# ID: svediakorp-gov422931
# author: de Miguel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,047
# sentences: 65
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Turkiet har sedan många år tillbaka visat intresse för att knyta fastare band med Europeiska unionen.
Sedan undertecknandet av associeringsavtalet år 1963, som följdes av landets formella ansökan om anslutning år 1987 och den tullunion som nåddes år 1996, har förbindelserna utvecklats mycket, inte utan svårigheter, en utveckling som karakteriseras av ömsesidigt intresse, närmande och samtidigt av det tydliga europeiska kravet att Turkiet måste uppfylla vissa oundgängliga krav för alla kandidatländer som vill ansluta sig till unionen.
Vid Europeiska rådet i Köpenhamn fastställdes de politiska kriterier som kandidatländerna skall uppfylla: de måste nå institutionell stabilitet som garanterar principerna för demokrati, rättsstaten, respekt för de mänskliga rättigheterna samt respekt för och skydd av minoriteter.
Senare erkändes Turkiets kandidatur vid Europeiska rådet i Helsingfors, i slutsatserna sades det att Turkiet är ett kandidatland som är förutbestämt att ansluta sig till unionen på grundval av samma kriterier som tillämpas för de övriga kandidatländerna.
Sedan dess åtnjuter Turkiet samma associeringsstrategi som gäller för de andra kandidatländerna för att stimulera och stödja landets reformer.
I Europeiska rådets slutsatser från Laeken betonas att Turkiet har gjort framsteg när det gäller att iaktta de politiska kriterier som har fastställts för anslutningen, särskilt genom den författningsändring som nyligen genomfördes.
Möjligheten att inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet har därigenom kommit närmare.
Europeiska rådet uppmanar Turkiet att fortsätta med framstegen när det gäller att uppfylla Köpenhamnskriterierna, såväl de ekonomiska som de politiska, särskilt i fråga om de mänskliga rättigheterna, och erkänner att Turkiets deltagande på samma villkor som de övriga kandidatländerna är lika betydelsefullt som konventet för Europas framtid, vilket kommer att invigas i morgon här i detta parlamentariska säte.
I rapporten om Turkiets framsteg under år 2000 sägs det att landet har inlett en mycket positiv debatt när det gäller de nödvändiga politiska reformerna för anslutningen och man betonar vikten av att Turkiet har undertecknat vissa internationella instrument om mänskliga rättigheter.
År 2001 ägde en av de viktigaste förändringarna i Turkiets demokratiseringsprocess rum: antagandet av ett paket med 34 ändringar av författningen, som är den mest djupgående förändring som har gjorts av författningen sedan den trädde i kraft år 1982.
Bland de mest intressanta nyheterna kan ett erkännande av tanke- och yttrandefriheten, åtgärder för att förhindra tortyr, förstärkning av den civila myndigheten gentemot den militära och viktiga reformer på fängelseområdet betonas.
Dessa reformer har utan tvivel gynnats av det faktum att Turkiets kandidatur har erkänts och av möjligheten till framtida anslutning till unionen.
I slutet av januari i år togs ytterligare ett viktigt steg när den turkiska regeringen beslutade att häva sin reservation mot artikel 5 i Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, som handlar om rätten till frihet och säkerhet när det gäller den maximala tidsperiod en person får sitta häktad innan personen ställs inför domare.
Europarådets generalsekreterare uttryckte sin tillfredsställelse över detta beslut och förklarade att detta utgör ett framsteg när det gäller skydd av häktade personer.
Det är även viktigt att nämna beslutet att inrätta en kommitté, där justitie- och inrikesministrar samt ministrar med ansvar för mänskliga rättigheter skall ingå, för att övervaka situationen för skydd av de mänskliga rättigheterna och vidta nödvändiga åtgärder.
Detsamma kan sägas om den nya civillagen som träder i kraft i Turkiet, vilken utgör ett avsevärt framsteg när det gäller erkännande av icke-diskriminering på grund av kön, på familjerättsområdet och även inom området för rätt till arv.
En annan åtgärd som är värd att nämnas är ändringen av lagen om det nationella säkerhetsrådet, vilken snart kommer att antas av parlamentet.
Denna ändring genomförs för att anpassa lagen till den nya utformningen av artikel 118 i författningen, och kommer att medföra att antalet civila ledamöter i nationella säkerhetsrådet ökas för att förtydliga den rådfrågande karaktären.
Det är likaså positivt att ministerrådet har antagit ett dekret som gör det möjligt för Amnesty International att lagligt öppna ett kontor i Turkiet.
