# ID: svediakorp-gov423027
# author: Reding (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,531
# sentences: 59
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman!
Först och främst skulle jag vilja tacka Graça Moura och kollegerna för deras engagemang för att denna stora och vackra idé med ett kulturens Europa, ett kulturernas Europa, ett rötternas Europa och ett medborgarandans Europa skall bli verklighet.
Programmet har just klarat gränsen med de två första åren, eftersom det inrättades den 14 februari 2000.
Det är inte mycket, men det räcker ändå till för ett första bokslut.
Jag har funnit flera punkter i detta betänkande där parlamentet och kommissionen är eniga, även om vi inte alltid har samma metod för att förklara de konstateranden som görs om programmet i fråga.
Jag har också noterat mycket intressanta inriktningar inför framtiden, och jag tackar parlamentet för det.
Det första konstaterandet: Kultur 2000 är ett program som är svårt att förvalta.
Det måste konstateras, det är en verklighet, och ni har alla sagt att det antal målsättningar som fastställts inte motsvarar budgetnivån.
Ni minns alla, kära kolleger, den kamp som parlamentet har fört, inte mot kulturministrarna, utan mot budgetministrarna, som inte ville ge kulturen pengar.
Hur tror ni då att man samtidigt kan förvalta tusen goda idéer som är genomförbara i praktiken, och pengar som räcker för tre idéer?
Detta är en ekvation som inte går ihop, och det är tyvärr fallet för detta projekt.
Och jag måste säga till alla dem som har beklagat att vi inte lyckas använda pengarna: pengarna har faktiskt använts till sista euron, det kvarstår inget i kassorna.
För om vi dessutom inte använde det lilla vi har, då skulle vi inte ha någon anledning att begära ytterligare ekonomiska resurser.
Vi använder allt, och vi har inte på långa vägar tillräckligt för att möta alla nödvändigheter - jag säger inte ens alla behov - utan alla de nödvändigheter som kulturvärlden ger uttryck för.
Ni vet också att programmet är öppet för en stor rad möjliga stödmottagare, från den stunden som dessa mottagare kan tänkas utveckla en kulturåtgärd och starta ett projekt.
Inom en och samma inbjudan till förslagsinlämning kan ett danssällskap till exempel konkurrera med en handelskammare eller en turistbyrå.
Det är detta som öppenhet innebär, och det är så verkligheten i praktiken ser ut.
Vi måste kanske fundera över om vi skall fortsätta på den här vägen, eller om vi skall begränsa möjligheterna till deltagande.
Vi måste dessutom betona det faktum att programmet mellan 2000 och 2001 har öppnats för ytterligare nio länder: Bulgarien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Polen, Republiken Tjeckien, Rumänien och Slovakien har deltagit i programmet för första gången.
2001 valdes 60 kulturella aktörer från dessa länder ut som organisatörer eller medorganisatörer, det vill säga 12 procent av samtliga aktörer.
Ni märker alltså att utvidgningen verkligen håller på att genomföras när det gäller kulturfrågor.
Detta är inte ett ämne för söndagssamtal, utan vad som verkligen sker i praktiken.
Sedan i år har Slovenien anslutit sig till deltagarländerna, vilket gör att antalet deltagarländer uppgår till 28.
Och jag kan säga er att de länder som ansluter sig till oss inte utgör något problem, utan ett berikande, ett mycket stort berikande.
Jag ber alltid de kulturella aktörerna i EU-15 (de femton nuvarande medlemsstaterna) att vara öppna för ett eventuellt partnerskap i anslutningsländerna, för att lära dem om kultursamarbetets Europa.
Jag skulle också vilja notera de ansträngningar som kommissionen gjort för att förbättra programmets förvaltning, ansträngningar som har varit fruktsamma, eftersom urvalsförfarandet har påskyndats.
För 2002 har vi offentliggjort en inbjudan till förslagsinlämning från och med den 15 augusti 2001, vilket kommer att göra det möjligt för oss att offentliggöra slutresultaten av urvalet i början av våren, vilket enligt vår åsikt är normalt.
Att vi inte kunde göra detta med en gång beror helt enkelt på att inledningen av programmet försenades allvarligt, vilket varken berodde på kommissionen eller på Europaparlamentet.
Ni betonar också nödvändigheten med en stabilitet när det gäller inriktningarna och ett bättre fokus för målsättningarna.
Ni har rätt.
Jag tror att stabiliteten nu har uppnåtts, och kriterierna har fastställts och tillkännagivits för tre på varandra följande år, från 2002 till programmets slut.
