# ID: svediakorp-gov423021
# author: Fraisse (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 575
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Här har rådet - men rådet är inte närvarande - anordnat ett kulturellt Barcelona, det vill säga allmänt erkända målsättningar, etablerade indikatorer och begärda utvärderingar.
Är det inte där vi befinner oss när vi gör denna utvärderingsrapport halvvägs genom Kultur 2000, och man inser att det finns ett visst antal problem att lösa?
Problemen är många.
Man skulle naturligtvis kunna kritisera Kultur 2000 för bristen på öppenhet, urvalssvårigheterna, kort sagt allt som har att göra med tillvägagångssättet.
Men det är uppenbart att frågan om tillvägagångssättet inte är det enda som står på spel när det gäller Kultur 2000, och att vi kanske befinner oss vid en brytpunkt.
De svårigheter som vi möter med Kultur 2000 - när jag säger vi menar jag parlamentet likväl som kommissionen - är ett tecken på att vi hädanefter måste göra framsteg, och gå framåt snarare än att inrätta ett femtielfte program.
Tidigare hade vi små programdelar, nu har vi ett stort program.
Nu när vi har ett stort program, vad inser vi då?
Vi inser att om vi om tio år har lyckats se till att ungefär 2 500 projekt och 1 200 aktörer har använts i programmen sedan Maastricht, ja då har däremot 8 000 av 40 000 aktörer förkastats mellan 1996 och 2000.
Vi ser tydligt att efterfrågan är så mycket större än allt vi kan erbjuda, att det finns ett problem som inte bara är ett förfarandemässigt problem.
Om det inte bara handlar om ett förfarandemässigt problem, då måste vi finna andra lösningar än den med att ta reda på hur vi skall slutföra detta program.
Jag förvånades, och blev överraskad - glatt överraskad - över att genom kulturministern få höra ordförandeskapet säga till oss förra veckan att vi måste tillämpa artikel 151.
Vi måste förvisso tillämpa artikel 151 i Maastrichtfördraget, men om jag läser denna artikel ser jag att den är motiverande.
Man måste gynna, man måste hjälpa, man måste uppmuntra.
Vi kanske måste göra mer.
Eftersom vi i dag också talar om utbildning, vet vi att utbildningen utvecklas snabbare eftersom vi inte längre bara uppmuntrar, utan fattar beslut.
Vid tidpunkten för konventet, vid en tidpunkt då vi skall diskutera att revidera och att omformulera ett visst antal grundläggande texter, måste vi kanske också ställa oss frågan med artikel 151 ur ett annat perspektiv än dess rena tillämpning.
Visst kommer vi att uppfatta de problem som vi möter med Kultur 2000 och med kulturen i allmänhet, som är budgetmässiga problem, som otillräckliga.
Budgeten är inte enbart en kassaapparat, det handlar om enhällighet eller om kvalificerad majoritet.
De verkliga grundläggande debatterna handlar också om budgeten.
Och här sällar jag mig till några tidigare inlägg, små eller stora projekt, medborgarskap, medborgardelaktighet eller uppmuntran, stöd för skapande.
Det handlar utan tvekan om båda dessa.
Men man måste ändå betrakta de båda på olika sätt och samtidigt tillsammans.
Vad skall staterna göra?
Vad hör till staternas initiativ?
Vad skall Europeiska unionen göra?
Det är av denna anledning, fru kommissionär, som jag tar mig friheten att föreslå att vi skall gå mot ett kulturens Barcelona.