Även om författningsändringarna är mycket positiva för demokratiseringsprocessen - trots att vissa viktiga punkter utelämnas, till exempel har man inte fullständigt avskaffat dödsstraffet, som kommer att fortsätta tillämpas i fall av krig eller för att bestraffa särskilt allvarliga brott - har utvecklingen av lagstiftningen när det gäller dessa normer varit klart otillräcklig.
Även om minilagstiftningspaketet för utveckling av författningsreformer innehåller en mer restriktiv definiering av försvar för terrorism och man utökar garantierna för att personer som häktas ställs inför domstol, införs samtidigt mycket vaga koncept, som i vissa fall till och med ökar omfattningen för straffbara handlingar, till exempel är föreningsfriheten och rätten att demonstrera fortfarande begränsade, vilket är fullständigt oförenligt med gällande praxis i Europeiska unionen.
Det finns även mycket att säga om reformen av civillagen.
Ändringen av systemet för juridiska personer löser inte problemet med de juridiska hindren för föreningsfrihet eller lagen om stiftelser som nyligen ratificerades av högsta domstolen, vilken förbjuder religiösa stiftelser som utgörs av icke-muslimska minoriteter i Turkiet att förvärva fast egendom.
I detta sammanhang är det värt att erinra om att en av prioriteringarna i associeringsavtalet för anslutning är att det inte får förekomma diskriminering av religiösa skäl.
En annan viktig faktor som måste beaktas är det praktiska genomförandet av reformerna.
Det räcker inte att bara anta lagarna, de måste även genomföras.
Man kan säga att grunddragen i ett demokratiskt system finns i Turkiet, men genomförandet av nödvändiga reformer för att garantera demokratin och rättsstaten sker mycket långsamt.
Grundläggande reformer när det gäller de statliga domstolarnas säkerhet har fortfarande inte genomförts, situationen för tortyr och övergrepp har inte förbättrats, vilket särskilt gäller sydöstra Turkiet.
Detta beror huvudsakligen på att det är svårt att ställa de medlemmar av säkerhetsstyrkorna som är ansvariga för dessa gärningar inför rätta.
Den rättsliga maktens oberoende är begränsat, vilket bland annat beror på att det är justitieministern om är ordförande för det högsta rådet för åklagare och domare, vilket gör att det är svårt att skilja på den verkställande och den lagstiftande maktens befogenheter i praktiken.
Lagen om åtal av brottslingar förhindrar fortfarande att rättegångar som har bestridits granskas igen, eller att åtgärder vidtas för att åtgärda kränkningar av Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter.
Handlingsplanen för sydöstra Turkiet har fortfarande inte offentliggjorts och Turkiet har fortfarande inte undertecknat Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter.
Dessutom tillkommer de stora begränsningar som finns inom det rättsliga systemet.
Trots lagstiftningsreformerna kommer den effektiva förbättringen på det här området att bero på om den lagstiftning som är under utveckling tillämpas och tolkas korrekt.
I praktiken har det redan visat sig att det faktum att gärningar som inte längre är brottsliga i enlighet med den nyligen genomförda reformen av strafflagen, inte förhindrar att de anses som brott enligt en annan artikel i strafflagen och att de bestraffas, i vissa fall ännu hårdare.
En grundläggande faktor i Turkiets demokratiseringsprocess är det så kallade nationella handlingsprogram för antagande av gemenskapsrätten, som lades fram av den turkiska regeringen kort efter att Europeiska unionens råd antog associeringsdokumentet för anslutning i mars 2001.
Detta program är en framsteg i rätt riktning, men det är dock inte tillräckligt, eftersom det innehåller vissa brister som kan medföra svårigheter att fullständigt uppfylla de prioriteringar och mål som unionen kräver.
I vissa aspekter har detta nationella program för införande av gemenskapens regelverk skrivits i vaga termer, vilket gör att det är svårt att tolka det innan man går vidare.
Konkret bör avskaffande av dödstraffet, civil kontroll över den militära makten, avskaffande av korruption, den socioekonomiska situationen i sydöstra delen av landet där den kurdiska befolkningen dominerar, och hävande av undantagstillståndet i landets sydöstra delar åtgärdas.
I denna plan gör Turkiet inte heller något åtagande för att undanröja lagliga hinder för radio- och TV-sändningar på andra språk än turkiska, och inte heller för att trygga de turkiska minoriteternas kulturella rättigheter.
Turkiet visar fortfarande upp brister i denna reformeringsprocess och när det gäller framstegen i erkännandet av minoriteternas kulturella rättigheter.