Att vi tvingades ändra vårt tillvägagångssätt när det gäller utformningen av inbjudningarna till förslagsinlämning, utan att för den sakens skull avlägsna oss från beslutet om ramprogrammet, beror på de förvaltningssvårigheter som jag har nämnt, och på det ökade antalet nya deltagarländer inom programmet.
De första resultaten av detta nya tillvägagångssätt visar att de prioriterade ämnena, trots att de är prioriterade, endast utgör 48 procent av samtliga de projekt som underställts åtgärd I och 58 procent av samtliga de projekt som underställts åtgärd II.
Prioriteringen har alltså inte uteslutit de andra ämnena från gemenskapsfinansiering, och samarbetsfältet har inte begränsats, utan tvärtom.
Vi har sett nya aktörer och nya stödmottagare komma fram, vilket för övrigt är oumbärligt för det europeiska kulturella samarbetsområdets dynamik och utveckling.
Jag tror, åtminstone i teorin, att vi alla velat att det inte skall finnas några vedertagna rättigheter, och att samma aktörer skall fortsätta att få bidrag, men att det skall ske en förnyelse.
Om detta är vad vi vill och vad vi gör måste vi också instämma när det gäller de följder som detta får.
Vi har noterat att många av era bekymmer sällar sig till de bekymmer som förts fram av de aktörer som samlades vid forumet den 21 och 22 november 2001.
Dessa visade sig gälla vidmakthållandet av prioriteringar per konstnärligt område.
Vi kommer alltså att tillsammans fundera över andra resonemang inför framtiden.
Ni begär också, herr ordförande för utskottet för kultur, och herr föredragande, att informationen om programmet och om de projekt som stöds skall stärkas.
Jag kan säga er följande: vid kulturministrarnas nästa informella möte om några veckor skall kulturportalen invigas, och vi räknar med att utveckla alla våra kommunikationsmöjligheter för programmet genom att bland annat förbereda utgivningen av ett nyhetsbrev som snart kommer att sändas till er.
Herr ordförande för utskottet för kultur, jag kommer också personligen att komma och redogöra för portalen " Kultur " för ert utskott, precis som jag skall göra för kulturministrarna om några dagar.
Man kan naturligtvis också ta del av alla urvalsresultat på Internet.
Förslagen inför framtiden.
Jag skulle vilja tacka föredraganden, Graça Moura, för att hon har öppnat en dörr mot framtiden, eftersom det som inte möter allas tillfredsställelse faktiskt inte får innesluta oss i ett kritiserande av det förflutna, utan måste få oss att fatta beslut om förbättring, om inte större reformer, inför framtiden.
Jag tror att vi fortfarande till exempel måste diskutera ett bättre fokus för målsättningarna, nödvändigheten med att garantera ett verkligt europeiskt mervärde och den kulturella dimensionens genomsyrande av den övriga gemenskapspolitiken, däribland den politik vars genomförande faller helt under medlemsstaternas ansvar, och här tänker jag mycket tydligt på strukturfonderna.
Fru talman!
Jag skulle vilja betona ett mycket tydligt faktum: den kulturella dimensionen är inte isolerad och är inte enbart inriktad på programmet Kultur 2000.
Det handlar inte om att stödja kulturen i sig, utan att skapa en mentalitet som kan synas inom alla Europiska unionens åtgärder, om de så är finansiella, kulturella, eller ekonomiska, och i vilken som helst ordning.
Det handlar om att skapa ett verkligt gemensamt kulturområde, vilket Graça Moura med rätta påminner om i förordet, och att ge de åtgärder som vi stöder både en kulturell och europeisk innebörd.
Att stödja kulturen innebär inte att man stöder några aktörer inom kulturområdet, utan att man stöder de europeiska medborgarnas rötter, att man utför ett utbildningsvärv, ett medborgarvärv, och det är detta som utgör grunden för våra program.
Och om vi lyckas bygga detta Europa, ett Europa där medborgarna kommer att kunna förstå att de har en stark kultur, men att deras grannland också har en stark kultur, ja då kommer vi att ha lyckats.
Jag skulle avslutningsvis vilja lägga till när det gäller förbindelserna med tredjeländer att ordförande Prodi mycket tydligt har sagt att vi måste öppna upp vår europeiska kontinent.
Vi har öppnat upp den för våra grannländer, och vi håller på att öppna upp den för anslutningsländerna.
Men vi måste också bygga broar mot andra kontinenter.
Vi har börjat göra detta med konkreta program särskilt mot Nordafrika, med Europa-Medelhavsprojektet, inom vilket ett mycket starkt engagemang planeras när det gäller utbildning, ungdom och kultur.
Detta är oumbärligt om vi vill skapa den dialog och den respekt som ett balanserat samhälle inte kan fungera utan.
