-gov423123
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,767
# sentences: 71
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Tack för att kommissionen blivit inbjuden att tala om sina reflektioner om händelserna i Porto Alegre och New York.
Jag tror att det är ett bra tillfälle att också visa upp de initiativ kommissionen antagit i dessa frågor under de senaste veckorna.
Som ni känner till kommer den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i Monterrey att hållas nu, och toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg kommer att hållas under september månad.
Vi bör fastställa vår ståndpunkt i båda fallen.
Det har skrivits mycket om den antagonism som märkts mellan det sociala världsforumet i Porto Alegre och det världsekonomiska forumet i New York.
I båda fallen har ombud av olika ursprung, kulturellt och ideologiskt, och från olika miljöer träffats.
Utan tvivel har det världsekonomiska forumet försett oss med en bra plattform för bred debatt, välgrundad och utan fördomar om problem som är brådskande för hela världen.
Vissa kommentatorer bekräftar att mötet i Porto Alegre dock var viktigare än det i New York.
Man sade att det verkliga civila globala samhället befann sig i Brasilien och inte i New York.
Jag skulle inte förneka de närvarande på det världsekonomiska forumet för utveckling rätten att betraktas som en del i det civila samhället.
Men det är sant att det sociala forumet var ett betydande möte, en viktig händelse som ansvariga politiker på ett tydligt sätt bör beakta hädanefter.
Dock skulle jag dra slutsatsen att inte alla de deltagare som samlades i Porto Alegre är emot globaliseringen.
Jag tror snarare att de dessutom är en del i globaliseringsfenomenet, som tack vare den nya tekniken har gjort det möjligt för de icke-statliga organisationerna att kunna påverka globalt.
Det är en annan sak att kritisera en kapitalistisk modell som kan leda till att den sociala sammanhållningen undergrävs och en fullständig förbrukning av naturresurserna.
Ur det perspektivet ligger förmodligen ståndpunkter och orosmoment från Davos och Porto Alegre inte så långt från varandra.
Att uppnå en balans mellan den ekonomiska och sociala processen på global nivå, och bevarandet av vår planets resurser, är ett stort ansvar och ett svårt uppdrag som ingen person eller land kan klara själv.
Lösningarna är svåra och komplexa.
Lätta lösningar är ibland populära men tenderar att tysta ned bieffekter och de smärtsamma val och försakelser som politiken ofta innebär.
Komplexiteten i de verkliga lösningarna ger många gånger upphov till en brist på förståelse från medborgarrörelser och även från ansvariga politiker.
Därför anser vi att det är nödvändigt att genomföra djupgående studier, som gör det möjligt att förtydliga, förklara saker väl, och kommunicera dem på ett tydligt sätt.
Kommissionen har försökt genomföra ett sådant arbete i sin rapport? Responses to the Challenges of Globalisation?.
Vi undviker alla slag av fördomar och studien innefattar ett antal reformförslag i den internationella ekonomiska strukturen, på det sätt som läggs fram i den akademiska och politiska debatten i världen i dag, och placerar den i ett nuläge.
Även om vi medger att globaliseringen har många ansikten, inklusive den sociala och miljömässiga dimensionen, kretsar rapporten i huvudsak kring det internationella ekonomiska och monetära ekonomiska systemet, och i problemen att finansiera utveckling.
Utarbetandet av rapporten började med en analys av globaliseringsprocessen på det ekonomiska området och identifieringen av vissa av de utmaningar som har med det ekonomiska och monetära systemet att göra.
I rapporten erkänns fördelarna med den internationella ekonomiska integrationen, men det konstateras också att det finns systembrister och att minskningen av fattigdomen fortfarande är ett stort problem.
Behovet av ett större och effektivare officiellt stöd till utveckling bekräftas.
I rapporten erkänns också att många länder har uppnått en ökning av inkomsten per capita och en förbättring av livskvaliteten, som de inte skulle ha uppnått med en strategi med mindre integrering.
Den tar också upp den starka ökningen av de direkta utlandsinvesteringarna, en grundläggande faktor för att stärka tillväxten, och i konsekvens med det för att bekämpa fattigdomen.
Rapporten granskar flera existerande förslag om internationella skatter.
När det gäller den allmänna användningen av dessa internationella skatter som potentiell källa att finansiera utveckling eller allmänna egendomar, kommer vi till slutsatsen att även om vissa av dem kommer att verka attraktiva för behoven på kort och medellång sikt, finns det inte många alternativ för finansiering ur nationella budgetresurser.
Denna slutsats innebär en justering av prioriteringar inom tillgängliga budgetar.
Ett annat intressant förslag är att införa en skatt på valutatransaktioner.
Rapporten tar upp två perspektiv: för det första, när det gäller den s.k.? Tobin Tax? eller Tobinskatten, som verktyg för stabilisering av valutamarknaderna, leder analysen oss till slutsatsen att det är svårt att anta att nämnda skatt på ett betydande sätt skulle bidra till stabila växlingstyper.
Om vi däremot analyserar instrumentet som ett verktyg för att öka tillgängliga resurser för att finansiera utveckling kan Tobinskatten vara mer attraktiv.
Det är sant att tillämpningen av den skulle vara svår eftersom den skulle kräva en nästan total täckning för att minimera skatteflykt, och det skulle behövas en solid internationell enighet.
Även i de fall då man skulle kunna nå detta konsensus på politisk nivå skulle det fortsätta att uppkomma många tekniska problem, som t.ex. de som har med lämplig skattebas att göra och mekanismerna för uppbörd.