Den nyligen genomförda reformen av författningen har lett till att artiklarna 26 och 28 ändrats, vilket innebär att förbudet att tala andra språk har upphävts.
Emellertid har de demonstrationer som nyligen genomfördes av universitetsstuderande och föräldrar till elever, vilka begär att undervisning i det kurdiska språket skall innefattas i den ekonomiska curriculum hårt kvästs av säkerhetsstyrkorna, som hävdar att kurdiska inte existerar som språk, att republikens enda officiella språk är turkiska och att de anhållna som har suttit kvar i häkte har kvarhållits på grund av deras förmodade stöd till terroristorganisationen Kurdiska arbetarpartiet, PKK.
Det nationella säkerhetsrådet bekräftar detta och förklarar att kampanjerna för att begära utbildning på kurdiska har organiserats av PKK med tydliga separatistiska avsikter, och tillade att PKK försöker ta ännu ett steg framåt i sin politisering och inrättandet av en kurdisk nation.
En annan faktor i den turkiska lagstiftningsprocessen för demokratisering som det inte går att bortse från är problemen med erkännande av föreningsfrihet, närmare bestämt olagligförklarande och förbjudande av politiska partier.
År 1994 skapades partiet Folkets demokratiska parti (Hadep) som ersättning för det förbjudna Demokratiska partiet (DEP) som anklagats för samröre med terroristorganisationen Kurdiska arbetarpartiet.
De tidigare medlemmar i DEP som ville ansluta sig till Hadep var tvungna att begära uttryckligt tillstånd från regeringen, som endast tillät ostraffade personer eller dem som inte anklagats för något att ansluta sig.
Sedan Hadep inrättades har partiet varit den främsta politiska makten i sydöstra Turkiet, partiet har majoriteten i de flesta stadshusen i städerna i detta område, men har ända sedan det inrättades hotats av stängning.
Författningsdomstolens beslut från juni 2001 om att förbjuda islamistpartiet Fazilet underströk de befintliga problemen när det gäller tanke- och föreningsfrihet.
Författningsdomstolen kommer snart att offentliggöra sitt utslag av ärendet Hadep.
Åklagaren har begärt att partiet skall förbjudas på grund av dess förmodade förbindelse med terroristen och ledaren för Kurdiska arbetarpartiet, Abdullah Öcalan, man anklagar honom för att ha använt partikongresserna för att göra propaganda för Öcalan och så hat mot den författningsenliga ordningen samt den turkiska republikens oupplösliga enighet.
Tusentals personer som tillhör Hadep har anhållits, och även om de flesta har försatts på fri fot efter en kort häktningsperiod, anhölls dessa personer som presumtiva medlemmar av terroristorganisationen PKK och de anklagades för att ha deltagit i terroristaktioner.
Ingen anhölls eller dömdes enbart på grund av att de tillhörde Hadep.
Detta förhindrar inte regeringen att förklara att alla omnämningar av Kurdistan, dess flagga och krav på utbildning på kurdiska betraktas som samarbete eller stöd till terroristhandlingar.
Så länge Hadep inte förbjuds är partiet dock lagligt erkänt i Turkiet och ingen kan anhållas enbart på grund av att tillhöra detta parti.
En olagligförklaring av Hadep skulle utgöra ett steg tillbaka i Turkiets väg framåt mot anslutning och föranleda Europeiska unionen att utarbeta en gemensam ståndpunkt för att ge uttryck för sin oro över de negativa effekterna för tanke-, och föreningsfrihet och politisk mångfald, eftersom ett av målen i associeringsavtalet är kravet på respekt för kulturella rättigheter för den turkiska befolkningen av kurdiskt ursprung.
Herr talman!
Det står klart att Turkiet har gjort framsteg när det gäller uppfyllande av de politiska kriterierna för anslutningen och till följd av detta har möjligheterna att inleda förhandlingar kommit närmare.
Emellertid är dessa framsteg fortfarande inte tillräckliga för att inleda anslutningssamtalen.
Ett av de främsta hindren är skyddet av alla turkiska medborgares kulturella rättigheter oberoende av etniskt ursprung.
Nyligen meddelade generalsekreteraren för frågor som berör Europeiska unionen, Volkan Vural, att man förbereder ett andra paket med lagstiftningsreformer.
Detta gör att vi i dag kan hysa förhoppningar om nya framsteg i Turkiets demokratiseringsprocess, framsteg som underlättar förbindelserna och i framtiden kanske leder till förhandlingar om Turkiets framtida anslutning till unionen.
(Applåder)
