# ID: svediakorp-gov422969
# author: Gahrton (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 778
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Södra Kaukasus, dvs.
Armenien, Azerbajdzjan och Georgien, är en region som man snabbt blir förälskad i, med fantastiska människor och fantastisk natur.
Samtidigt är det ett område som lätt gör också de bästa vänner förtvivlade.
Bara under de senaste veckorna har preliminära siffror från folkräkningar visat att Georgien och Armenien vardera har förlorat omkring en miljon av sin befolkning sedan självständigheten.
Tydligare kunde det knappast visa sig att den eftersovjetiska politiken, socialt och ekonomiskt, har varit ett totalt misslyckande.
Den sovjetiska planekonomin har bara delvis ersatts av normal marknadsekonomi.
I stället florerar en omfattande korruption, baserad på klanlojalitet och maffiavälde.
Den katastrofala situationen är dock inte enbart självförvållad.
I en studie av Centre for European Policy Studies beskrivs utvecklingen över 1990-talet som " partly a result of liberalisation caused by transition to a free market system ".
Den miserabla ekonomiska och sociala situationen har förvärrat de politiska, kulturella och nationella konflikter som präglar området.
Tyvärr syns inga tydliga tecken på lösningar av konflikterna om t.ex.
Nagorno-Karabach, Syd-Ossetien eller Abchazien.
Ibland kommer positiva nyheter, t.ex. president Sjevardnadzes utnämning av en medlare från Abchazien, som tycktes godtagbar för alla parter, de regelbundna samtalen mellan presidenterna Alijev och Kocharian om Nagorno-Karabach, eller Turkiets beslut nyligen att underlätta för armenier att få visum.
Lika ofta kommer dock oroande rapporter t.ex. om en upptrappning av georgiska protester vid gränsen till Abchazien, ökad spänning vid gränsen mellan Georgien och Tjetjenien, stopp för de armenisk-azerbajdzjanska samtalen på presidentnivå efter Key West-mötet i april förra året.
Mot denna bakgrund är det ingen överdrift att påstå att södra Kaukasus är en krutdurk som kan explodera när som helst.
Riskerna minskas inte av att området utgör transportled för Kaspiska havets och Centralasiens gas- och oljefält och ligger i närheten av Afghanistan, vilket har lett till uppgifter om att al-Qaida-medlemmar kan befinna sig i gränslandet mellan Georgien och Ryssland.
Detta har i sin tur nu fått USA att skicka trupper till ett land som fortfarande härbärgerar ryska militärbaser.
Södra Kaukasus kan betecknas som ett testfall för EU: s fredspolitik.
Vid toppmötet i Göteborg antogs ett program för förebyggande av våldsamma konflikter.
En civil fredskår skulle kunna tillhandahålla ett verktyg för en sådan konfliktpreventiv handlingsplan.
Jag föreslår också att EU skall utforma en tydlig strategi för Södra Kaukasus, där lärdomar från stabilitetspakten för Sydösteuropa tas tillvara.
För att kunna genomföra detta måste EU: s närvaro i regionen förstärkas med full representationen också i Jerevan och Baku och inte som nu bara i Tbilisi.
Miljösituationen i Södra Kaukasus är alarmerande.
Kärnkraftverket i Medzamor måste stängas som överenskommet senast 2004.
För att möjliggöra detta krävs naturligtvis alternativa energikällor, något som EU skulle kunna bidra med efter sina erfarenheter.
EU måste också fortsätta försöken med att få igång regionala samarbetsprojekt, inte minst när det gäller järnvägslinjen mellan Baku och Nachichevan.
De allra flesta politiker i regionen, intellektuella och företrädare för oberoende folkrörelser har uttryckt en stark önskan om att knytas närmare till Europa.
Det har delvis skett genom att de tre staterna är medlemmar i Europarådet.
Samtidigt har många också en stark önskan om medlemskap i Europeiska unionen.
Jag menar att Europaparlamentet bör ge det tydliga svaret att länderna i södra Kaukasus självklart har rätt att bli medlemmar i Europeiska unionen om de så önskar.
Beträffande ändringsförslagen rekommenderar jag bifall till samtliga utom ändringsförslagen 2, 14 och 16.
Särskilt ändringsförslag 2 vill jag avråda från, eftersom ett bifall skulle innebära en plötslig " kovändning " utan nya argument i förhållande till Europaparlamentets sedan 1987 fastlagda ståndpunkt.
Jag är medveten om att det finns armeniska kretsar som försöker utnyttja händelserna 1915 för att ursäkta dagens armeniska politik.
Av betänkandet framgår dock att jag inte har påverkats av detta.
Detta betänkande är mycket kritisk mot den armeniska ockupationen av azerbajdzjanskt territorium.
Därav följer dock inte att historien måste skrivas om.
Turkiska domstolar dömde efter första världskriget de huvudansvariga, Enver Pacha och många andra, till lagens strängaste straff, bl.a. för deras ansvar för massmorden på armenier.
Varför man i Turkiet 80 år senare försöker sopa detta under mattan är för mig en gåta.
Alla nationer har lik i sina historiska garderober.
De som erkänner detta och öppet gör upp med sitt förflutna väcker respekt; de som nekar och döljer skapar däremot mest förvåning och besvikelse.
