# ID: svediakorp-gov422980
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 786
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Tack så mycket, herr talman!
Jag gläder mig över Gahrtons betänkande, eftersom det är ett lägligt och användbart bidrag till våra funderingar om Armenien, Georgien och Azerbajdzjan, tre länder som för närvarande är medlemmar i Europarådet, och som inte har nått den nivå av politisk och ekonomisk utveckling som de strävar efter och som vi önskar dem.
Konflikterna i Nagorno-Karabach, Abchazien och Syd-Ossetien är fortfarande ett hot för stabiliteten och utvecklingen i regionen och grannländerna.
Dessa konflikter, som är låsta i dag, kan i morgon åter blossa upp och i det sammanhanget instämmer jag fullständigt i Gahrtons åsikt att Europeiska unionen bör göra stora ansträngningar för att hjälpa till att lösa dessa problem i syfte att främja fred och utveckling.
Vi har dock en plattform att stå på och därför kommer jag kort att sammanfatta de förbindelser vi för närvarande har med denna region innan jag går igenom några av nyckelpunkterna i detta betänkande.
De partnerskaps- och samarbetsavtal som vi har ingått med vart och ett av de tre länderna tillhandahåller en unik plattform för samarbete på en lång rad områden, från politisk dialog, handel och investeringar till förbindelser med det civila samhället.
Genomförandet av dessa avtal som trädde i kraft år 1999 börjar nu ge resultat.
Vi fortsätter även att ge avsevärt stöd till Armenien, Georgien och Azerbajdzjan.
Europeiska unionen har betalat ut stöd på cirka en miljard euro sedan år 1991, när dessa länder blev självständiga.
Förra året sände Europeiska unionen en tydlig signal till regionen om att unionen vill förbättra konfliktförebyggande åtgärder, konfliktlösning och återanpassning av krigsdrabbade.
Unionens första ministertrojka sände detta budskap i februari 2001, och det bekräftades senare i rådets slutsatser (allmänna frågor) av den 26 februari.
I en gemensam förklaring som antogs vid rådets möten (utvecklingssamarbete) i oktober förra året, välkomnade de tre länderna uttryckligen unionens avsikter.
Gahrton fäster vår uppmärksamhet på några av de instrument vi har använt i andra regioner och föreslår att vi tillämpar dessa i södra Kaukasien: gemensamma strategier, stabilitetspakter, särskilda företrädare och andra frågor.
Eftersom vi är medvetna om att det finns gränser för vad vi kan göra, kommer vi att undersöka hur långt vi kan komma och vilka de nya finansieringsbehoven är.
I stället för att skapa nya instrument bör vi koncentrera oss på att maximera fördelarna med de redan befintliga instrumenten och låt mig i det här sammanhanget ta upp tre aspekter i vårt resonemang: för det första är det allra viktigaste deltagarnas politiska vilja, det är denna vilja som kan leda till framsteg.
I den nuvarande situationen är det av grundläggande vikt att vi maximerar våra ansträngningar för att stödja åtagandena, särskilt genom politisk dialog.
Det kommer att bli nödvändigt att genomföra komplicerade åtgärder och kompromissviljan i södra Kaukasien måste utvecklas.
För det andra: om Europeiska unionen skall kunna delta fullt ut i konfliktlösningen måste vi fortsätta att intensifiera vår utrikes- och säkerhetspolitik samt även vår roll när det gäller åtgärder för främjande av konfliktlösning.
Jag syftar särskilt på OSSE-gruppen för Nagorno-Karabach i Minsk, vännerna till generalsekreteraren för Abchazien och den gemensamma kontrollkommittén för Syd-Ossetien.
Vi har nyligen gjort framsteg, Europeiska unionen deltar sedan förra året i de uppgifter som den gemensamma kontrollkommittén för Syd-Ossetien genomför, men det återstår mycket att göra innan unionen kan göra sin röst hörd i vissa medlingsprocesser.
För det tredje måste södra Kaukasien finnas med på dagordningen för våra förbindelser med de länder i regionen som främst berörs: Ryssland, Turkiet, Iran och Förenta staterna, och som några av er, ärade ledamöter, sade under era inlägg, även i vårt eget intresse, bland annat frågor som har med energiförsörjning att göra.
Avslutningsvis finns det inget entydigt och lätt svar på frågan om hur unionens förbindelser med södra Kaukasien skall förbättras.
I sitt betänkande erinrar Gahrton mycket träffande om att vi måste arbeta tålmodigt och följa olika parallella vägar, antagligen under en lång tid framöver, inom gränserna för våra resurser och på grundval av de framsteg som nåddes under förra året.
Kommissionen har för avsikt att undersöka nya vägar för att främja fred och utveckling i södra Kaukasien.
Jag vill erinra er, ärade ledamöter, om att byggandet av Europa någon gång måste ha en gräns och jag vill påminna om att vi har starka historiska band och geografiska närhet till länder som Marocko, Algeriet och länderna runt Medelhavet.
