# ID: svediakorp-gov423055
# author: Nobilia (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 382
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Självfallet måste man uppskatta innehållet i Mayol i Raynals betänkande, vilket vi röstar för, liksom vi för övrigt uppskattar kommissionens avsikt att som svar på Ekofinrådets hemställan i september 2000 äntligen införa ett arbetskraftskostnadsindex som vilar på en rättslig grund och är giltigt och användbart i hela unionen.
När detta är sagt måste man fråga sig hur kommissionen kommer att hantera insamlade data.
Det är särskilt ett stycke i kommissionens text som inger tveksamhet: avsnittet där man hävdar att arbetskraftskostnaderna är en potentiellt inflationsdrivande faktor.
För övrigt delar föredraganden själv detta bryderi.
Det man om något bör fråga sig i detta sammanhang är om det räcker med bara fyra rapporteringskategorier för att få alla svar man vill ha rörande så komplicerade uppgifter.
Det går till exempel inte att bortse från den betydelse arbetskraftskostnaden per producerad enhet har inom en viss ekonomisk aktivitet, den hänger ju intimt samman med anläggningarnas utnyttjandegrad, och följaktligen hur viktig den geografiska belägenheten är.
Dessutom borde man utröna om områden som har nackdelen av höga arbetskraftskostnader per producerad enhet åtnjuter statsbidrag eller bidrag ur strukturfonderna och i så fall utvärdera detta för att ta reda på om det finns en dynamik som utvecklas positivt över tiden eller om situationen är statisk.
Vad jag menar är att man bör kontrollera vilka följder å ena sidan sammanhållningspolitiken och å den andra enkla, fria affärsmässiga beslut baserade på olika möjligheter har.
Slutligen bör man inte bara beakta taxeutvecklingen och den importerade inflationen utan också skatte- och avgiftssituationen i varje land.
Detta eftersom man kan instämma i föredragandens tro att det inte finns något land i unionen där man avtalsvägen i förväg kommer överens om kostnader som driver upp levnadskostnadsindex.
Sanningen är att avtalsrörelserna sedan några år inte längre är fördelningspolitiska instrument och ibland inte ens i efterhand lyckas kompensera för inflationen fullt ut.
Sammanfattningsvis är det dessa jämförelser man borde göra om man, som för övrigt kommissionen vill, önskar ge arbetsmarknadens parter mer sofistikerade instrument för löneförhandlingarna.
Det är hur som helst en tröst att tänka på att arbetsmarknadens parter redan förfogar över de nämnda instrumenten för objektiva jämförelser.
Resolution om Europeiska rådets toppmöte i Barcelona