Dessa resultat sammanfaller i betydande grad med resolutionen om det internationella monetära systemet som antogs av Europaparlamentet förra hösten.
En annan viktig aspekt i rapporten är att man konstaterar att kommersiell teknisk hjälp och utvecklingen av möjligheter för utvecklingsländerna är viktiga för att utnyttja de tillväxtmöjligheter som uppkommer genom handeln.
Ledamöter!
Europeiska unionen ligger väl till för att ta huvudrollen i främjandet av en global hållbar utveckling.
Unionen är den största biståndsgivaren i världen, den största handelspartnern i världen och en betydande källa för direkta utlandsinvesteringar.
Å andra sidan utvecklar och främjar den, inom ramen för sin förpliktelse att skydda miljön, användningen och spridningen av miljövänlig teknik såväl i som utanför Europa.
Den europeiska integrationsmodellen har utvecklats i enlighet med riktlinjerna i strategier för ömsesidigt stöd för stabil ekonomisk tillväxt, social utveckling och miljöskydd.
Med grund i dessa framgångar och med tanke på nästa världstoppmöte om hållbar utveckling i Johannesburg har kommissionen utarbetat ett meddelande om ett globalt partnerskap för hållbar utveckling.
Dess syfte är att visa de strategiska faktorer som tjänar som grund för en global överenskommelse i Johannesburg, i syfte att uppnå att alla parter, såväl de från norr som de från söder, skall arbeta tillsammans för en hållbar utveckling.
I meddelandet understryks flera nyckelprioriteringar och man lägger fram konkreta handlingsförslag på de ekonomiska, sociala och miljöområdena.
Kommissionen och medlemsstaterna har förpliktat sig att förhandla i en konstruktiv anda, inom ramen för de gemensamma marknadsorganisationerna, för att fortsätta processen att upprätta ett rättvist handels- och frihandelssystem, i enlighet med slutsatserna från ministermötet i Doha.
Vårt mål är att på ett totalt sätt öka levnadsnivån i världen genom avreglering och utveckling av handeln.
Gemenskapen främjar aktivt utvecklingsländernas deltagande, i synnerhet de minst utvecklade, i det internationella handelssystemet.
Initiativet? Everything but arms? är ett viktigt steg i denna riktning, men det är inte tillräckligt och vi inbjuder andra att följa vårt exempel och att förbättra de mindre utvecklade ländernas tillgång till marknaden.
Vi antar också ett antal åtgärder för att stötta det arbete länder i utveckling lägger ned för att integrera sig i det globala handelssystemet och dra nytta av det.
I enlighet med dagordningen i Doha i fråga om utveckling har vi således rekommenderat medlemsstaterna att öka handelsstödet.
Europeiska unionen bidrar också till det internationella arbetet att stärka motståndskraften i det internationella ekonomiska och monetära systemet och minska möjligheterna till missbruk för att finansiera terrorism, penningtvätt och andra olagliga ekonomiska verksamheter.
Unionen kommer att fortsätta låta sin politik för utveckling kretsa kring det primära målet att minska fattigdomen.
Den kommer därför att tilldela den resurser och försäkra sig om att de europeiska stöden används på ett effektivt sätt.
Man skulle kunna uppnå verkliga framsteg i praktiken i stödens kvalitet och effektivitet om de normer som reglerar politiken och förfarandena var bättre harmoniserade, såväl på gemenskapsnivå som i medlemsstaterna.
Dock tror kommissionen, utan att bortse från behovet av att öka effektiviteten, att det föreligger en brist i överensstämmelse mellan de nödvändiga resurserna för att uppnå millenniets mål för utveckling och de aktuella beslutade fristerna samt tillgängliga medel.
Kommissionen har rekommenderat rådet att, med beaktande av resultatet från konferensen om utvecklingsfinansiering i Monterrey, öka summan av de allmänna stöden för utveckling och vi föreslår att alla länder vars procentdel stöd av bruttonationalprodukten ligger under Europeiska unionens medeltal, 0,33 procent, innan år 2006 lägger sig på denna nivå.
Om vi uppnådde det målet skulle medeltalet i unionen öka till nästan 0,4 procent, vilket skulle bli en ny tröskel för medlemsstaterna i unionen.
Med denna ökning skulle vi på ett betydande sätt kunna bidra till att uppnå målen för utveckling under millenniet.
Å andra sidan skulle ett starkt åtagande med denna gradvisa fokusering konsolidera unionens ståndpunkt i förhandlingarna om en fruktbar internationell fördelning av bördan.
Slutligen när det gäller det globala skyddet av miljön föreslår kommissionen att ett initiativ inleds för en hållbar förvaltning av vattnet.
Vi har åtagit oss att trycka på våra medlemmar att uppnå ett återställande på upp till 50 procent av? global environment facility? före april 2002 och för att utöka mandatet.
Vi främjar användningen av multilaterala miljöavtal, inklusive ratificeringen av Kyotoprotokollet, vilket medlemsstaterna redan gjort i början av denna månad.
I allmänna ordalag anser jag att vi som industrialiserade länder inte har rätt att kräva av utvecklingsländerna att de skall anstränga sig mer för att skydda planeten om vi inte är beredda att respektera våra egna åtaganden.
Ledamöter!
Att skapa en hållbar utveckling för världen kräver allas samarbete.
Vi kan dock bara uppnå verkliga framsteg om de huvudsakligaste parterna förpliktar sig att spela en avgörande roll och jag är övertygad om att vi, som europeisk union, bör och kan spela denna avgörande roll.
(Applåder)
