# ID: svediakorp-gov422954
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,097
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter, ärade herr föredragande!
Beviljandet av ansvarsfrihet för år 1999 bär verkligen föredragandens prägel.
Det var ett synnerligen intensivt samarbete, där vi inte alltid hade samma utgångspunkt, men där jag ändå anser att vi efter intensiva diskussioner alltid kom fram till beaktansvärda resultat.
Jag vill nu inte låta hela förfarandet passera revy, utan vill i fråga om samarbetet när det gäller beviljandet av ansvarsfrihet hålla mig till frågan om " tillgång till kommissionens dokument ".
Här hade vi ändå en väsentlig ändring jämfört med tidigare, och den beror i stor utsträckning på föredragandens envishet.
Naturligtvis gläder sig kommissionen över att i ert follow up-betänkande läsa att ni gläder er över att ni fått alla dokument ni begärt när det skulle beslutas om ansvarsfrihet.
Hur detta blev möjligt har vi dock återigen olika uppfattning om.
Enligt min åsikt har det helt klart visat sig att överenskommelsen mellan kommissionen och parlamentet möjliggjort denna hantering av konfidentiell information.
Jag vill betona att jag anser att hanteringen enligt denna överenskommelse fungerar mycket bra.
Det är inte bara ansvarsfrihetsförfarandet som sådant och de olika betänkandena som helt tydligt bär föredragandens prägel, utan även följdåtgärderna, respektive de åtgärder som vidtagits under förfarandet.
Här vill jag också än en gång bara ta ett exempel, nämligen bestämmelserna för tillämpningen av proportionalitetsprincipen när det gäller att efterskänka skulder.
Här förekom det ju avsevärda diskussioner under ansvarsfrihetsförfarandet, eftersom parlamentet i samband med ett fall år 1994 ansåg att det saknades öppenhet i de beslut som kommissionen fattade.
Resultatet av de långa diskussioner vi hade blev att tillämpningen av proportionalitetsprincipen i stort sett bejakas, men att parlamentet ju insisterade på att man skulle övergå till ett mer öppet förfarande.
Det är nu bestämmelserna som beslutats i enlighet med resolutionsförslaget, nämligen att vissa kriterier alltid måste iakttas och att framför allt, från och med ett visst belopp när det gäller att efterskänka skulder, kommissionen som kollegium skall fatta beslutet, så att det även blir mycket tydligt att det är ett politiskt ansvar som man tar på sig.
Låt mig ändå nämna en meningsskiljaktighet beträffande follow up-betänkandet.
Kommissionen kan inte följa förslaget i follow up-betänkandet, på detta vis, nämligen att utnämnandet av revisorn, alltså den högste tjänsteman som är ansvarig för bokföringen, eller av styrekonomen skall ske först efter samråd med parlamentet.
Här handlar det ju inte om en interinstitutionell tjänst, utan om tjänster inom kommissionen, där kommissionen själv är den som anställer och avgör.
Herr föredragande, ni har ju i er utläggning frågat om det fortsatta agerandet när det gäller IRELA.
Här har kommissionen beslutat att ta nästa steg.
Ni vet att kommissionen skickat en recovery order.
Resultatet blev att inga recoveries kan åstadkommas, eftersom institutet som sådant inte längre existerar.
Rättsligt sett existerar det dock fortfarande.
Därför har kommissionen beslutat att ta nästa steg och låta rättstjänsten granska huruvida det är möjligt att hålla någon ansvarig.
När det gäller frågeställningen i den mapp som van Buitenen har sammanställt, vill jag hänvisa till att van Buitenen själv har insisterat på att det bara skall finnas några få exemplar.
Jag har inte heller fått någon sådan mapp av van Buitenen.
Som min kollega Kinnock också har sagt, har OLAF och motsvarande enheter inom generaldirektoratet för personal och administration granskat mappen.
OLAF har satt in åtta experter i granskningen.
Jag vill påpeka att det här inte skett några förseningar, utan författaren av mappen medgav själv att det förmodligen skulle dröja till mars innan underlaget hade granskats.
OLAF har nu lagt fram en rapport, som jag inte fått, men som finns hos ordföranden i budgetkontrollutskottet.
Jag tror att min kollega Kinnock också hade meddelat utskottet.
Så snart det kommer några rekommendationer till kommissionen om detta, kommer vi att ägna oss åt det och naturligtvis, när nya förfaranden skall inledas, även göra detta.
Låt mig också komma med några påpekanden när det gäller revisionsförklaringen, eftersom denna fråga också togs upp i follow up-betänkandet.
Det handlar om en positiv revisionsförklaring för budgetåret 2003.
Här måste jag från kommissionens sida än en gång förklara att vi inte kan lova när det kommer någon positiv revisionsförklaring från revisionsrätten också för betalningarna, ty detta skall avgöras av revisionsrätten, och revisionsrätten har å sin sida inte gett någon benchmark för när en revisionsförklaring skall lämnas.
Men jag tror att vi också under de ett och ett halvt år som diskussionen om ansvarsfriheten för 1999 pågått har kommit till den slutsatsen att det vore bra om vi gemensamt kunde finna några indikatorer, med vars hjälp man sedan skulle kunna bedöma och erkänna framsteg inom finansförvaltningen.
Jag utgår från att denna fråga också spelar en roll i beviljandet av ansvarsfrihet för 2000.
Kommissionen har särskilt reformerat finansförvaltningen.
När det framförs anklagelser om att något inte har utförts på korrekt sätt, undersöker vi dessa anklagelser, och när det hörs anklagelser om bedrägerier, undersöker OLAF dessa anklagelser.
Jag måste tillbakavisa påståendet att en undersökning genom OLAF skulle utgöra en försening.
Nej, myndigheten har inrättats för detta ändamål, för att granska sådana anklagelser!
Det har - det vill jag hålla fast vid - ännu aldrig hörts något klagomål där det sägs att kommissionen på något sätt skulle ha försökt att påverka OLAF: s undersökningsresultat.
Det skulle också vara dumt av oss om vi gjorde något sådant, ty OLAF är ett väsentligt medel för att inte bara intensifiera samarbetet med medlemsstaterna när det gäller att bekämpa bedrägerier, utan naturligtvis också ett bra, objektivt instrument för undersökningar på det interna området.
Jag gläder mig åt gårdagens beslut i EG-domstolen.
OLAF och dess betydelse har tack vare EG-domstolens beslut stärkts ännu en gång.
Europeiska unionens budget kommer säkerligen att fortsätta växa.
Vi kommer att få nya uppgiftsområden, och naturligtvis utgör utvidgningen också en ny och stor utmaning med tanke på finansförvaltningen.
Därför är jag säker på att det även i kommande ansvarsfrihetsförfaranden och kommande follow up-betänkanden uppstår många viktiga frågor, som vi då förhoppningsvis kan lösa tillsammans lika bra som när det gäller ansvarsfrihetsförfarandet för budgetår 1999.
Jag vill än en gång tacka föredraganden för samarbetet.
(Applåder)
