# ID: svediakorp-gov422991
# author: Mayol i Raynal (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 789
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Det åligger mig att på utskottet för ekonomi och valutafrågors vägnar lägga fram ett förslag till förordning om arbetskraftskostnadsindex.
Detta förslag grundas på den nya artikeln 285 i fördraget, en ny bestämmelse som infördes i och med Amsterdamfördraget.
I artikeln anges bland annat att rådet enligt förfarandet i artikel 251 skall besluta om åtgärder för att framställa sådan statistik som behövs för gemenskapens verksamhet.
Artikeln innebär också att gemenskapens statistik skall utarbetas i enlighet med principerna för opartiskhet, tillförlitlighet, objektivitet, vetenskapligt oberoende, lönsamhet och sekretess, och utan att det medför alltför stora kostnader för de ekonomiska aktörerna.
Vi befinner oss inom ramen för ett medbeslutandeförfarande, och detta statistiska verktyg, detta arbetskraftskostnadsindex, krävs av Europeiska centralbanken som en beståndsdel som bör beaktas för att reglera penningpolitiken.
Ekofinrådet den 29 september 2000 antog en handlingsplan rörande de statistiska behoven inom den ekonomiska och monetära unionen.
Enligt denna plan skall bland annat ett förslag till konjunkturstatistik upprättas över arbetskraftskostnaden.
Jag ber att detta förslag snabbt läggs fram.
Vi har för närvarande ett index på detta område.
Detta index utarbetades under 1990-talet av Kommittén för det statistiska programmet, men det har ingen rättslig grund och dess beräkningssätt lämnar mycket övrigt att önska när det gäller aktualitet, omfattning och jämförbarhet.
Ursprunget till begäran från centralbanken och till kommissionens förslag är tanken att arbetskraftskostnaden skulle vara en orsak till inflationen.
De europeiska institutionerna som ansvarar för ekonomi, sysselsättning och valutafrågor måste därför få regelbunden och tillförlitlig information på denna punkt.
Det är en diskutabel uppfattning.
Jag tror för övrigt att det inom kommissionen finns en del som instämmer i den och andra som inte gör det.
När det gäller grunderna för lönerna kan man ifrågasätta relevansen i denna ståndpunkt, eftersom det i flera medlemsstater finns en minimilön som utvecklas i förhållande till levnadskostnaderna, och inte tvärtom.
Europeiska unionen behöver emellertid en makroekonomisk angivelse när det gäller denna uppgift som bland annat kan komma till nytta för arbetsmarknadens parter i samband med diskussioner om upprättande av avtal, etc.
Målsättningen med detta förslag är att skapa ett gemensamt regelverk för produktion, överföring och utvärdering av jämförbara arbetskraftskostnadsindex.
Det är innehållet i artikel 1.
Denna kostnad definieras som den sammanlagda kostnaden under ett kvartal som arbetsgivaren haft för att ha arbetskraft anställd (artikel 2).
Uppgifterna skall delas upp efter ekonomisk aktivitet Fyra index skall fastställas: index för den sammanlagda arbetskraftskostnaden, ett annat för arbetskraftskostnad minus bonus, det tredje gäller löner och ersättningar och det sista arbetsgivares kollektiva avgifter och de skatter som erläggs av arbetsgivaren med avdrag för subventioner som arbetsgivaren erhåller för att kompensera för direkta arbetskraftskostnader.
När det gäller den sista punkten bör det för övrigt noteras att det ofta är staten som beslutar om omfattningen av avgifterna och att man därför inte kan säga att lönerna i sin helhet ingår i dessa eventuella inflationsökningar.
Uppgifterna för arbetskraftskostnadsindex räknas per kvartal (artikel 5.1) och skall levereras i form av ett index inom 70 dagar efter referensperiodens utgång (artikel 6.1).
Övergångsperioderna får inte vara längre än två år räknat från den dag då denna förordning trätt i kraft (artikel 9.1).
Vid tillämpningen av förfarandet, även vid beslut om undantag, skall kommissionen biträdas av Kommittén för det statistiska programmet.
Några funderingar.
En analys av arbetskraftskostnaden är otvivelaktigt ett viktigt inslag ur makroekonomisk synvinkel, det har jag redan sagt.
Några frågor kan emellertid uppstå.
Detta index behöver senare fastställas genom att man skapar ett fristående index för den sammanlagda kostnaden minus de utbildningskostnader som betalas av arbetsgivaren.
Det finns även den möjlighet vi tagit med i ett ändringsförslag som inlämnats av min grupp - av tekniska skäl har man inte tagit upp denna fråga i kommissionen, man har alltså varit tvungen att lämna in detta ändringsförslag i efterskott.
Det handlar om möjligheten att ta hänsyn till produktiviteten per timme och slutligen möjligheten att skjuta upp det första resultatet som skall presenteras i utvärderingsrapporten till den 31 december 2003, och därigenom möjliggöra en analys grundad på en verksamhetsperiod som tar hänsyn till eventuell övergångsperiod.
Jag ber om ursäkt, men jag kan konstatera att tiden går och eftersom jag inte är van vid dessa betänkanden på tid, har jag överskridit den tid som tilldelats mig med en minut och elva sekunder.
Så här sent förstår jag att det är klandervärt.
Jag ber ännu en gång om ursäkt.
